Ja, jag skulle kunna sälla mig till dessa män som far ut mot kvinnor, säger oförskämdheter för att trygga sin egen osäkerhet och sin egen villfarelse om vad som är rätt, eller kanske mer fel.

Men. Så icke.

Min hustru är förvisso inte riktigt klok. Men det står jag ut med. För i denna galenskap omfamnas också kärlek så att det räcker och blir över.

Jo, vi har precis klarat av ett 60-årskalas, som inte hade blivit för vad det blev – det vill säga succé – om det inte varit för några viktiga saker som föll väl ut.

Ett var ju förstås att lokalen – Lindholmen event & nöjen – var ledigt. Ja, det blir reklam, men jisses vilket ställe och vilken mat!

Två var att bandet var ledigt. Mina vänner i Pepperland, som spelar Beatles med sådan noggrannhet och kärlek att få toppar det.

Tre var ju förstås alla vänner som kom dit. Vi klockade in över 200 hundra gäster, band, släktingar och vänner samt vänners vänner. Imponerande.

Fyra, att min svägerska gjorde en magnifik tårta, som andra kan vara avundsjuka på.

Men… inte minst. Min hustru. Hennes organisationsförmåga tillsammans med vännerna E och S från Island, som gjorde kvällen till vad det blev. Oj!

Så mycket överraskningar, så mycket kärleksfulla tal (tack!), så mycket möten… Underbart. Och, ja, hon låg bakom artikeln i GP, där jag blev utvikt on the very day.

Nå, tänker ni. Det är väl rimligt av en kärleksfull hustru med en förmåga att ordna det mesta till det bästa…

Absolut.

Så att min hustru inte är riktigt klok omfattar alltså inte detta, men det här:

Jag sitter nu ombytt, nyrakad och med en packad resväska. Jag vet inte vart jag ska, men att jag ska. I sällskap har jag min hustru och snart kommer min yngste son för att köra oss mot, förmodar jag, Landvetter för en take off mot fjärran, kanske, mål.

Hon har helt sonika prickat in tre helger denna höst, som inte får kullkastas av någonting.

Fullständigt galet. Helt tokigt. Och detta av en kvinna som jag klassar som klok.

Jag missar med andra ord seriepremiären på söndag, där jag tänkt gå min debut som 60-årig seriespelare i det svenska seriesystemet. Tror jag är unik med detta. Jag skulle alltså där och då påbörjat min 18 säsong i IK Raid, men efter träning sedan i början av augusti får alltså ligan vänta på min närvaro.

Tre tillfällen i höst, alltså. Tre äventyr med den jag älskar mest, den jag vill leva med till döden skiljer oss åt. Med hon som är mitt sällskap, min kärlek, hon som läker sår och helar hjärtan, hon som får blodet att rusa, att mitt levnadsäventyr att tjusas, som är uppmuntrande men aldrig mjäkig, som är klokskap och skratt, som har närhet till förnuft och känsla… Klart jag vill resa med henne, vart det nu bär.

Ps. Med anledningen av min inledning: Förövrigt så mår inga människor, oavsett kön, tillhörighet eller ålder bra av otidigheter… Ds.