En dag till bredden fylld av minnen

Lördag. Vi tar paus från filmtittande, Z och jag.

Mornar oss med en stilla frukost, men bryter upp för dagen väntar.

Vi börjar städa och plocka undan, målmedvetet, koreograferat, som om vi vet den andres rörelse i olika delar i hemmet. Tiden går, hemmet blir finare och finare, till slut åker jag och handlar dirigerad av en omfattade inköpslista signerad Z.

Vi ska ha gäster.

Det är min gudmor som kommer på besök, en fartfylld 85-åring som funnits i hela mitt liv och som framför allt varit min mammas bästa vän i ur och skur sedan tioårsåldern. Med är hennes lillebror med fru.

Ja, det är klart, det är bäddat för minnen.

Hemmet är fyllt av ting som ger det, arv från mina mor- och farföräldrar samt mina föräldrar. Saker som kommer från Z:s sida.

Vi satsar på lätt mat, mycket sallad, getostknyten (som senare får namnet chèvrepuffar) med flytande honung och valnötter, några skivor Milanosalami, Parmaskinka och rökt rostbiff, men vi inleder med Z:s morotssoppa, som är ljuvlig, och till det mitt i all hast bakade bröd, som smakar mums. Välkomstdrinken består av Moët & Chandon, ett chabli till soppan och ett bordaux till middagen. Kaffe till den danska efterrätten och mycket Pellegrino vid sidan om.

Z har dukat, kreerat vardagsbordet vackert; det är en inbjudande miljö att äta i.

Kanske kan någon tycka att det är trist att sitta och äta med någon som är 85, 80 och 65 år i en fallande åldersskala. Men i mitt liv har vi alltid i familjen umgåtts över generationsgränserna, för mig är det självklart och den här middagen har väntat alldeles för länge.

Det blir en fantastisk sittning med samtal i timmar, som spänner över allt från dagsaktuella ämnen till hågkomster från minnenas korridorer. Perspektiv vidgas och min gudmors fantasieggande berättelser om sina reser öppnar panoramor.

Jag har inga föräldrar kvar, Z har förlorat sin mor, hennes nära 90-åriga väninna har flyttat tillbaka till Danmark; tiden är alltså givet knapp att få till dessa möten, för att få förmånen att tilldelas dessa människors erfarenhet och berättelser.

Jag är tacksam för middagen, inte bara för att maten var god, utan mest för stunden som gav alla samtal.

Mer middagar med vänner, släktingar, nyfunna och okända anbefalles härmed.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s