Det kan te sig som en historisk, lätt svindlande resa om man kikar på adressen som nya, ståtliga hotellet Jacy’z ligger på. På Drakegatan, tvärs över gatan – om man nu kan föreställa sig det – låg på 70-talet diskoteket Crazy Daisy som 15 juni 1978 genom göteborgaren Anders Holms försorg fick dit Talking Heads. En spelning som ”alla” var på, men som blott fylld lokalen med knappt hundra personer.

Ingenting är förstås sig längre likt. Gårda är definitivt en stadsdel i förändring. Från landshövdingshus och fabrikslokaler till kontorspalats och dito skyskrapor. Blott i stadsdelens östra del kan det gamla Gårda skönjas i form av några stackars bortglömda landshövdingshus, Apotekarnes gamla lokaler som nu hyser Brewhouse med scener och tusen och en kreativa verkstäder. Ej heller att förglömma Remfabriken, museet som kastar en tillbaka över hundra år i bullrig fabriksmiljö, med kringliggande fastigheter.

Men just på Drakegatan är förändringen total. I november förra året invigdes Kexchokladhuset som hyser Jacy’z – det senaste hotellet i Göteborgsgänget ESS’ samling av hotell i Norden. Det har hela tiden funnits en avsikt att expandera. Poolområdet invigdes nyligen och ambitionen att underhålla har gått parallellt med hotellets öppning och framtidsplaner.

45 år senare är det åter dags för musik att ljuda på Drakegatan.

Fredagen 1 september öppnade Big Stage, en konserthall med plats för drygt tusen (jag hörde något om det dubbla, men låter det vara ryktesvis) i Jacy’z lokaler. Men på grund av att brandmyndigheterna ännu inte gett klartecken för så många var det cirka hälften på plats i Göteborgs nya konsertlokal.

Den är i sanning annorlunda och ger ekon av något amerikanskt – helt i linje med det som ESS vill att deras etablissemang ska utstråla – med snygg, omfångsrik bar, en balkong i etage, längst bak från scen räknat ytterligare etage med stolar och bord för den som lättjefullt och med godutsikt vill kolla in stöket framför scen. Men kanske den märkligaste detaljen är golvet. En heltäckningsmatta ger inte bara känsla av att man vill gå barfota utan också att det inte är så mycket rock’n’roll över det hela.

För rock handlar det om vid invigningskvällen. Göteborgs sleazestoltheter Hardcore Superstar skulle tillsammans med nykomlingarna Velveteen Queen göras först ut på Big Stage.

Ja, varför inte…? Hardcore Superstar har jag följt sedan slutet av förra millenniet och skrivit några spaltmeter om. Hängt med på inte mindre än två reportageresor (till Berlin och Hamburg 2000 och förbandsgig för AC/DC i Turin året efter). Senast jag träffade bandet var för en intervju som gjordes med Adde Andreasson och Martin Sandvik, bandets trummis respektive basist, för GöteborgDirekt 2018. Det är än längre sedan jag såg bandet live. Hög tid nu, alltså.

Sedan något år tillbaka har Adde Andreasson fått kliva av trumpallen på grund av problem med hörseln. In har istället Loks eminente batterist Johan Reivén klivit. Logiskt, kan man tycka, då Lok och Hardcore Superstar förenades i Troublemakers ”Staden Göteborg” för Popstad 2001 och gjorde en gemensam spelning på Pustervik i den vevan, som sedan blev ett förbandsgig på Ullevi för just AC/DC kring midsommar.

På scen fyller han med emfas Addes roll, men samtidigt är Adde i Hardcore Superstars DNA. Bandet har kämpat hårt, länge och väl med sin rock. Är alltid på scen underhållande. Men på Big Stage håller bitarna inte samma. Jocke Berg, denne så energistinne frontman och sångare, är måhända igång från start, men det är inte hans röst. Falsetter och skrik som klingar falskt känns inte värdigt. Tyvärr. Jag ska inte säga att det var bättre förr. Men… det nya materialet matchar inte de äldre låtarna som ”We don’t celebrate Sundays”, ”Last call for alcohol”, Wild boys” och ”Dreamin’ in a cascet”. Och ”Someone special” visar att bandet gjort den bästa Oasis-låt som inte Noel Gallagher har skrivit.

Jo, det är jovialiskt och Jocke Berg nämner mig i starten och pratar om att bandet i och för sig har spelat på många scener i Göteborg, men inte lika många som Kai Martin har gjort. Haha, smickrande. Kanske stämmer det.

Men den här gången hjälper inte smicker. Hardcore Superstar gör ett blekt intryck och devisen ”You can’t kill my rock’n’roll” (titeln på albumet från 2018) dämpas kraftig av heltäckningsmattan.

Velveteen Queen…? Göteborgbandet har nyss kommit ur startblocken i rockracet. Bildade 2021 tittar de framåt genom att kraftig snegla tillbaka till 70- och 80-talens rockscener. Det låter helt ok, men är lite för mycket präglat av klichéer för att landa i sin egen originalitet. Med tålamod och iver kan Velveteen Queen hitta sin nisch och bli vinnare i det långa loppet.

Med ”Get ready for my close up show” är Stefan Odelberg nära nog tillbaka på brottsplatsen.

Det var 1997 på Cabaret Lorensberg som genombrottet kom 1997. Nu ska han hålla 33 shower i porten bredvid på Park Avenue med premiär 6 oktober.

Vid finalprogrammet av ”Bingolotto” vid midsommar försvann Stefan Odelberg i direktsändning. Han som tillsammans med Lotta Engberg varit programledare i tre år gjorde då sin sista sändning. Vad passade då inte bättre att inför en förvånad produktion, publik och, framför allt, programledarkollega trolla bort sig själv.

– Jag hade ju gjort det när jag medverkade i ”Fenomen”, säger han.

Trollkarlen som försvann

Den minnesgoda läsaren kanske kommer ihåg talangprogrammet för illusionister där Stefan Odelberg var en av deltagarna. Men under gång försvann han för att inte komma tillbaka. Ett trick som var effektivt och han hördes inte av på flera veckor.

– Jag kunde ju inte gå till final eftersom de inte visste var jag var, så istället blev jag diskvalificerad, säger han fortfarande nöjd över sitt trick.

– När jag visste att det var mitt sista program i ”Bingolotto” funderade jag länge på en liknande sorti. Ingen visste om det, så det blev en total överraskning för alla. När jag väl bestämt mig blev det ett bränsle för mig att göra de resterande programmen så bra som jag någonsin kunde. Men den här gången hörde jag av mig till dem efter några dygn. De skulle ju fira av mig, så det blev lite snopet för dem. Men jag gillar inte avtackningar.

”Är du typ känd?”

Det var under våren som det stod klart att Stefan Odelberg inte skulle fortsätta som programledare för programmet. In vid Lotta Engbergs sida skulle istället komikern, underhållaren och artisten Daniel Norberg kliva in.

Anledningen får vi bland annat under fotograferingen innan intervjun. Uppe vid Götaplatsen fångar Tommy Holls ivriga fotograferande av Stefan Odelberg ett gäng gymnasieelever.

– Är du typ känd? undrar några av dem och förklarar sedan att det har ett uppdrag från Hvitfeldtska gymnasiet

– Har du Instagram? Hur många följare har du?

När han förklarar att han har 11000 slocknar intresset hos tjejerna, som vill ha någon med 100000 följare. Men jag teaterviskar att han precis programlett ”Bingolotto” och nyfikenheten väcks till liv. Kanske är han ändå en kändis god nog och Stefan Odelberg ställer beredvilligt upp för ett filmat inslag där han också passar på att göra reklam för sin nya show ”Get ready for my close up show”.

– Det är så här det är nu, säger han efteråt.

– Produktionerna söker efter någon som har många följare på sociala medier. Där skiljer sig Daniel Norberg och jag åt.

Ingen bitterhet

Han är snabb att förklara att det inte finns någon bitterhet i att han fick slut. Dörrarna är öppna för en återkomst och han är tacksam för de tre åren han fick, som dessutom var under pandemiåren. En period som sargade Artistsverige svårt.

– Då lyckades vi ändå sälja fler lotter än vi gjort på 15 år och jag fick vara med om att leda 30-årsjubileet.

Ja, jubileum. Stefan Odelberg närmar sig själv sitt jubileum. Frågan är om han ska sätta det till 2025 eller 2027. Men definitivt nästa sommar då han fyller 50.

Vi backar lite med en smula förklarande historik.

– Jag var 15, 16 när jag började trolla. En kompis visade ett trick med en tändare som jag lärde mig. Det blev så uppskattat att jag fick lära mig fler. 1995 började jag med en skolföreställning på Torslandaskolan. Jag ringde till GP Nordväst och tipsade om att det skulle komma en trollkonstnär till skolan och de kom. Artikeln kunde jag sedan faxa till andra skolor. Plötsligt lyste telefonsvararen röd av alla meddelande, förklarar han som fick en försvarlig skolturné som drygt 20-årig ung magiker.

– Tillsammans med min kompis Tommy Pettersson fortsatte vi sedan på White Corner där även Malte Knapp fanns. Vi trollade och han gjorde sina cirkustricks. Malte Knapp tipsade mig sedan om att Cabaret Lorensberg sökte folk.

Carl-Einar Häckner hjälpte

Då hade han dessutom fått kontakt med Carl-Einar Häckner och frågat den aningen äldre illusionisten om han kunde se över hans rutiner. Allt i en strävan om att bli bättre. Så Stefan Odelberg gick tvärs över gatan från sitt jobb på musikaffären Eko Avenyn, blev engagerad i första upplagan av Cabaret Lorensberg med premiär i mars 1997. Så: 1995 eller 1997?

– Jag är inte säker på att det blir något. Magnus Albrechtson på Cabaret Lorensberg har en gång sagt att firar man jubileum har man blivit gammal. Men samtidigt är det en bra idé. Vad skriver vi nu? 27 år?

Jo, han har några år på sig att fundera.

Återanvänder trick

Just nu står han med huvudet i sina kartonger. Det är där han hittar de nummer han nu ska göra i ”Get ready for my close up show”.

– Jag har funderat på den här föreställningen ett tag. Ja, redan sedan innan covidtiden. Men då jag i april visste att hösten var ren bestämde jag mig. Jag visste att det var kort startsträcka men hade redan sedan tidigare varit i kontakt med Park Avenue, förklarar han.

– Det blir att jag kommer använda gamla nummer och trick. Föreställningen, som är regisserad av Christoffer Bendixen, kommer spelas fredag, lördag och söndag. Föreställningarna är på en timme och en kvart. Jag kör två på fredagarna, tre på lördagarna och en på söndagarna. Allt inför en publik på 66 personer.

Kommer engagera publiken

Han kommer engagera publiken mer än som åskådare, så det gäller att vara beredd.

– Men jag kommer sälja två stycken olika amuletter. En för den som vill vara med och en som inte vill vara det.

Som titeln på showen förklarar handlar det om trolleritrick i närmiljö. Något som har blivit något av Stefan Odelbergs specialgren.

Jag drar mig till minnes ett trick från just starten på Cabaret Lorensberg som lockade mitt ekivoka jag till skratt. I dribblandet med offret i publiken blir två skumgummibollar en erigerad skumgummikuk. Mycket överraskande. Mycket roligt.

– Haha, kul att du minns den. Men… jag tror att den är svår att göra idag. Fast jag har kvar den.