Den goda musiken

När första albumet kom för några år sedan var det mest en god gest: köp tidningen för lite extra mycket pengar och få en cd med x antal artister. Vi gjorde ju så, solidariskt och stödjande med dem som kanske inte har det lika välordnat som vi.

Men det visade sig rätt snart att den där samlingen hade ett värde i sig med artister som ville något mer än hänga för att vara bussiga.

När nu Faktums andra album kommer är ribban satt lite högre. Den första sålde 8000 exemplar och det är berömvärt i en tid när det kanske inte är cd folk köper. Nu hoppas Faktum på lite mer och ambitionen är det inte fel på. Faktums säljare har själva fått välja vilka låtar de vill höra och några är dessutom gjorda enligt ytterligare ett speciellt önskamål, nämligen att en specifik artist/grupp ska framför låten. Som Göteborgsbandet Evergrey med Black Sabbaths ”Paranoid”.

Paranoid

Halvakustisk ”Paranoid” med Evergrey.

På måndagen har Faktum ett slags internt vimmel, några av artisterna är på plats med några av arrangörerna som samsas med några journalister som snackar med några av säljarna. Lite mat, lite dricka; allt i Svenska Grammofonstudions fantastiska lokaler i Almedal.
Albumet och dess medverkande presenteras och det ger mersmak.

Ida Redig är där, den unga sångerskan som var väsentligt yngre då jag träffade henne i samband med hennes debutalbum för fem år sedan. Hon har bytt ut sin akustiska gitarr mot en mer elektronisk stil och gör Michael Jacksons ”They don’t care about us”, framför den på studiogolvet och oj, vad det svänger.

Innan dess har Evergrey inlett kvällen med ”Paranoid”, den 45 år gamla låten som göteborgarna stuvat om, fuzzat till och kramat ihop i en fräck version som är två minuter längre än originalet. På plats i Svenska Grammofonstudion blir det emellertid en halvakustisk version, som inte skäms för sig, men som bandets väldige sångare Thom S Englund nästan ber om ursäkt. Det gör han däremot inte då han pratar om bandet som han nästan la ner innan gitarristen Marcus Jidell och Jonas Ekdahl återförenades med gruppen. Det blev albumet ”Hymns for the broken”, nya friska andetag och plötsligt är det liv i metallorkestern igen.

Steget, duon från Göteborg, gör Ulf Dagebys svenska tolkning av ”Bara om min älskade väntar”, Dylanlåten.

Hiphopgänget Parham, Frida Scar, Lani Mo och Ikhana gör ”Betongens kungar”, som är en omstuvning av Nationalteaterns rockorkesters ”Barn av vår tid”.

Jo, det är kreativt och med en artistgäng som vill, kan göra skillnad.

Det är bara att köpa tidningen, som vanligt, och betala lite extra när den väl finns hos din lokale återförsäljare.

Medverkande:

Bo Kaspers Orkester ”Då är hon åter lika blek” (Procol Harums ”Whiter shade of pale”) – en översättning som Lasse Tennander står bakom

Ane Brun, Linnea Olsson och Jennie Abrahamsson ”My heart will go on”

Oscar Zia ”When I need you”

Ida Redig ”They don’t care about us”

Evergrey ”Paranoid”

Caroline af Ugglas ”Angie”

Parham, Frida Scar, Lani Mo och Ikhana ”Betongens kungar”

Hästpojken ”Dinga linga Lena”

Steget ”Bara om min älskade väntar”

Mikael Wiehe ”Sång till friheten”

Annika Norlin ”Jag har hört om en stad ovan molnen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s