Teater:

SVINDEL

Björn Knutssons suggestiva musik inleder ”Svindel”, där Tova Magnussons och Lars Anderssons roller letar febrilt efter något. Det sker i ett sömlöst skede mellan att publiken kommer in och tar plats, sorlet lägger sig och insikten om att föreställningen har börjat. Vilka är de…? Vad vill de berätta? Efter en ömsint omfamning blir det klart. Hon, Ester, en framstående forskare och som tar hjälp av AI. Drabbad av psykisk instabilitet har hon sökt sig till psykoanalytikern, freudianen, Samuel. Han som också blivit hennes älskare och hon hans.

I Petra Valéns drömska scenografi som snyggt skiftar mellan skog, natur och Samuels mottagning med den klassiska divanen, till Fredrik Glahns skira ljussättningen, sker ett kammardrama mellan härskarteknik och uppbrott. Hon vill bryta. Har tröttnat på psykoanalyserandet. Inte för att hon kanske blivit hel, men för att den tär på henne. Precis som kärleksrelationen.

Han är förnumstig. Vänder sig emellanåt ut mot publiken med konstateranden, forskarrön, som för att stärka något han sagt. Men maktförhållanden kommer att förändras.

I bakgrunden Carl Harléns rollfigur. En man på en stol på ett podium. Som ett väsen, som en skugglik gestalt som viskande tangerar det sagda, men också stärker Ester när hon vacklar.

”Svindel” tumlar runt sanningarna som paret bär på, som i en känslocentrifug. Det är på samma gång en drömsk som skarpt verklighetsnära pjäs. Helt i Petra Revenues anda.

Tova Magnusson balanserar skickligt mellan den devota kvinnan, den vassa forskaren, den tivlande älskarinnan, den sköra tvekande, den furiösa och den starka människan, som vill bryta sig fri. Lars Anderssons Samuel klamrar sig fast vid sin chauvinistiska roll. Han som står stadigt i sitt yrke, poserar och koketterar i den och med sitt perfekta familjeliv, men som stjäl idéer från sina klienter och gör dem till sina egna. Plus det oförlåtliga att inleda sexuella relationer med sina patienter. Fasaden spricker, förstås. Så Carl Harléns säregna figur, som förstärker drömsekvenserna.

Ja, ”Svindel” är omtumlande och dröjer sig kvar. Någonstans öppnar den sig i (min) fantasi för en film. Hon kan ju det också, Petra Revenue.

”Svindel”, Esperantoscenen, Göteborg. Premiär 24 oktober 2026. Spelas till och med 13 november. Denna recension baserad på föreställningen 29 oktober.

Av: Petra Revenue.

Regi: Tova Magnusson och Petra Revenue.

Scenograf: Petra Valén.

Ljusdesign: Fredrik Glahns.

Kompositör: Björn Knutsson.

På scen: Lars Andersson (Samuel), Tova Magnusson (Ester) och Carl Harlén (mannen).