Tunn fars räddas av slapstick

Claes Malmberg har under sina åtta somrar blivit teaterföreställningarnas primus motor. Kring honom spinner allt och med honom inspirerad räddas det mesta.

Men det krävs mer än så; en bra fars har en driven, hett glödgad röd tråd som löper genom dörrspring. Ja, det kan med förlov sagt bli virrigt, men alla lösa ändar knyts ihop mot en, mestadels, raskt accelererande final.

Unknown Frida Hallgren, Christopher Wollter och Claes Malmberg sliter med ett tunt manus i Gunnebos sommarunderhållning.

”Jobba för två” har sin bakgrund i Carlo Goldonis ”Två herrars tjänare” från 1700-talet. I senare upplagor har den satts upp på New Yorks Broadway och i London West End som ”One man, two guvnors” skriven av Richard Bean. Förvecklingar, illa dolda, skumma avsikter, kärlek, pengar… ja, ingredienser som kan koka ihop en mättande fars. Men här blir det dessvärre en tunn soppa.

Ja, Claes Malmberg sliter med sin Hilmer Holmberg, den arbetslöse skifflemusikanten som får sparken vid Beatlesgenombrott. Vi skriver alltså 1963, handlingen som i England utspelar sig i Brighton, får i Gunnebouppsättningen Långedrag som spelplats, något som inte märks något speciellt.

Beatles har precis spelat på Cirkus, Hilmer har varit där och lagt sig i. Men i röran i manus får John Lennon runda glasögon och ”Yesterday” påstås ha spelats från scen. Petimätern i mig skruvar besvärat på sig, eftersom svårt närsynte Lennon officiellt inte skyltade med sina glasögon då utan först till rollen i ”How I won the war” 1967, och ”Yesterday” kom först två år efter beatlarnas framträdande i Göteborg. Men låt gå…

Trygga scenrävar som Frida Hallgren (debut som farsskådis) och Christopher Wollter balanserar sina turturduvor Gittan Stark och Ernst-Hugo ”Allan” Dahlberg. De som i all hast ska gifta sig av kärlek efter att Gittans tilltänkte i ett arrangerat äktenskap mördats i en gangsteruppgörelse.

Nå, låt mig inte i detalj gå in på händelserna, som rör sig i röran som en irrande mal i strålkastarljuset. Och jag ska heller inte avslöja mer än så här att Mölndalsrevyn är på ett välförtjänt hörn. Men det är ett sjå för ensemblen att baxa historien rätt.

Interfolierade sånginsatser till den tryggt ackompanjerande orkester, ledd av Thomas Darelid, tjänar som andhämtning och möjlighet till omdisposition av kulisser. Ibland riktar skådespelarna sina repliker direkt till publiken, för att föra handlingen förklarande vidare (bara det gör mig tveksam). Emellanåt får Claes Malmberg sina berömda frispel (lite för sällan) och improviserar.

Och ja, utan Claes Malmberg och Katrin Sundberg – hennes Doris är sparsmakat vass – skulle mycket välta över ända. Det skapar en stabilitet i uppsättningen. Men Claes Malmberg i all ära, det är Lars Bethke som jobbar mer än dubbelt i den här föreställningen och som också är kvällens behållning.

Med dans, sång, mun- och turspelande, djärva stunt och dråplig slapstick får han mig inte bara att tappa hakan utan också kikna av skratt. Där kommer överraskningarna i slag, som bara i sig ger anledning att ta sig till Gunnebo i sommar.

Jobba för två:

Manus: Richard Bean.

Musik: Grant Olding.

Regi: Leif Lindblom.

Bearbetning: Anders Aldgård, Leif Lindblom och ensemblen.

Sångtexter: Anders Aldgård och Thomas Darelid.

I rollerna: Claes Malmberg, Frida Hallgren, Christopher Wollter, Anders Hatlo, Lisa Larsson, Katrin Sundberg, Daniel Träff, Andreas Andersson och Lars Bethke.

Orkester: kapellmästare och arrangör Thomas Darelid, piano, Max Schultz/Olle Junholm, gitarr, Jenny Kristoffersson, bas, Magnus Boqvist, trummor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s