Slobobans Undergång går igen

När Svensk Punk firade 25 år på Vågen i Göteborg hade arrangörerna med Attentatsångaren Mats Jönsson i spetsen samlat ihop ett fantastiskt gäng.

Punknostalgi i form av återförenade Grisen Skriker, Perverts och Brända Barn stod på scen precis som jag, som tillsammans med Gomer Explensch från Kai Martin & Stick! uppträdde med våra låtar tillsammans med husbandet Punkcity Rockers. Stry från Kriminella Gitarrer var där, Freddie Wadling och Asta Kask samt – förstås – Attentat.

På scen, den där oktoberdagen, fanns också Slobobans Undergång, ett av Göteborgs första punkband (även om de kom från Partille räknas bandet som göteborgskt…).

Det var tungt och klockrent, bröderna Per och Staffan Hassling var förtjusta underhållare och njöt av sin stund i rampljuset.

När Attentat 2015 bjuder in till arrangemanget Adventsröjet 28 november 2015 har det så starkt comebackande band (de senaste fem åren har producerat, spelat in och gett ut musik och spelat som aldrig förr) har man också lockat upp just Slobobans Undergång på scen.

Slob2

Idel göteborgsk punkadel – Gert Pettersson och Per Hassling.

Foto: KAI MARTIN

Tomas Andersson, kanske landets bästa Ramonesbasist, har dammat av sin Rickenbacker, Gert Pettersson har plockat upp sin Fender Stratocaster och har för en stund lämnat uppdragen som ljudtekniker för bland andra Håkan Hellström, Björn Centergran har putsat på cymbaler och trumskinn, Anders Möller har bytt Black-Ingvars ackord och covers mot punkbandets stål och styrka, det band han var medlem få för mer än 37 år sedan som trummis, och bröderna Hassling har sjungit upp sig för pricksäker leverans på scen.

Nej, ingen behöver vara besviken på bandets återförening.

Låtarna är, skamligt nog, dagsaktuella med texter som reflekterar vapenhets, våld och politikers skamlöshet, som om ingenting har hänt.

Slob1

Uttrycksfulla bröder. Foto: KAI MARTIN

Två nya låtar visar på bandets ambition och, ja, det är bara att ta det här vidare. Det går att komma tillbaka, titta bara på Attentat, som är ett föredöme i klassen.

Visserligen var gruppen tvunget att ställa in på grund av en krasslig Jönsson. Men med Troublemakers och City Saints som ersättare, blev det aldrig fattigt, tvärt om fartigt och glatt.

Men utmärkta Rome Is Not A Town, som jag skriver om i en egen post, blev det en fantastisk kväll, där jag till slut och många öl och backstagetjöt senare inte kunde hålla mig utan fick ställa mig på scen som körgosse i Troublemakers+Attenats ”Ge fan i mej”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s