Sex och ett halvt år…

Det är sin tid. Som från ett barns födelse till denne är sex och ett halvt, faktiskt.

En liten era som spänner över händelser, liv och död, stort och mindre.

För Anders Boson, trumpetare en gång i saliga, eller vilande Fibes, Oh Fibes!, kompositör och kanske framför allt sångare, är det tiden mellan debutalbumet ”Don’t let me go”, som jag skrev om då, och det andra ”New beginnings”.

Anders Boson, i pop- och jazzland. Foto: KAI MARTIN

Kanske är det ett ödesmättat datum för titeln på albumet, så här när resultatet av amerikanska presidentvalet är presenterat. Men likväl är det denna dag, den 9 november, som han valt att inte bara komma med albumet, blott digitalt, och med en releasespelning på Nefertiti.

Debuten andades pop med lite cool jazzton à la Chet Baker; inte bara för kombinationen sång och trumpet, utan mer för hur sången framfördes, mjuk, inlevelsefull och själfull till den sordinerade trumpetens utflykter.

Men där fanns också anslag av gospel och soul med smekningar av funk.

Melodisk singersongwriter. Foto: KAI MARTIN

Kvällen inleds med Victor Furbacken, basisten (Hästpojken, Franska Trion med flera) som faktiskt prövade lyckan i Kai Martin & Stick! 2012 när comebacken vankades men fick dröja ett år och då med annat manskap. Nu satsar han på en singersongwriterkarriär och gör det med den äran. Fina, melodiska låtar, en röst som bär starkt och till det ett elegant fingerplockspel på gitarren. Men jag saknar berättelserna mellan låtarna, de som förenar musik och text, som bjuder in publiken. Med mer rutin kommer det och även han har (hyfsat) ny musik att presentera.

Kolla in hans EP på ”In the rain” på Spotify, väl värt ett öra.

Tight band bäddar för svänget. Foto: KAI MARTIN

Men… det är ju Anders Bosons kväll och han bjuder generöst i två set. Dels med fokus på den grupp han har med på scen; bas, trummor och flyger bildar fonden för hans röst, vemodstonen slås an, värmen och soulen. Det klär hans starka, men försiktigt kännande stämma.

Men han bygger sakta på sin musik, in med gästande gitarrist, blåstrio och stråkkvartett. Allt för att hamna rätt i tonläge för den musik han har gjort. Jag är förtjust. Det finns en innerlighet som är svår att värja sig emot, och en ton av hopp i en ton som som sagt ändå andas vemod.

Bygger upp sin musik med stråk och blås – även live. Foto: KAI MARTIN

Musikaliskt spinner han vidare på det som han en gång startade med debuten. Det har inte blivit sämre med tiden och de nya låtarna är tilltalande och omfamnande.

På scen blir det dessutom i sällskap med coola jazzkatter och musiker som kan sin sak; det svänger helt enkelt i all sin stillhet och försiktig. Stor konst bara det.

En finstämd, svensk soulman. Foto: KAI MARTIN

Anders Boson har dessutom ett sätt att sjunga med hela kroppen, inklusive ansiktet, som jag gillar. Det adderar i min ringa värd något souligt, som om det han sjunger faktiskt angår inte bara honom utan även mig, som om det kommer från själ och hjärta… fint. Är svagt för sånt.

Lyssna på ”New beginnings” här.