Obs! Nedanstående text ska naturligtvis riktas mot den som det gäller, det vill säga Västtrafik, som har huvudansvaret för transporterna. Korrigering skriven 9 juni 2016.
Så händer det igen.
På Ullevi har en stor konsert lockat mängder med åskådare.
Alla vet om det. Utom Göteborgs spårvägar.
På två dagar har mer än 140000 kommit för att njuta av musikfesten.
Många utifrån stan, andra som kan Göteborg; några promenerar, andra tar bilen, de förnuftiga tar transportmedel som spårvagnar och bussar.
Bra så. På ditvägen är det inga problem. Men hem… herregud, hur tänker Göteborgs spårvägar?
Ja, jag är medveten om dödsolyckan som inträffade innan konserten på lördagskvällen på sträckan mellan Scandinavium och Ullevi. Jag förstår att Spårvägens ledning stängde av den sträckan innan och efter evenemanget på söndagskvällen, för att undvika ytterligare olyckor.
Men när mitt sällskap och jag kommer till Ullevi norra står ettan på hållplatsen. Folk strömmar till, vagnens dörrar stängs, mindre än halvfull far vagnen därifrån.
På displayen med tidsangivelser står att nästa Etta kommer om lite mer än en kvart.
Transporter direkt efter att Håkan Hellströms andra konsert har slutat inför 70144 åskådare.
Foto: KAI MARTIN
Vids busshållplatsen har precis en 60-buss lämnat knökad.
Det är även där mer än en kvart innan nästa kommer.
Nej, det här beror inte på inställda turer. Inte på dödsolyckan. Det här beror på ren och skär logistisk inkompetens från Göteborgs spårvägars sida.
Så har det sett ut år efter år när det är matcher, konserter eller andra publikdragande evenemang vid evenemangsstråket.
Arenorna Ullevi, Gamla Ullevi och Scandinavium ligger ett stenkast från vagnhallarna. Det vore en smal sak att ha vagnset och bussar standby i väntan på att matcher och konserter är slut för att snabbt frakta bort publiken åt de olika destinationer som så önskas.
Helt obegripligt att det inte ses över. I London och Berlin, exempelvis, väntar tågen på att köra iväg med publiken från arenorna. Visserligen med ett annat transportsystem, men med ett tänk som borde kunna appliceras även i Göteborg, staden som vinnlägger sig om att vara en evenemangsstad.