För den dagen som idag är och för andra dagar

Det är ju så, att jag har hängt en försvarlig tid i omklädningsrum. Från skolans gymnastik till andra organiserade idrottsformer, som när mitt stora intresse ishockey blev mer permanentat och gick från spel på frusna tjärnar till att spela i klubbar på rinkar i och kring Göteborgs kommun.

Inledningsvis var det ju för passionen till idrotten parat med drömmarna om att bli något.

Jag tror ingen annan tänkte annorlunda, men vi hyste ju var och en våra idéer om varför vi var där.

Med hormonerna ändrades tonen. Och med spel under min sena tonårsperiod, alltså parallellt med min gymnasietid, hamnade jag i en förening som dels grundlade mitt spel och kunnande, men också dels en förskräckelse för hur tonen kunde vara i ett omklädningsrum.

Ja, jag har både trivts och inte trivts. Tjôtet, gnabbandet, den raljanta tonen på rätt sidan gränsen är underhållning, både stärkande, danande och ett sätt att koppla av när nerverna är ansatta. Men det fanns ju också ett sätt att uttrycka sig som jag aldrig trivdes med.

Nej, jag stod inte upp. Jag vädrade inte min tveksamhet. Det låter sig inte enkelt göras. Den flåsiga grabbigheten regerade med sexism som en tvångströja, för jag tror ärligt talat att få egentligen var så bekväma med det tilltalet.

Ja, jag gjorde definitivt mina försök att tillhöra. Men de var bleka, för det var inte mitt sätt.

När träningarna inför helgen kom var det alltid med fokus på utgång och brudar. När träning eller match efter helg kom var det alltid med fokus på de gångna utgångarna och brudar.

Jag hörde inte till, men var ändå med i ett lag.

Spelregler, men olika regler beroende på vem som var starkast inom laget.

När jag blev punkare hade jag en mockajacka fylld med klisteretiketter och en badge med en bild på mig själv. Den fick jag inte behålla länge. En blek mobbning, men ändå ett sätt att gå över gränsen.

Nå… klubben lade ner. Jag gick vidare. Hamnade i andra sammanhang, i nya föreningar, men ekon från de tidigare klubbarna gjorde sig hörda. Samma strukturer, samma hierarki, liknande tjôt, det vill säga den positiva delen, men också den negativa, som klistrar sig fast.

Men… med tiden förändrades det och blekade ur. Kanske beroende på att den förening jag kom att tillhöra var studentbaserad och fokus eventuellt låg mer på studier och vidare perspektiv än sexism och negativa hierarkier.

Så slutade jag spela. En period som ägnades åt familj, barn och karriär.

Men då suget kom tillbaka blev det så starkt att jag så småningom sökte upp en klubb att spela i.

Det var tillbaka till 70-talet. Inte spelmässigt, men i stämning, i sätt att uttrycka sig, i handlingar och skrönor baserade på berättelser från skabrösa resor.

Jag var med ett lag, men ändå utanför.

Med tiden klingade det av. Spelar slutade, nya kom till och kärntruppen, där jag ingick, vårdade helt enkelt helt andra värderingar.

Jag är glad för det. Jag spelar sista säsongen i klubben jag tillhört sedan 1999, det innebär 17 säsonger om jag räknat rätt. Under merparten av tiden i föreningen har mycket gjorts för att vårda samtalen i omklädningsrummen. Vi har inte tappat tjôtet, inte förlorat gnabbandet och småretandet, men är, vill jag påstå, lyhörda för känslostämningar och har, nästan, lyckats bojkotta sexism.

Ärligt talat tror jag ingen tänker på det.

Men det här är ett skört bygge, som allt som bygger på respekt människor emellan är. Något kan förändra allt, nya som kommer till med andra erfarenheter och behov att stiga i graderna i grabbgänget på bekostnad av andra. Men jag hoppas och tror att vi ska klara det, att detta fundament av gott omdöme ligger gjutet för relationer och generationer att byggda vidare på; respekt för varandra, respekt för andra, för lika värde, oavsett ursprung, bakgrund, kön eller ålder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s