MAÏA BAROUH

Taubescenen, Liseberg

!!!!

Bäst: Omfånget i rösten, öset och svänget.

Sämst: Fylleskrålande publik är alltid trist i fel sammanhang.

Fråga: Andra Sverigebesöket… När kommer hon tillbaka?

Ny bekantskap, som gav mersmak. Foto: KAI MARTIN

Slumpens skördar gav besöket på Liseberg. Ja, vi hade väl i ögonvrån noterat att, för oss, fullständigt okända japanskfranska Maïa Barouh skulle gästa Taubescenen. Men när Z och jag gick ner på stan var det för en promenad, men tanken väcktes om att fortsätta till nöjesparken och tack för att vi realiserade det.

Maïa Bahour är en sångerska som vet att utnyttja sin röst och hon gör det både obekymrat, karismatiskt och tonvigt. Hon spänner över ett brett register och använder sig både av traditionell japansk teknik och mer modernt relaterat. Musiken gör hon på samma vis, tar från sitt hemlands folkmusik och formar om den med respekt till något nytt, groovbaserat och elektroniskt.

Mångfascetterad. Foto: KAI MARTIN

Med sitt band – Minh Pham, syntar, Anthony Fresneau, trummor, Reo Komazawa, slagverk, och Julien Deguines, Moog – får hon musiken snart på fötter, rytmerna väcker danslusten samtidigt som det är svårt att slita blicken från Maïa Barouhs framträdande. Ja, hon är en vacker kvinna, men mest en enastående häftig sångerska.

Som klassiskt skolad flöjtist har hon ytterligare ett uttryck på scen, som adderas till musiken. Och ja, hon ger Jethro Tulls Ian Anderson en kamp om att göra tvärflöjt till ett läckert rockinstrument.

Tuff flöjtist. Foto: KAI MARTIN

Inledningsvis är framträdandet kanske lite blyg, men snart släpper eventuella spänningar och blir en expressiv uppvisning i musik som spänner över gränser och historia. Den dryga timmen rasslar iväg och snart får charmiga Maïa Barouh publiken på fötter och kopplar ett grepp om sin nya publik som hon inte släpper.

Charmig och intensiv. Foto: KAI MARTIN

Framträdandet på Taubescenen är blott hennes andra uppträdande i Sverige. Men det här gav mersmak – både för henne och för mig.

Att gå helt ovetande om vad det är man ska se och höra, är något jag gillar. Lisebergs rika konsertutbud bäddar för att bjuda på överraskningar åt alla håll; Maïa Barouh var definitiv en positiv sådan.

För den som vill veta hur hon låter länkar jag till ett Youtubeklipp här.

Moog som soloinstrument. Foto: KAI MARTIN