Har lovat storkillen att flytta. Efter att ha varit inneboende för sitt pluggande i Skövde har han blivit med lägenhet i ett av Skövdes högsta hus. Låter bra, nu kan han stänga dörren om sig, möblera efter sitt huvud och bjuda hem när han så önskar.

Klart att pappa hjälper till att flytta.

Z har fixat släpet, en monstervagn som rymmer mycket och det ska behövas.

Vi börjar med att hämta saker som ska till lillkillen, som bor i storebrors lägenhet medan han är student i Skövde. Därefter hämtar vi en stor säng hos hans mamma plus lite pryttlar till, därefter åker vi till hans lägenhet där alltså hans lillebror nu huserar, tömmer den på soffa, fåtölj, kläder, kökssaker, bokhylla, tavlor med mera. Vi fyller vagnen, bär också in ett bord och två fåtöljer till lillkillen innan vi beger oss.

Storkillen har en idé om att åka förbi Lilla Edet och Antikladan där, för han är i behov av några lampor, ett soffbord och kanske något till. Han letar fram färdbeskrivningen och vi beger oss med Z som sällskap.

Lilla Edet är ju en omväg, men den får vi ta för ärendet. Vagnen är gigantisk, men passar ändå Volvon och känns välskött, även om Z tar plastlukten för ölspel och fantiserar om sprit- och ölresor till Bordershop i Puttgarden från tidigare brukare av vagnen.

Vi guidar oss rätt och när vi ska parkera får jag panik, jag hatar att backa med släp och kommer fel gång efter annan; jag vet att jag ska göra tvärt om, men har man gjort tvärt om i hela sitt liv och ska göra det rätt blir det galet. Jag ger upp, löser en annan parkering, drar åt handbromsen och sluter upp med son och hustru.

En antik man på antikrundan. Foto: ZEBA PEDERSEN LÖWEN-ÅBERG

Ladan är verkligen full med allsköns antika ting och det är en trevlig runda vi gör där i minnenas korridorer. Grabben hittar somt, ratar annat och det som Z och jag föreslår väljer han definitivt bort; han har sin egen smak och gott nog är det.

Vi kommer därifrån med en kista som ska fungera om bord och förråd, två lampor och lite annat och drar vidare mot Skövde med omvägen över Trollhättan.

Jag har kört vägen förut, men då tagit sikte mot Lidköping och bandy. Nu blir det över Grästorp och då har gänget i bilen somnat djupt. Men redan innan så skrek alla om mat, så vid anrika Tre Älgar kör jag in och stannar för mat.

Tre Älgar… så många gånger jag har farit förbi detta lastbilshak. Nu är det alltså dags.

Sällskapet vaknar, tumlar ur bilen och in på etablissemanget i Grästorps utkant. Z och jag väljer en cornflakesdraperad fläskschnitzel och klyftpotatis till bearnaissås. Storkillen tar en entrecôte med stekt potatis. Medan vi väntar hämtar vi sallad, sätter oss ute och äter denna vissna sallad. Maten ropas upp och Z och storkillen hämtar densamma, Z schnitzel är genomdränkt i såsen och uppläggningen är dyster och kärlekslös. Jag äter min portion till hälften och låter mig ändå mättas, vi tar kaffe och samtalar.

Mat på vägkrog. Foto: KAI MARTIN

Efter att ha fyllt på godisdepåerna och jag har köpt en glass far vi vidare, mot Vara, mot Skara, mot Skövde…

Vi åker till lägenheten där Storkillen varit inneboende, hämtar hans saker där och åker till hans nya boende. Tömmer släpet, tittar på lägenheten, åker upp ytterligare några våningar till en balkong och ser på utsikter över Västergötlandsmetropolen.

Så åker vi hem, regnet kommer och ökar takten. I Vårgårda stannar vi för en macka på farten, kaffe och dricka. Vi far vidare, hämtar upp lillkillen, som ska hjälpa oss med att bära in den något mindre säng som tjänat som sitt syfte sedan i höstas, men som nu ska in i hans mammas lägenhet…

Sista biten tillbaka till Göteborg går fint, göromålen betas av och släpet återbördas utan problem med en timme till godo. Lillkillen transporteras hem till sig. På tillbakavägen stannar vi vid en butik. Z går in i ösregnet för att införskaffa lite kvällsmat, hem och vi dukar upp, äter gott, tittar på teve innan tröttheten slår till med kraft.

En lång dags färd mot säng är över…