Show:

AFTER DARK ”THIS IS IT”

!!!

 

Glitter och glamour, snabba klädbyten och djupt allvar. Foto: KAI MARTIN

Rondo, Göteborg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Den aldrig sinande strömmen av fascinerande kreationer.

Sämst: Mimandet.

Fråga: Är inte Carolaattacken lite för mycket…?

Det går inte att komma undan. After Dark – alltså Christer Lindarw, Lasse Flinckman och Roger Jönsson – har varit av monumental betydelse för den svenska gayrörelsen och kanske mer för dess frigörelse.

Dessutom, i  och med After Dark har varje man kunna hitta sin kvinna.

Kittlande, men sant.

Det är hisnande 40 år sedan gänget startade och det firas med en liknande hisnande odyssé. Gamla nummer och kreationer har dammats av, plockats fram ur Lindarws gigantiska kostymförråd, nya har sytts och skapats. Ingenting har tummats på. Det här är en fest för ögat, där varje nummer är så minutiöst skapat att jag inte vill tänka på all den tid som har lagts ner på dem.

En fest för ögat. Foto: KAI MARTIN

Det är med kärlek, med humor och allvar som allt gjorts. Klädbyten görs med en frenesi och tjusning, som sällan skådats på en svensk scen.

Jag är djupt imponerad av detta, av Christer Lindarws aldrig sinande flöde av inspiration och kunnande, av kostymörer, sminkörer och koreografer samt alla dessa – in alles – 14 aktörerna på scen. Det är en show med smink och svett in i minsta rörelse.

40 är en lång era, en betydande del att famna. Men balansen är god. Christer Lindarw är på samma gång stjärnan som allt kretsar kring, som en konferencier som lotsar oss mellan minnena.

Det är ett flöde av nummer, som emellanåt staplas på varandra och som i enstaka ögonblick lämnar åskådarna lite vilse.

Här samsas förvillande lika storstjärnor som Beyoncé, Madonna, Lady Gaga, Diana Ross, Amy Whinhouse, Adele och, förstås, Shirley Bassey (paradnumret ”This is my life” är en rysare och ett anthem) med skurgumman med dansdrömmar, drottning Silvia, Carola, Lill Lindfors (ja, Lindarws klädchock i Melodifestivalen 1985 finns med en i en klockren repris)… Jo, det finns att ta av och gränslösheten vad After Dark har i garderoben är outsläckligt.

Monica Zetterlunds romska version av ”Du gamla, du fria” i Hasseåtages version från revyn ”Gula hund” (1964) görs sceniskt smart, men faller tyvärr oförklarad mellan stolarna. Precis som den precisa replikan av Joel Greys och Liza Minnellis ”Money, money”, scenen från filmen ”Cabaret” (1972).

Jo, det finns en aldrig sinande ström av begåvning och smarta lösningar och koreografiska idéer. Det är i och för sig imponerande med det exakta mimandet, men personligen fastnar jag där istället för att fullständigt låta mig förföras av prakten, prålandet och den glittrande generositeten.

Tidigare i år avled Lasse Flinckman, After Darks burleske joker och store komedienne, efter en tids sjukdom.

 

Christer Lindarws famnar mycket. Foto: KAI MARTIN

Christer Lindarw hyllar honom och de andra som ensemblen förlorat i sjukdom under åren. Det är vackert, men trots det ärliga uppsåtet lite stelt med ett bildspel som passerar revy. Jag hade hellre sett något nummer som samlade minnena och med en teknisk finess famnat de bortgångna.

Men… After Dark 2016 håller hög klass och är, utan att avslöja för mycket, en show som kommer in på skinnet. Och ja, Lasse Flinckmans burleska sida har gått i arv. Det finns nummer så dråpliga att jag är övertygad om att han skrattar sig fördärvad i sin himmel.