När vi närmar oss tunneln håller jag andan. Av förtjusning.

Så många år, så mycket drama, så mycket slit och så mycket fördärv för några kilometer tunnel genom Hallandsås.

Det går på ett ögonblick. Vi är förbi, stannar, som i nästa andetag i Helsingborg och när jag ska berätta om Lund är det tillfället strax också över.

Så bron, den väldiga och vid Kastrup tar tågresan slut. Bussen slussar oss in mot København och Hovedbanegård. Vi tar våra väskor (i sällskapet av olika dimensioner och viktklasser) och lotsar oss till hotellet ett halv stenkast från stationen.

Rummen är inte klara, men vi är redo för Byen.

Jag reser för första gången på år utan min hustru till den staden som är hennes och som kommit att bli min; det känns annorlunda.

Men vant är det med ressällskapet P&P, duon som jag tillsammans angjort Edinburgh, Glasgow, London i omgångar och Berlin.

Vi har tagit sikte på Suedes konsert på DR Koncerthus på Amager, men ska vi resa ska vi göra det till mat och sport tillikaledes.

Vi lämnar väskorna i bagagerummet på hotellet, för rummet är inte klart. Hungern har satt något slags grepp om tillvaron, så vi kliver ut mot Vesterbrogade och vid ett gathörne där den det klassiska stråket möter Helgolandsgade smiter vi in på en shawarma och äter inte helt hälsosam kost.

Mätta tar vi oss åter mot Hovedbanegården för att rådfråga om bästa turen till Rødovre. Efter lite dividerande inser att vi att singelbiljetter är det bästa, irrar oss rätt till buss 6A och sitter snart med destination Rødovre Skøjtearena.

Vi slussas ur Köpenhamn via Vestebrogade, Roskildevej, förbi Frederiksberg, Zoo, Damhussøen och in mot Rødovre. Det vankas dansk elithockey, derby mellan Rødovre Mighty Bulls och Gentofte Stars i Metalligaen. Gratis, visar det sig, eftersom evenemanget är sponsrat.

Stefan Ridderwall sista utpost i en liga långt bort men ändå nära. Foto: KAI MARTIN

Vi får se en fullsatt arena (3500) och ett spel som kanske höll svensk division ettklass. I Rødovres mål Stefan Ridderwall, som utstrålade känslan av att ha kommit fel, men som gjorde sitt jobb. I motståndarnas mål den 166 centimeter långe finske keepern Teemu Seppänen. Han är, trots sin ringa längd, fantastisk. Kompenserar bristen på räckvidd med ett positionsstarkt spel och blixtrande snabba förflyttningar.

0–0 i första perioden. 0–0 i andra.  Jo, det är sövande trist hockey där Rødovre som det bättre laget dominerar utan att sätta spets på sina anfall. Några pilsner i pausen muntrar upp och kanske fick spelarna det också.

Så när tredje perioden inleds i boxplay är det gästande Gentofte som tar chansen och på något av sina få chanser gör 0–1 där Ridderwall inte hinner med i sidledsförflyttningen och på det direktskott som följer.

Men det blir lite ketchupeffekt och hemmalaget fixar segern till 3–1 så småningom.

Vi tar bussen åter mot Byens, checkar så in på hotellet, får ett spatiöst men ordinärt trebäddsrum, installerar oss och tar en siesta, fräschar till oss och går slutligen ut, väster på Vesterbrogade och mot det bokade bordet på Les Trois Cochons på hippa Værnedamsvej.

Det är fasta menyer, man får det man får. Men åh, så gott. Vi väljer samtliga torsk till huvudrätt, gör volter av förrätterna och viftar på öronen åt desserterna. Servitriserna är tillmötesgående, flinka och när vi tumlar ut är vi mätta, belåtna och förtjusta.

Vägen tillbaka går i skyltfönstrens tecken, titta lite där, kika lite där. Skivhandeln med andrahandsplattor väcker P&P:s glädje, noteras och ska återkommas till.

Dag ett avslutas. Dag två inleds med frukost.

Vi gör stan, Strøget delvis, men vi inleder efter promenaden förbi Rådhuspladsen med att gå in på Vestergade, inser att Kransapolski, det anrika haket, är lukket och irrar vidare på gator och torg.

Jag tar en kik på kläder, min vana trogen, trumfar igenom en kik på Illum som är stadd i förändring, går på toa, möter upp de andra som konstaterat att mittemot de stora varuhuset ligger elektronikvaruhuset Fona, som inte bara bjuder på prylar utan också skivor; jag kommer ut med favoriten Lars Hugs senaste och en tiotummare med David Bowie.

Också på film.

Vi hamnar efter irrfärder och missförstånd på fiket Coffee Industry (hörnet Kristalgade och Filostræde), mitt emot St Petri, varuhuset som blev hotell. Hänger där för en fika som blir lojt lång medan det sprejande regnet gör hela Köpenhamn till ett fukthål.

Jag har fått vittring, tar P&P mot herrbutiken Herrernes Magasin David K för frestelser. P gillar kläder, P inte alls, bär dem till nöds. Men butiken är sevärd oavsett och det finns några reakostymer där ryckningar plötsligt börjar uppstå i Visakortet. Men jag stillar min iver och låter trotsigt förnuftet ta över.

Vi ska nu försöka balansera dagen med mat mot framtiden och kvällens begivenhet med Suede.

Men öltarmen suger och av en slump kommer vi till Brew pub på Vestergade, slinker in, beställer och får oss till livs samtidigt som hungern inte kan stillas hos P&P annat än mot en beställning.

Ölen är furstelig, lokalt producerad och väcker mersmak. Vi kommer inte därifrån förrän ytterligare två är testade och jag känner att jag borde ta hit min äldste son som är konnässör.

Inga armbågar på bordet! Foto: KAI MARTIN

Tillbaka till hotellet, lastar av våra kassar. Jag har smitit in på Røda Kors genbrugsbutik på samma gata som puben, köpt två skjortor som lockade för totalt 150 danska.

Kvällen kommer, vi söker oss upp mot Nørreport för metron mot Amager. Nu är det jag som är hungrig och turistfällan Italiano Pompei vid Kultorvet bjuder på pizza mega grande och något rött. P&P hänger på och sedan är vi på väg.

Vädret är otjänligt, vindbyarna dramatiska och vi hukar vår väg fram mot fantastiska DR Koncerthus – en byggnad som krävt sin tribut, avsked och skandaler, men som färdigställd är lätt att tjusas av; så gör vi och tar in arkitekturen och senare konserten, som jag skriver om på annat ställe.

Helt kort bara – Suede presenterar sitt nya album ”Night thoughts” till Roger Sargants film baserad på musiken och inspirerad av texterna; spelandes bakom filmduken får vi hela plattan, därefter en hitparad som heter duga.

En stunds magi. Foto: KAI MARTIN

Efteråt, ute, är stormen elakare. En lång kö till biljettmaskinen, tåg som vi kunde hunnit med passerar, men går ändå tätt nog. Vi tar oss åter till Nørreport, skiftar till S-tåget mot Hovedbanegården för den nätta promenaden till hotellet, en øl i baren och sedan godnatt.

Dagen efter; vi packar, äter en stabil frukost, går till skivbutiken vid Vesterbrogade, P&P fyndar, vi tar sikte mot Nationalmuseum på Ny Vestergade, ser utställningar, drabbas av ”De hvide busser”, fikar, andas ut och lämnar muséet efter några väl förvaltade timmar.

På vägen tillbaka köper vi smörrebröd vid butiken i SAS-huset mittemot stationen, lastar på några øl och vi är redo för återfärden mot Göteborg.

Farvel, København. Foto: KAI MARTIN

Vi är tidigt ute, har köpt biljett för tåget mot Malmö. Hamnar på ett till bristningsgränsen fyllt pendeltåg. Kliver av på Kastrup för skifte och kontroll, det går hyfsat för oss med id och som svenskar. Ny kontroll vid Hyllie, där poliskvinnan tittar på våra leg och i våra ögon, jag undrar hur många hon kommer komma ihåg efter dagens slut; ”inte många” erkänner hon.

Strax efter kommer tullen och vill ha bekräftelse på var och ens bagage.

Vid Malmö station har vi en halvtimme till avgång norrut mot Göteborg.

Vi slår dank, hämtar luft, pratar, tittar på böcker, kliver så på tåget, väntar på en konduktör att checka våra biljetter, ser honom rusa förbi hela resan, äter vår matsäck, dricker olovandes vår öl, kommer hem.