Ibland blir längtan så stark att det enda att göra är att sätta sig i bilen och åka norrut.

Nu väntade Skarpe Nord, en perfekt vinterkväll, kyla i luften och dunflingor som lätt virvlade i luften.

Köer på E6:an och tokfullt på parkeringen gjorde att jag kom sent in i matchen, IFK Kungälv ledde då med 1–0 och när jag väl kommit in dröjde det inte länge förrän laget utökade sin ledning med 2–0 i 25 minuten, efter en höra som Mathias Johansson rakar in. Man kan kalla den en variant, för annars så säkre, lagkapten Mikael Lindberg föll och måhända lurade han där IFK Vänersborgs försvarsmur, men inövat var det inte.

Kungälvs Simon Artig jublar. Arkivfoto: JAN WIRIDÉN

Det var fartfylld bandy, kanske inte så välspelad, men utbyte av småchanser titt som tätt. Tillslut kommer reducering, bara fyra minuter efter 2–0-målet. Ett, från min vinkel, enkelt kantskott, närmast från förlängda mållinjen, som Kungälvmålvakten Jesper Thimfors styr in. Målet signeras IFK Vänersborgstalangen Nils Berner och ger luft i lungorna för bortalaget. Kort tid efter kvitterar gästerna genom Emil Viklund, som passade till det första, och IFK Kungälv ser lätt slokörade efter att lite väl enkelt inte bara släppt in två mål, IFK Vänersborg i matchen utan också bjudit in gästerna genom sitt svängdörrsförsvar.

Det ger också en straff, efter att Emil Viklund rivits ner i slutminuten av första halvlek. Normalt säkre Joakim Hedqvist skjuter bredvid Thimfors mål – Vänersborgskanonens tredje straffmiss den här säsongen.

När andra halvlek börjar är det gästerna som dominerar samtidigt som snön faller mer intensivt, men lika lätt som tidigare.

Det är några minusgrader och är något av ett drömväder för sporten, eller som en kollega säger ”med sådant här väder behövs inga hallar”; nu lever vi inte riktigt i den verkligen i Västsverige.

IFK Vänersborg kommer ut och dominerar tillställningen. Men tränaren Stefan Karlsson är inte nöjd. Bara några minuter in i halvleken kallar han till time out, tar ett taktiskt snack med laget och 64:e minuten håller sig Emil Viklund, det snart 24-årigegeniet, framme och ger IFK Vänersborg ledningen.

Bland kollegorna pratas det om att det antingen slutar 2–4 eller 3–3, en profetia, ska det visa sig.

Trots att IFK Vänersborg dominerar och sluter tätt i försvaret, som gör att hemmalaget förgäves försöker lobba sig till anfall. Men domaren har lagt till fem minuter och i fjäder tilläggsminuten kvitterar rutinerade Ted Skoglund i en tilltrasslad situation. Ett resultat som håller matchen ut.

Vid pissoaren får jag sedan höra sanningarna, som man alltid får, av två IFK Vänersborgssupportrar:

”Det här håller inte i elitserien. Man måste alltid komma upp i 100 procent. Ja, 120 procent, om man ska lyckas.”

”Nej, idag kom de bara upp i knappt 70 procent. Det var inte vackert.”

”Ja, det måste skärpa sig nu då slutspelet närmar sig.”

Och så är det ju. IFK Vänersborg har genom tränaren Stefan Karlsson fått ordning på spelet, är utmanare till vilket lag som helst. Men, för att citera supportarna vid pissoaren det krävs ”120 procent, om man ska lyckas”.

För IFK Kungälv var det en viktigt poäng i bottenstriden kring strecket upp till de två ingenmanslandsplatserna. Men slutspelet är kört för kexlaget.