När jag hörde om att Bruce Springsteen och E Street Band nöjde sig med att spela ”The river”, dubbelalbumet från 1980, i sin helhet enbart i USA under vårens turné som skulle lyfta fram nyligen utkomna ”The ties that binds” från just ”The river sejourerna… ja, då slocknade intresset för de annonserade Ullevikonserterna.

Jag strök midsommarhelgens spelningar, höll i plånboken, men någonstans retade en nerv.

Rapporterna gav besked om en rusig Springsteen som bjöd på fyra timmerkonserter och som var inte bara på spelhumör utan också i gott skick. Ja, det är imponerande med en 66-årig man att piska liv i varje konsert han gör och detta med en intensitet som är få förunnat.

Men ”The river” i sin helhet… nej, det fick inte den svenska publiken.

Så gick tankarna vidare och jag kände, ska han någon gång spela ”The river” i Europa (förutom spelningen där så skedde i Paris), så är det nu. Jag fixade biljetter, hamnade nära himlen med mina kära på Ullevi (hamnar i och för sig alltid nära himlen med henne, men ni förstår…).

Mer än 60000 på Ullevi och ett magnifikt välkomnande för Springsteen och E Street Band.

Foto: KAI MARTIN 

Jag bevittnade ju en sanslös spelning på Ullevi med ”Jungleland” för första gången utan Clarence Clemons men med Jake Clemons, brorsonen, på det imponerande saxsolot. Det blev en enastående konsert, inte bara därför, och det kändes ju därför inte riktig viktigt att försöka trumfa den, som till och med hardcore Springsteenfansen hyllar som en av de främsta.

Jag trodde då att det var slut, att det räckte nu och skrev om det här. Jag hade fel och det skulle komma att gunga om Ullevi dels tack vare Håkan Hellströms tre konserter efter 2012.

Och jag har ju sett honom i diverse sammanhang, men alltid bäst i Göteborg och just på Ullevi.

Så när vi sitter där och väntar in starten på spelningen är det alltså med en helt ogrundad känsla av att det kommer bli ”The river” denna kväll.

Jag vet, jag har inte varit ensam om den tanken. Men när han smyger igång kvällen och kikar upp mot läktarna där svenska Springsteenssupportrar sett till att dela ut gula och blå lappar som tillsammans blir ”Welcome home Bruce & E Street Band” drar det en ilning genom publiken och Bossen med band.

Ett strävsamt gammalt par. Foto: KAI MARTIN

De spelar ”Meet me in the city” där Springsteen, efter inledningen, bjuder på kommentaren om att det ska göra just det som jag haft förhoppningar om; hela ”The river” ska spelas och biljettköpet känns värt.

Det blir en konsert som är en bergochdalbana i känslor och låtkvalitet. Nej, ”The river” är inte magisk in i minsta detalj, varje låt är inte imponerande, men det är ett album som vill berätta en historia och med det jobbar Bruce Springsteen och E Street Band konsertens väsentlighet i hamn med ett mer eller mindre godkänt, där framför allt sällan spelade ”Point black” (där halv raden framför mig reste sig upp för att gå till baren) och avslutande  ”Wreck on the highway”, låten som bygger den logiska bron till efterkommande (solo)albumet ”Nebraska” och som får den rastlösa Göteborgspubliken att för en gångs skull hålla andan för att så krävs.

Sedan kickar bandet igång hitkatalogen och Bruce Springsteen har utlovat fest och fest blir det. Men… jag tycker att det märks att det är en 66-årig artist som hur imponerande fysik och kondis han än har inte riktigt orkar och som kanske spänner sin båge för mycket.

Jag upplever inte känslorna på en och samma gång, drar inte in i Max Weinbergs trumvirvlar och beats, utan hör låtar som levererar statiskt och mekaniskt.

Ingen magisk natt i Göteborg, men vacker… Foto: KAI MARTIN

Ja, det finns undantag och ”Because the night” är även i Springsteens egen version glödande, men inte lika frenetisk som för fyra år sedan. Och, ja, det det underhållande med James Brownpastichen på ”Shout” där en utpumpad Springsteen vägrar lämna ”ringen” och med ”Twist and shout” gungar verkligen Ullevi, som om den när som helst kommer brista.

Spännande och kittlande, javisst. Men utan eufori. Även om jag fick höra ”The river”…

Låtlistan, Ullevi 23 juli 2016:

Meet me in the city

The ties that bind

Sherry darling

Jackson cage

 

Two hearts/It takes two

Independence day

Hungry heart

Out in the street

Crush on you

You can look (but you better not touch)

Here she comes/I wanna marry you

The river

Point blank

Cadillac ranch

I’m a rocker

Fade away

Stolen car

Ramrod

The price you pay

 

Drive all night

Wreck on the highway

Badlands

The promised land

Candy’s room

She’s the one

Because the night

The rising

Land of hope and dreams

Born in the USA

Born to run

Seven nights to rock

Dancing in the dark 

Tenth avenue freeze-out

Shout!

Twist and shout