Show:

FLYGBLAD ÖVER BERLIN

!!!!

Kajskjul 8, Göteborg.

Publik: Fullt.

Bäst: Modet att våga göra krogshow av något så allvarligt som krig.

Sämst: Nej, allvaret vinner.

Fråga: Har han någon ny musikdramatisk historia på gång…?

När Stefan Andersson hade premiär på ”Flygblad över Berlin” (min recension här) i januari 2019 blev det omedelbart en föreställning som lyfte, trots tyngden i sitt allvar. För krigsåren, Sverige under desamma, skojar man inte bort. Ändå lyckas och hade Stefan Andersson modet att göra en krogshow om temat. Vågat. Men han som avhandlat Sverige under andra tidsepoker och händelser gjorde det med säker hand. Han kan det här med historiskt berättande i musikform. Han är en god estradör, spinner snyggt en röd tråd av research, som gör att låtarna – och hans scensnack – får bärighet. Han backar heller inte för att väva in rena skrönor, som gör att publiken inledningsvis lyssnar andaktsfullt, men inser att han allt drar en vals.

Denna hans uppdaterade version av ”Flygblad över Berlin” tar egentligen avstamp i den fortsättning som sjösattes dagarna innan pandemin slog ut all scenverksamhet i mars 2020. Ramverket är detsamma, som 2019. Men när man nu tar upp föreställningen är det med vissa förändringar. Så har han gjort av sina tidigare shower, förfinat, stannat av och betraktat från håll, gått in och justerat, lagt till och dragit ifrån.

Det kan bli kladdande i onödan. Men inte här. Persongalleriet baserat på verkliga personer finns med: styrman Nils Ryberg, som var med på en konvoj med en dyr last av kullager till Skottland, Arne Beurling, kodknäckaren som med penna och papper knäckte tyskarnas kod under transittrafiken, Jane Horney, den svenska spionen som av danskarna falskeligen anklagades för dubbelspionage och avrättades, Gösta Wollin, kartritaren som landade som fallskärmsjägare under Dagen D, den svenske diplomaten Göran von Otter, som träffar SS-officeraren Kurt Gerstein i en tågkupé 1942 där denne vittnade om tyskarnas fruktansvärda dåd i Treblinka och Bełżec…

Ej heller att förglömma Stefan Anderssons morfar som som yngling flydde Norge för Sverige med tyskarna tätt i hasorna.

Ett myller av allvar. ”Flygblad över Berlin” har en drabbande autenticitet, men vågar också skämta i allvaret.

Foto: KAI MARTIN

Det skapar förstås en drabbande autenticitet, som dessutom förstärks av skådespelare Gunnar Pedersen, som göran några av gestalterna, men också Torgny Segerstedt, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning kontroversielle chefredaktör som tog strid på Tysklands nazipolitik tidigt och höll ståndaktigt fast vid sina åsikter genom krigsåren. Ja, även Churchill dyker avmätt segerrusig upp i Pedersens gestalt när vi nått fram till krigslutet i maj 1945.

Så med berättelser från verklighetens dramatik i växelvis samverkan med Stefan Anderssons musik bildas en väv som lägger en form av andakt över kvällen. Vi är i år 80 år från krigsslutet. Kanoner i Europa mullrar igen. Människor slits upp från en trygg tillvaro, ser sina hem gå i spillror och familjemedlemmar dö av kulor och granater. Nej, freden är inget man kan ta för givet. Inte 1939. Inte heller 2025. Stefan Andersson och hans ensemble visar på det med insiktsfullt allvar.

”Flygblad över Berlin”, Kajskjul 8, Göteborg. Nypremiär 17 januari 2025. Spelas under våren fram till och med 8 april.

Manus, musik, regi, sång och gitarr: Stefan Andersson.

Bas och sång: Sebastian Hankers.

Gitarr och sång: Magnus ”Moffa” Thörnqvist.

Fiol och sång: Erika Risinger.

Trumpet och mandolin: Jan Bjerger.

Trummor: Michael Edlund.

Keyboard och dragspel: Markus Linnell Zovic.

Skådespelare: Gunnar Pedersen.

Ljusdesign och -teknik: Jonathan Alenhag.

Ljuddesign och -teknik: Roger Krieg.