Victoria – en seger för film

VICTORIA

Film, drama, thriller (Tyskland, 2015)

Regi: Sebastian Schipper

Foto: Sturla Brandth Grøvlens

Med: Laia Costa, Frederick Lau, Franz Rogowski, Burak Yigit, Max Mauff med flera

Victoria Victoria – ett gripande drama med ett skoningslöst grepp om biobesökaren.

Initialt är det ju vetskapen om att Sebastian Schippers film ”Victoria” om 138 minuter, är filmad i en enda tagning. Jaha, säger man till sig själv, detta ska avslöjas.

Men låt mig med en gång säga att där går man som tittare bet.

Istället slungas man in i denna suggestiva berättelse om den ensamma spanjorskan Victoria, som jobbar i Berlin sedan tre månader, inte har några vänner, försöker få det och hamnar i dåligt sällskap.

När hon i inledningen dansar på en klubb i Mitte i Berlin, stadsdelen dit handlingen är förlagd, träffar ett halvkriminellt kompisgäng på väg in, men som slängs ut… ja, redan då är vibrationerna tydliga; kroppen skriker ”gå hem”, ”de här killarna betyder trubbel”. Men det blir ju inte så. Det blir precis tvärt om.

Det går inte att luta sig tillbaka i den här nerviga filmen. Oerhört snart blir man istället en del av berättelse, det vill säga jag blir ett med kameraögat. Iskallt följer jag skeendet, nära, skoningslöst, betraktande och ständigt närvarande med både distans och intimitet.

Det är ett skickligt grepp och det har krävt sina resurser för Sebastian Schippers filmteam. Vi pratar om sex regiassistenter, 150 statister, 22 inspelningsplatser inom blott några kvarter i Berlin och  detta baserat på ett ynkliga tolv sidor långt manus.

Det har naturligtvis krävt en enorm insats av den skickliga skådespelarensemblen, som måst improvisera och visa på en alerthet i varje moment. Samma instinktiva känsla krävs av fototeamet, som inte viker en tum från den totala närvaron.

Victoria och grabbgänget blir i juvenilt oförstånd till ett, där relationen till en av dem, Sonne, utvecklas till ett slags romantik, en längtan efter närhet, kärlek och hopp.

Nej, ramberättelsens och dramaturgin är kanske ingenting nytt. Men den här filmen tar andan ur mig med sitt tempo, med känslan av att vara med i varje moment, med sina oresonliga vändningar och brutala uppriktighet.

Lägg till kompositören Nils Frahms känsla för väsentligheter för att bidra till filmens rytm och kraft.

Ja, ”Victoria” är en seger för film – gå och se den.

Det är inte konstigt att den belönades vid premiären filmfestivalen i Berlin tidigare i år. Fotografen Sturla Brandth Grøvlen tilldelades då Silverbjörnen för bästa tekniska insats. Filmen  har också fått Tyska filmpriset för bästa film, regi, kvinnliga huvudroll, manliga huvudroll (Frederick Lau), foto och musik.

Inte illa av en film där engelska är det språk som i stort utgör dialogen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s