Bandy, bandy, hockey, bockey

Jag klädde mig för väder.

Siktet var inställt på Skarpe Nord.

Långkallingar, yllebyxor, islandströja…

det blev en långpromenad i det sköna, bitande vintervädret och annandagsbandyn blev istället framför teven: Sandviken–Västerås.

Och vilken underhållning. Det var bandy när den är som bäst. Modern, fartfylld, chansrik och tillika generös på mål och samtidigt bländande målvaktsspel från framför allt Västerås Andreas Bergwall. Första halvlek är berusande, chanserna avlöser varandra, målen likaså.

I halvtid står det 4–3 till gästerna. Men då har alltså Andreas Bergwall visat varför han är en av världens främsta målvakter. Den drygt 40-årige keepern är placeringssäker och reflexsnabb, han använder klassiskt målvaktsspel med modernt, slajdar när han behöver det och är reptilsnabb i sitt utspel.

Det är också läckert att se två lag som bemödar sig om, att på nästan ryskt vis, gå rätt fram, inte vända tillbaka, båga om och vara omständliga i sitt spel, som alltför många hänger sig åt. Det här gynnar farten, effektiviteten, chanserna och underhållningen.

Kommentatorerna pratar om att ska man slå Sandviken på hemmaplan krävs det mycket mål; det blir det. 6–10 och jag ångrar att jag inte stannade och såg färdigt andra halvlek, men det var annat som kallade.

Min vän Peo messar och undrar om jag vill gå på hockey. Jag tackar ja och bandyn blir lidande, för SAIK–Västerås börjar 14.00 med råge och hockeyn startar 16.00 i Scandinavium.

Frölunda ska möta Linköping, ett motstånd som alltid ställer till besvär för Göteborgslaget.

De matcher som jag har sett med Frölunda har sett ut ungefär på samma vis, oavsett motstånd. Oavsett om lagen hetat Skellefteå, Djurgården, Luleå eller något annat.

Stor puckinnehav och usel effektivitet. Det i sin tur har resulterat i att en säker vinst har slarvats bort i slutminuterna och sudden eller straffar har fått säkra vinsten.

Scenariot är ungefär detsamma den här gången. Frölunda dominerar, men utmanar aldrig Linköping och spelar ungefär som tidigare, det vill säga att motståndarnas målvakt bara behöver jobba lugnt och metodiskt för att rädda puckarna.

Det finns sällan någon spets på anfallen, som dessutom tenderar att bli för långa, krångliga och därmed ineffektiva.

I och med att laget så sällan driver in på mål skapas ingen energi och allt mynnar ut i något slags tristess innan nästa anfall.

Försvarsspelet är ungefär likadant, det är mycket puck, mycket pass och mycket kontroll – eller åtminstone en ambition att ha det. För kladdandet med pucken gör att spelet blir lidande och därmed effektiviteten, som i sin tur dödar energin.

När Frölunda har powerplay blir ineffektiviteten extra tydlig. Laget går ner i tempo och i rörelse. Motståndarna kan positionera sig och jobba lugnt och metodiskt till faran är över.

Frölunda saknar mer än föreningen vågar erkänna John Klingberg, som vågade jobba i sidled, idka Linus på blålinjen som Ottawas Erik Karlsson. Med det spelet drogs motståndarnas försvarslinjer isär och möjligheterna skapades.

När lagets forwards sedan får chansen kommer de in från kanterna och brister i självförtroende, håller inne skotten istället för att våga gå på chans för eventuell retur.

Vid några tillfällen jobbade, exempelvis Andreas Johnson, förtjänstfullt. Kom in framför kassen, drog i sidled – men puckbehandlingen! Herregud mycket puckar Frölundas spelare tappade bort i avgörande lägen.

Och ja, det blev Linköping som i sista perioden kunde kvittera hemmalaget 2–2-läge och sedan avgöra i förlängningen.

Det kritiserade målvaktsspelet i Frölunda…? Tja, i  dag stod Linus Fernström, gör det bra och räddar laget i andra med en effektiv plock (mycket tv-räddning där…) när Linköping kontrar med en man mindre på banan, och i tredje när det är ett två mot nolläge, där Linköping får tre möjligheter innan någon kommer keepern till undsättning. Men det är uppenbart att motståndarna vet att Fernström har sålt sig billigt på distansskott mellan benen. Det är där motståndarn siktar ofta och villigt. Men det avgörande målet kom i och för sig från distans, men på plockhandssidan. Ja, den touchade på Joel Lundqvist, men Fernström står långt inne i mål och blir aldrig någon aggressiv utmanare mot skytten. Det straffade sig och det i sin tur, det vill säga bristen på aggressivt målvaktsspel, kan bli avgörande när allt ska avgöras i slutspelet.

Och ja, jag hade en löst sammansatt plan att ta mig till Vänersborg för att se bandyn där, men slog det ur hågen på grund av brist på tid, andra alternativ och avståndet som det trots allt är.

Villa klarade sig utan mig. Vinst med 6–3 efter 2–2 i paus, men framför allt inför fullsatt hus. Publikrekord med fantastiska 5017, en höjning med 999. Härligt.

Kungälv säkrade segern mot bottenlaget TB Västerås med 10–4. Men förlusten hemma senast mot Kalix har ställt till det för kexlaget som dansar kring strecket där ner och har en bit till slutspel, trots förlust för den högre konkurrenten Vetlanda mot nedre konkurrenten Kalix.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s