Teater:

PINTER! PINTER! PINTER! (PRESSKONFERENS – FIRANDET (CELEBRATION) – PARTY TIME)

Att under en och en halv timme knô in tre pjäser baserade på verk av Harold Pinter (1930–2008), Nobelpristagaren i Litteratur 2005, låter som allt annat än en enkel match. Kanske är det just därför som regissören Mattias Nordkvist tillsammans med ensemblen och produktionen hos Göteborgs dramatiska teater antar utmaningen. Det är ju den lilla teatern vid Stigbergsliden som gör stor teater med minsta möjliga medel. Som enligt tesen ”All är möjligt” tar man sig an sina uppgifter från Franz Kafka, Karin Boye, Lars Norén till… ja, Harold Pinter. Men det här…!?

Harold Pinters texter är kärva, absurda, ironiska, brutala, fyllda tvära kast och av humor som raskt stoppas ner i halsen för att kväva en innan ett befriande gapskratt ger en luft igen. Det gäller oavsett om man agerar på scen eller sitter i salongen. ”Presskonferens”, ”Firandet” och ”Party time” är skilda pjäser i längd, uttryck och innehåll. Men på något vis tangerar de varandra.

Genomgående för dem alla är den vita klädseln. Som vore det en tennismatch, eller cricket. Maktfullkomlighet möter överklassmanér som möter nyrikas fasoner. Samtidigt spinner en dov ton under ytan. En vibrerande, mörk ton. Våldet löper som en bordun, vagt skiftande, starkt närvarande.

Inledande ”Presskonferens” är kort, men intensiv och ohyggligt otäck. Erik Åkerlind spelar den nyss utnämnde kulturministern, den före detta chefen för säkerhetspolisen. Med självsäker arrogans möter han pressen, som befinner sig bakom honom, anonyma, i skuggorna, under paraplyn. Han tar emot frågorna, svarar med en maktfullkomlig uppriktighet och visste jag inte att ”Presskonferens” var skriven för 24 år sedan skulle jag ha trott att det var en brutal reflektion över någon av alla presskonferenser som den självgode presidenten för Amerikas förenta stater hållit inför mellanårsvalet.

En lätt tablå, som i en blinkning, över till ”Firandet” med parmiddagen på en mycket flott restaurang. Paren – Erik Åkerlind, Malin Morgan, Carl-Markus Wickström och Hanna Ullerstam – är korsbefruktade med varandra. Brödra- och systrapar, männen gifta med kvinnorna, kvinnorna med männen. Nyrikedomen svämmar över med sprit- och drogintaget, barndoms- och ungdomsminnen minnen skiftar med makthierarki, männens dominans mot kvinnors list, storasyster/storebror mot småsyskon, sexuella utmaningar, fula flörtar. Allt i en spinnande motor som hämtade ur det nyckfulla våldet i ”Peaky blinders”. Hela ensemblen är på scen med Oskar Lundblad som ägaren av krogen, han som hela tiden går på tunn is för att behaga sina gäster, och KG Malm som servitören. Mannen som servilt flikar in berättelser om sin farfar och namndroppar författare, skådespelare, politiker, kungligheter, som inte har med sällskapet att göra, som inte har något med något alls att göra. Men som i sin absurditet fångar parens intresse. Lite som Erik Idles servitör Gaston i ”The meaning of Life, Monty Pythons film från 1983. Ni vet han som lägger en lite mintkaka på den voluminöse och frossande Mr Creosotes tunga, för att efter att denne exploderat på restaurangen tar med tittarna på en vandring mot ”Meningen med livet”.

Middagsbordet ställs på sned, efter att under denna längre pjäs ha placerats lite som vore det en replika från da Vincis ”Sista nattvarden”. Det är dags för dans, festyra och balansakt mot galenskap innan allt klingar av.

Ny tablå, så in med ”Party time”, som landar på en country club. Här agerar åter hela ensemblen med roller i olika schatteringar av överklass, som förstås även den har sin tydliga hierarki. I samtalet pendlar allt från lättsamt vimmel till den obesvarade frågan. Den som inte får ställas. Men…! Kvinnan – Hanna Ullerstam – gör det, men tystas av sin man. Allt återgår till det meningslösa normala. Kvinnan försvinner in i tystnaden med en fråga som aldrig får något svar.

”Pinter! Pinter! Pinter!” är en scenisk triumf för Göteborgs dramatiska teater – igen! Mattias Nordkvist har inte bara regisserat utan också översatt Harold Pinters texter. Format dem för scen med teaterns fantastiska ensemble, som är bäst när det gäller. Skådespelarna är så i nuet, så in i rollerna, spelar med en otäckt skicklig övertygelse och känslomässig balans. Carl-Markus Wickström har till och med skalat av sin blekingska för sina karaktärer. Scenografin – bordet, baren med glas och flaskor, fåtöljen – och kostym – de vita, tennislika – har Linda Wallgren med bravur skapat bedrägligt enkelt och detaljerat sublimt. Ljud och ljus suggestivt adderat. Komponenter som visar på noggrannheten när man tagit sig an ”Pinter! Pinter! Pinter!”. Här är ingenting lämnat åt slumpen. Allt är kalibrerat rätt. 3–0. Game, set and match!

”Pinter! Pinter! Pinter! (”Presskonferens”, ”Firandet” (”Celebration”), ”Party time”), Göteborgs dramatiska teater, premiär 6 November 2026. Spelas till och med 24 januari 2027.

Manus: Harold Pinter.

Översättning och regi: Mattias Nordkvist.

Scenografi och kostym: Linda Wallgren:

Ljus och teknik: Anna Fagerberg och Sebastian Revenvall.

På scen: Malin Morgan, Hanna Ullerstam, Erik Åkerlind, Carl-Markus Wickström, KG Malm och Oskar Lundblad.

Skådespelare (film): Aida Esmailzadeh Davani, Klara Bremberg, Bakri Wazzan och August Andersson.