Jag är den första på att skriva under på att första halvåret 2023 har fyllts av mycket resande; Vancouver, Barcelona, Island.

Inte så klimatsmart med flyget. När vi nu åker till Danmark är det för drygt två veckor. Närmare inpå. Men med bil.

Den inledande helgen för studentuppvaktning, den första resterande veckan för att låna ett sommarhus i Kulhuse på toppen av den halvö som sticker upp och skiljer Ise- och Roskildfjordarna, den sista veckan för camping i Charlottenlund fort, någon mil utanför Köpenhamn, med avslutningen på Refshaleøen och konserten med Fat Freddy’s Drop på Stagebox.

Jag tror aldrig att jag har varit i vårt grannland under en sådan här lång period. Men med Z blir det alltid bra, även om det emellanåt kan bli kontroverser.

Vi far ned sent fredag, stannar norr om Varberg för mat på ChopChop Asian Express, för ingen har riktigt fått ordning på det där med middag. Z:s dotter S är med, kommer direkt från jobbet. Z har haft fullt upp och jag har väl bara lallat med, men också varit med om att packa en gedigen packning som Z i huvudsak stått för.

Vi ska ju campa. Inte min favoritgren och jag har fortfarande en brasklapp inlagd. Eller två. Jag har tagit med mig en extra nyckel hem om jag skulle få tvärspjärn på tältlivet. Men också pratat med Z:s syster T om att få låna en säng i Bagsværd om det skulle kärva. Jag återkommer om det.

Stoppet i Varberg nord blir kort. Hilda vill, precis som vi, snabbt söderut, och i Helsingborg väntar färjan, där vi får dröja en stund innan vår tur kommer. Sedan iväg mot vårt air b’nb i Virum, som Z hittat för en hyfsat billig peng. (Vi ska ju snart bli varse, även om vi nog varit det länge, att den svenska kronan inte står sig så väl på den danska. 1,6, blir talet vi lär oss multiplicera med.)

Vi svänger av när kvällningen nått och de grå himlarna tjurar med vindarna som sliter. Något av resans vädermelodi där det mest växlar om: sol, regn, blåst, storm, grått, regn, hastiga skurar, sol, vind…

Vid Nærum tar vi av och kör på böljande, vackra vägar med bokskogar som lutar sig över vägen som om vi kör där på nåder. Z guidar mig till rätt adress och vi kommer in i ett hem som klippt och skuret ur en dansk heminredningstidning. Allt är prydligt, snyggt, rent med danska designmöbler och diskret, men inte så dum konst på väggarna. Vi anar oss husägaren till en ensamstående mamma till två söner, varav en är på väg in i tonåren; båda fotbollsintresserade.

Vi bäddar våra sängar efter att vi valt rum. S får mammans. Vi en av pojkarnas. Natten kommer och vi stänger för dagen, vaknar av regnet som driver in. Låter frukosten vara för studentuppvaktningen väntar med brunch (vi hade ju därför heller inte handlat något). Gör oss i ordning och tar mot Ølstykke, som ligger några mil väster om Köpenhamn.

Jag väljer vägen över Birkerød och Farum mot Slangerup och sedan väg 6 söderut mot Ølstykke. Vi behöver handla lite grand och dessutom ta ut kontanter. Jag parkerar vid ett mindre köpcentrum, där S och Z går på jakt. Jag strosar in i ett Blå kors och hittar ett par Bally, helt nya, för 225 dkr. Jag hittar priser på upp till 6000 kronor för det exklusiva schweiziska märket, men inte just de här brouguesparet med spänne. De sitter perfekt. Jag smyger in dem under förarsätet i bilen. Vill ju inte öppet stoltsera med mina loppismani och shopaholic och då en dag vi ska göra annat.

S och Z kommer ut ur butikerna utan att få lön för mödan. Jag föreslår att vi åker till intilliggande Stenløse, som har ett större köpcentrum och fler möjligheter. Sagt och gjort. Där får vi geld och möjlighet att köpa saker till studentskan. Vi är nu redo.

Väl på plats inser vi att alla redan är där. Men det är gående bord i snålblåsten med hotande regn. Vinden river i partytälten och jag är glad att jag valde långbyxor – ett par kakifärgade linnebyxor (EastWest) från Stadsmissionen i centrala Göteborg, kortärmad Oscar Jacobson-skjorta (Ragtime) och en dito utanpåkavaj, brun, från Hede outlet. Min sommarhatt från Stetson, inhandlad på Odengatan i Stockholm 2019, som kronan på verket.

Det blir mycket av släktträff. Samtliga Z:s systrar är på plats. Den ene av tvillingarna sitter flinkt och stickar ett par sockor och berättar att hon efter helgen ska resa till Brisbane, Australien för ett uppdrag (strumporna blir senare Z:s). Jo, det är mycket som ska stämmas av. Det är trevligt, maten är förträfflig, men jag får hålla mig till en øl, eftersom jag är chaufför. Tiden rinner iväg och efter kanske sex timmar bryter vi upp för ”hemfärd” till Virum och det fina danska hemmet. Men… Jag släpper S och Z vid tågstationen i Ballerup, för de ska in till Dronningens By, dit jag inte är så hågad plus att de vill ha mor och dotter-tid.

Jag väljer istället att åka till Bagsværd och en livsmedelsbutik för att köpa något att äta för kvällen och frukostmat.

Mot Virum där Anders Roslunds senaste samt Peter Englunds ”Onda nätters drömmar” och Klas Östergrens ”Renegater”, de sistnämnda omfångsrika böcker som länge varit work in progress beträffande mitt läsande, väntar. Med mat och vin och läsning fördriver jag kvällen innan sömnen famnar mig. Hinner några kapitel i Englunds tunga bok om vändningen i Andra världskriget november 1943. Det är dyster, om än fascinerande läsning. han kan sin sak, akademiledamoten.

S och Z kommer sent. De har varit i Kødbyen, ätit och hängt, promenerat längs Istegade, besökt butiker som jag önskat frekventera. Men så är det; jag har gjort mitt val. De har haft en fin stund, mor och dotter. Det är dem väl unt. Tåget har tagit dem hem.

Efter frukosten på söndag morgon väntar Holte bara någon kilometer bort. Det är en av mina favoritloppisar där jag gjort mängder med fynd sedan jag för drygt 15 år sedan drogs in i secondhandvärlden av Z.

Jag har på mig Mango-setet som jag köpte på Barcelona flygplats, en matchande J Lindeberg t-shirt (KFUM secondhand i Gbg) samt mina Ballyskor, som får göra premiär.

Jag börjar med att överraskande köpa en attachéportfölj med grillbestick och en försvarlig mängd knivar. 250 dkr, prutat och klart. Springer, tysk kvalitet och ett stål som biter. Mycket prisvärt. Säljaren ställer undan den, så att vi slipper gå och bära på väskan. Lite längre ned plockar Z fram en brun manchesterkavaj. En Ralph Lauren. Nyskick. Den sitter utmärkt, även om min skräddare behöver korta ärmarna någon centimeter, som brukligt. Säljaren undrar vad jag vill ge och jag funderar att kanske 400 dkr är ok, men säger inget. Han förklarar att den är köpt för 5000 dkr, tar en konstpaus och fortsätter sedan: 150 dkr…? Taget.

Men det stannar förvånande där. S har en buss att passa nära Hovedbanegården, så vi styr in mot Köpenhamns hjärta. Det blir Kødbyen igen, lite snirklande och kartläggande av båda mina medpassagerare. Så en parkering på det hyfsat biltomma området, som heller inte är så livfullt som kvällen innan.

S vill till en butik för att köpa asiatiskt, där både mor och dotter dröjer kvar medan jag strosar utanför. Intill ligger en restaurang som serverar dumplings, som S vill ha innan resan hem. Jag tar ris de lux och en cola. Närande och gott. Så rinner tiden snabbt. S skjutsas till bussen och Z och jag styr mot Sorgenfri. Men först en avstickare till Hellerup, en parkering nere vid hamnen, promenad ut på piren där jag senast badade på min födelsedag i mitten av oktober. Vädret håller andan. Ute över Öresund mörkar det på, en vacker, dubbel regnbåge spänner över ett kryssningsfartyg, som nyss lämnat Köpenhamn. Senare en is på Lydolph’s isbar på Strandvejen. Vi hygger oss.

Måndagen säger vi farväl till Virum efter att ha plockat upp efter oss och lämnat det lånade hemmet fläckfritt (städning ingick i priset) inklusive den sopsortering som de senaste åren löper som en ansvarstagande skogsbrand genom danska villaägares hem.

Från Virum mot Lyngby och vidare mot den väldiga motorvägen som kraftigt skyltas ”Rødby”, men vi ska vidare västerut.

Jag tar sikte mot motorvägen till Frederikssund, men hamnar på Frederikssundsvejen och det är något helt annat. Jag muttrar över att danskarna inte är bra på att skylta. Rimligtvis ska det stå skyltat på motorvägen hur man kommer till nästa motorväg. Gärna då med marginaler. Så har vi förmiddagens första gräl, där Z är av en annan åsikt.

Jag får göra lite manövrar för att åter krångla mig upp på motorvägen för att senare finna rätt avfart och vi är på väg.

Vi ska handla lite och inbillar oss att en förrättning i Frederikssund är billigare än någon lanthandel i Kulhuse. Rema 1000 blir vårt mål, Z tar ut kursen och andra grälet uppstår då jag missförstår och tar en väg som jag känner istället för den nya som är byggd. Nå, vi kommer till utsatt mål, storhandlar och fyller den redan fyllda bilen med ytterligare ting. Vi glömmer toa- och hushållspapper, stannar vid Lidl där Z smiter in medan jag vaktar bilen. På p-platsen har jag sällskap av en kvinna som sitter i sin Audi med motorn på; jag irriteras av dels det, dels att jag inte säger till henne, men blir glad av en röd Citroën 2CV. Charmig och snygg. Så…

Mot Sherwoodskogen… eh, nej. Över den lilla bron över Roskildefjorden som förbinder Frederikssund med Jægerspris kommun och halvön vars spets vi ska nå.

Vi kommer till vår adress på tiden när där värdparet väntar för instruktioner. De är på håll släkt med Z och vi har fått ett fint pris på en knapp veckas boende. Huset ligger i lantlig idyll, är ett område med sommarbebyggelse, varav detta hus ingår i ett block om tre. Det är ett charmigt litet hus med allt vad man kan önska sig, men utan wifi och tv. Det förstnämnda kan ställa till det, för studier ligger i prio för Z som har en tenta på torsdag att göra.

Det är hennes plan. Min att komma igång med morgonpromenader för att bättra kondisen, men också hålla uppe benstyrka och den för bål och armar via efterföljande morgongymnastik.

Det blåser intensivt och rister i lövverken i träd och buskar utanför. Värden säger att här är normalt intensiv fågelsång, men den hörs inte nu. Men mojnar det blir ni varse. Vi får en introduktion i sopsorteringen där dessa sommarbostäder har fyra tunnor (!) att hålla koll på, plus en låda med farligt avfall.

Så säger vi farväl till dem och blir lämnade åt vårt öde.Vi tar en enklare lunch med knäckebröd och makrill i tomatsås, en Tuborg Classic till. Efteråt Z räcker över en lakritspipa och vår semester kan starta. Vi inleder med en kortare promenad i området, hittar förtjusta ett bokskåp längs vägen för möjlighet att låna eller lämna böcker. Det ska visa sig att området har mer av dessa.

Vi går ned mot Kulhuse havn, där en färja normalt går mot Sølager och tillbaka, men nu är blåsten för hård. På vägen har någon skrivit ”Fuck Rusland”. Bor vi i ett rebelland…? Promenaden blir kort och vi återvänder till vårt hus där jag ställer mig vid spisen, en antik sak, för att göra pasta och köttfärssås. Sallad och vin därtill. Samtal och solen har sin gång på den bleka, stormiga julihimlen. Vi njuter av lite ost och kex, som efterrätt. Livets goda stunder ska man inte förneka.

Tisdagen vaknar och jag med den. Jag tar på mig träningskläder – shorts, t-shirt, promenadskor – för att sondera den omgivande terrängen. Z sover sin skönhetssömn. Jag börjar med att ta mig ut på vägen in mot Frederikssund, men korsar den, går ned mot campingen och hittar en stig ned mot stranden. Planen är att följa strandlinjen bort mot hamnen, men det är lättare sagt än gjort. Stora klippblock blockerar min riktning och jag får balansera över dem för att ta mig norrut. Två trappor förbinder stranden med privata bostadshus; Danmark är inte Sverige med allemansrätt hur som helst. Men den tredje trappan är transportled från stranden till en liten parkering som är öppen för allmänheten. Jag går uppför den med snabba kliv, återvänder till den sovande hustrun, som bannar mig för att jag inte har väckt henne. Men hon tar tacksamt emot den frukost som hon bjuds.

Hon följer senare med för att jag ska få bada vid stranden där jag senast gick upp. Men först vill hon visa campingen där hon en gång bott (vilket senare inte visar sig stämma). Jag följer henne inte. Campingen har jag redan varit på; det är i vattnet som jag vill komma. Hon dyker upp efter en stund, kikar på mig från stranden, där hon kan notera att det stormiga havet bjuder på en långgrund strand; det tar sin modiga tid innan vattnet blir midjehögt.

Vi går på hamnen, tittar på båtar och kikar in hos restaurant Kulhuse kro, som säljer glass. Det blir en strut till oss var, som vi sätter oss i lä och äter.

Så tar jag sikte mot en stig in i vassen. En stig jag inbillar mig leder längs strandlinjen. Vi går som i blindo, men plötsligt är det en brygga till vänster och en spatiös gräsmatta till höger med en snyggt placerat hus högst upp. Ah, vi anar gräddhyllan på Kulhuse.

Vi fortsätter får djungelpromenad utan machete. Z river av ett vassblad och plötsligt hörs hur hon gör läten, som bara de tuffa killarna i min barndom kunde göra. Vi undrar om det någonsin kommer bli en öppning för att komma upp på vägen. Men plötsligt når vi en liten småbåtshamn där några fiskar krabbor. Där löper en större stig uppåt och vi är på rätt väg. Vi fortsätter i sommarstugeområdet. Konstaterar att det är högt och lågt; white trash, ofärdiga, illa skötta kåkar parat med lyxhus med ägare som har ekonomiska resurser.

Vi kommer tillbaka till huset lite klokare gällande omgivningarna, men vi är fortfarande nybörjare i området. Z slumrar till på soffan. Jag fixar mat. Ovädret har hållit andan och kvällen mojnar till och med vinden. Då hör vi fåglarna! En konsert att lovorda. Naturens enastående musik. Vi är hänförda.

Det är onsdag. Nu ska fjorden korsas. Efter frukost styr vi ned mot hamnen. Är först av bilar som ska på (det blir ett fordon till) i regnet. Vi betalar matrosen med kort för bil, förare och passagerare, enkel tur. Planen är att åka över Frederikssund på hemvägen. Vi passerar Roskildefjorden i maklig takt, vädret är dystert, men vinden håller sig på rätt sida. Färjan är enkel, inga klaffar som fälls ned och en grind som matrosen själv sköter. Bumpelibump, så åker vi av. Kör sakta. Z refererar hela tiden. Här campade vi. Eller var det här. Minnets hågkomster kan vara dunkla emellanåt. Färden går, via en gir ned till Lynæs havn, till Hundested, där vi ju var för ett år sedan. Vi går in på stadens Kirkens korshær och jag kommer ut med en badhandduk för 25 dkr, enär jag bara fått med mig en; det blir för lite för bad och kvälls- och morgontoalett under två veckor. Kornborg, dansk kvalitet, från början från Jysk. Det blir bra.

Vi går snett över gatan till slaktaren, där vi förra året fick mästerliga smørrebrød. När vi kommer till förrättningen finns det inga där, men paret som står bakom disk är beredvilliga, gör allt på beställning och vi kommer ut med två lådor med fyra smørrrebrød var och en låda med frikadeller, dunser, eller frikadunser… kär maträtt har många namn. Netto ger oss øl och en avis. Z går tillbaka till genbruket för att köpa bestick; det har vi ju inte fått med oss på vår spontana tur. Under tiden smiter jag in på den intilliggande pizzeria för en lättande kisspaus.

Så far vi. Färden går makligt fort. Regnet gör sig påmint. Vi snirklar oss på omvägar ned mot Knud Rasmussens hus och Spodsbjergs fyr. Vi väljer emellertid bort ett besök hos den forne forsknings- och upptäcktsresande (Grönland), nöjer oss med den, trots vädret, vackra utsikten och jag tar trapporna ned mot den steniga stranden, hittar en vacker zebrarandig sten som Z får.

Upp igen och till den parkerade bilen för avfärd. Vi kör kustvägen, Nødebovejen, eller den väg som är närmast den dramatiska kusten. Villor skärmar i regel av, men vi hittar en p-plats med utsikt. Sitter inne och dukar upp i kupén, knäpper upp en pilsner och låter smörrebröden väl smaka tillsammans med dunserna. Fast… två av de matrika smørrebrøden räcker. Vi sparar dem till middag.

Ungefär där bestämmer sig Z för att inte göra tentan på torsdagen. Det får bli omtenta i augusti istället. Hon behöver koppla av, min älskade, ambitiösa hustru.

Vi åker mot Frederiksværk, som ju var vår bofasta plats förra året när vi spontanbokade hotell (läs om den resan här). Vi har innan dess dess hälsat på hos Oles genbrug og antikmarked, där allt finns. Jag hittar en varmvattenkokar med två koppar, perfekt i storlek för camping. Se där en positivt bidrag. Ett par brandgula tallrikar slår följe, för det är också något som saknas. Z hittar en reklamskylt, den tørstige mand. Den klassiska Tuborgreklamen. Den kostar… men Z prutar och bakar in både tallrikar och varmvattenkokare i det kraftigt reducerade priset. Kort? Nej, glöm det. Mobilpay har vi inte. Vi lägger undan varorna och styr mot Frederiksværk, som vi ändå skulle till, för kontantuttag. Vi passar på att gå till Røde kors, Loppehjørnet och Kirkens genbrug, där inte mycket finns. Men den sistnämnda har ett Eva Solo-set, som intresserar mig. En snygg kaffekokare med två glas/muggar. 175 dkr. Z behöver växla pengar och tar frankt notan och vi beger oss tillbaka till den fryntlige Ole, som berättade vid första vändan att han jobbat med film och varit i kontakt med Film i Väst.

Väl tillbaka betalar vi våra varor, packar in i bilen och fortsätter färden mot Kirppu i Hillerød.Där har vi varit förut, men den här gången var det nära att det blev en katastrof. I den danska trafiken är vänstersvängar ett kapitel för sig. På kraftigt trafikerade leder saknas reglerade ljus för den som har för avsikt att svänga vänster. Man får vänta på sin tur. Inte så trafiksäkert. När så bilarna i motsatta filen, beredda för en högersväng, står stilla. Ja, då kör jag. Problemet är att de förarna väntar in en cyklist som ska rakt fram. Marginalerna är på min – och med råge på cyklistens – sida. Men efterföljande bil tutar på den dåraktige svensken.

Vi får en p-plats utanför Kirppu, går in och ger stället en dryg timme av vår tid. Det blir lite köpt, ett par Junk de Luxe-byxor, nya, för 120 dkr. Vi far på väg 6 söderut och åker förbi Frederikssund och hemåt mot Kulhuse för resterande smørrebrød och øl.

Z läser sin avis och vi noterar förvånat att sidan 9-pigen hänger kvar och kan man tala om någon mer klichéartad donna. Stackars människa. Jag får ta ett nakenbad nere i hamnen för att lugna ner mig.

Onsdag blir torsdag. Den stora körsbärsplockningsdagen. En av Z:s storasystrar har en man, som har en gård lite utanför Frederikssund. Han har körsbärsträd, dignande av stenfrukten. Men först en vända i byns genbrugsförättningar. Z:s lillasyster följer med, där vi inleder med Røde kors, där lite plagg införskaffas. Men inte förrän vi utnyttjat lillasystern för att tvätta våra kläder.

Är jag galen? Förmodligen. Jag har absolut triggat i gång mitt belöningssystem. Shopaholicklockorna ringer illavarslande. Hemma har jag plagg, skor och grejer så att det räcker och blir över. Men samtidigt, till mitt försvar, så är det lite av en sport och det är harmlöst. Det skadar inte kroppen och det drabbar i ringa mängd plånboken.

Vi går vidare på gågatan, besöker nästa genbrugsbutik och nästa och nästa. Nä, jag nappar inte på allt. Kanske är jag kräsen, men det ska kännas rätt. På Kirkens genbrug hittar jag ett par Le Creuset-muggar, som jag tänker ge till dottern som tack för blomvattningen under vår frånvaro. 50 dkr blir hälften då etablissemanget halverat priset på allt.

Så iväg till Kirppu i Frederikssund, där jag fyndat dels miljardärens fina, italienska kostymer (inhandlade i april 2018 för 500 dkr per kostym, värderade till 15000–20000 i ”Antikrundan” 2022) och R.M. Williamsbootsen för 100 dkr från 2021. Boots som helt nya kostar 5000 kronor, de här var knappt använda och satt som vore de sydda för min fot.

Fynd av den digniteten blev det inte nu. Men en röd Carnet-kavaj, 29 dkr, och Zegna-skjorta, 35 dkr. Båda italiensk toppkvalitet.

Fynd. Bally herrskor, brougues med mässingsspänne, Blå kors, Ølstykke. Nyskick. 225 dkr. Brun Ralph Laurent-kavaj, manchester. 150 dkr, nyskick. Holte loppemarked. Junk de Luxe-, byxor, nya. 120 dkr, Kirppu, Hillerød. Shorts, Select, 45 dkr, + J Lindeberg-piké, 35 dkr + Samsøe Samsøe, rustik skjorta, 45 dkr, + Burburry-piké, 40 dkr. Samtliga nyskick undantaget Burburryn, från Røde kors, Frederikssund. Carnet-kavaj, 29 dkr, och Zegna-skjorta, 35 dkr. Båda italiensk toppkvalitet, från Kirppu, Frederikssund.
Dessutom ett gediget knivset med grillbestick i attachéväska, 250 dkr, Holte loppemarked samt Eva Solo, fin kaffebryggare med koppar. 175 dkr, Kirkens genbrug, Frederiksværk. Den förstnämnda saknar en kniv. Den sistnämnda helt nytt.

Men nu… mot körsbärsplockningen, där vi först åker till hemmansägarens arbete. En verkstad som han förestår med finmekanik som profil. Det är en fascinerande firma han driver, J. Han är där själv med alla maskiner, sköter alla kundkontakter, fixar allt in i mikroskopisk detalj. Jag är djupt imponerad. Lite märkligt är det, att Z:s far också jobbade med detta, men inte av den här digniteten. Efter en snabb fika bär det iväg. Vi följer Z:s lillasyster I i släptåget och åker vägen mot Frederiksværk. Plötsligt kör hon in till väggrenen; hon har kört för långt, men guidar oss snabbt till nästa avfart och på vindlande vackra vägar kommer vi till gården.

Sällskapet samlas. Vi med I och hennes ena hund Body, storasyster T med sin hund Max (hundarna är bröder och stökar runt på bröders vis, vilket inkluderar vissa samlagsrörelser, som för att öva för framtiden och möten med det täcka könet). Långt senare kommer N, som är tillsammans med J.

Det blir fika och samtal i skuggan, för solen står högt och det är varmt. Några går huse- och områdessyn innan körsbärsplockningen. Redan vi infarten står ett träd som dignar, men det är inte där de verkliga goda bären finns. De som är stora, runda, saftiga och mörkt sensuellt röda. J visar oss och i en sluttning står ett antal träd som bär på en hisnande mängd bär. Vi plockar och plockar. Äter och plockar. Äter och plockar, plockar och plockar. Det blir några liter.

Tiden går och jag känner hungern komma. Vi pratar om att bryta upp. Åka tillbaka till Kulhuse. Men det är i det ögonblicket som N kommer med förslaget att äta av den överblivna maten från studentkalaset. Samkvämet fortsätter. Möblerna har flyttats ut i solen, för med kvällen kommer kylan sakta smygande. Några øl kommer fram och återigen hygger vi oss. Systrarna pratar på systrars vis. Ett ständigt flöde. Jag promenerar runt, ser fler fruktträd och bärbuskar, ett lusthus, hör den stora vägen som ligger närmare än vad jag först trodde, går in i huset som är stort, tar kliv över ängarna med sin prunkande blomning. Det är vackert, om än slitet.

Kvällen kommer med sommarnattens bleka leende bara några timmar bort. Vi tackar för oss. Packar in körsbären i bilen och styr söderut, västerut och norrut.

Morgonen börjar tidigt. Z sover sin törnrosasömn. Jag smyger ut. Möter solen. Möter dagen. Sjunger tyst i kapp med fåglarna. Jag passerar sommarkåkarna, välskötta med utsikt över Roskildefjorden. Jag går förbi husen som gud glömde. De rika granne med de fattiga. Alla med drömmar, men olika resurser att fånga dem och förverkliga dem.

Jag tar en rejäl promenad i raskt tempo, en knapp timme, kommer hem gör lite gymnastik och stärkande rörelser. Har länge tänkt stärka både kondition och fysionomi för att på kuppen gå ned några kilo för att få isterbuken mer modest. Jag blir svettig, tar badbyxorna i handen och går ned till hamnpiren för ett morgondopp; det är härligt. Kommer hem, väcker Z som är grinig för att hon inte blev väckt. Hon har pratat om det, att hon vill med. Men jag har inte hjärta att väcka henne och när jag väl kommit upp vill jag hastigt iväg. Inte dröja med något. Hon blidkas av frukosten som inkluderar körsbär.

Sommaren strålar och ler. Danmark är ett yndigt land och jag vill ta mig till stranden för att bada. Z vill cykla. Värdparet har visat var nycklarna till cyklarna finns och vi är snart iväg. Jag tar täten och vi far söderut och efter en stund åker vi den gamla Kulhusevägen mot Jægerspris. Det gnisslar lite. Men inte från cykeln. Z vill cykla. Men till stranden. Hur skulle jag veta det? Det var ju punkt efter cykla, därför tog jag ut riktningen. Vi försöker efter fem kilometer att ta oss ned mot Isefjorden, men ett militärt övningsområde hindrar oss. Vi cyklar tillbaka och ned i höjd med Skoven kirke, passerar sommarhus efter sommarhus, kommer in på någon avsmalnad skogsväg innan landskapet öppnar sig och Isefjorden blottar sin väldiga bredd.

Z faller olyckligt med cykeln och slår i knä och ben. Hon får ont. Mulnar k solskenet. Vi parkerar cyklarna. På en bänk sitter de bofasta sommargästerna, nere på stranden finns barnfamiljerna, det långgrunda vattnet når ungarna knappt upp till vaderna. Det äldre gänget lättar och vi tar plats på bänken. Dividerar lite. Men jag är inte sugen på att bada. Här.

Z vill cykla längs med vattnet. Men kartan säger nej till det. Vi måste upp igen, lite längre norröver och ned senare. Så blir det Strandvejen en bra bit och vi är snudd på hemma. Vi tar oss till badplatsen norr om campingen och äntligen kommer jag i sjön. Ja, Z också som i sedvanlig ordning blir kvar längst och senare kommer upp i solgatan som Venus ur havet.

Väl hemma blir det rester. Vinden är helt stilla och fågellivet stämmer upp i en intensiv sång. Men så är det stora skogsområdet, som Kulhuse tangerar söderut, känt för sin artrikedom med allt från småfåglar till havsörn.

Varje dag bjuder på sina möjligheter. Idag vankas marknad och loppis nere i det som kallas Hålet, platsen där livsmedelshandlaren finns tillsammans med lite andra förrättningar. Klart att vi ska vara på plats. Vi är lite sena ur startblocken. När vi kommer är det redan tjo och tjim. Permobilgänget har redan knäppt upp sina första øl och tänt dagens sjuttielfte cigg. En coverduo spelar och sjunger hellre än bra, ett linedancegäng från Frederikssund står för underhållning till musik som Sven Ingvars ”Sommar och sol” – fast i en dansk version. Väldigt lite country. Väldigt mycket glädje.

Loppisen innehåller högt och lågt. Intilliggande Fantastiske Fund, antikhandlaren, har öppet och där är det svalare än ute i den stekande solen. Ägarparet kan sina saker, vet att ta betalt, men har också prylar som man undrar hur de hamnade där: som sexserien ”Erotik till salg”, ”Vellyst utan partner”, ”Den erotiske trekant” och ”Lesbisk kærlighet” bredvid barnfavoriterna Kaj og Andrea.

Z hittar en affisch med Storm P:s klassiska ”Hvornår smager en tuborg bedst” och jag en söt tavla med en liten hockeymålvakt. De får följa med oss på resan. Z upptäcker en konstnärs var konst finns i legio, men som vi också har hemma. Arvegods från hennes far. Konstnären har också attackerat en stol, som för mig för tankarna till omslaget till XTC:s ”Drums and wires” från 1979.

Vi ställer oss i kön till den glada fiskhandlaren (han var en sur fan) och köpte himmelskt goda fiskfrikadeller med remoulade. Øl köpte vi från handlarens stånd utanför butiken. Plats fick vi i skuggan under partytältens tak. Tillsammans med fryntliga danskar fick vi en god stund. Vi går ett varv till på loppisen. Jag ser åter Mads Nørgaardväskan, som ser ut som en dunjacka. Z frågar om priset. Efter lite om och men blir den min för 150 dkr. Med den och tavlorna under armen går vi hem.

Det är en het dag. Solen står högt. Vi släcker vår törst med Ribena, förmodligen den bästa saften i världen. Går ned till piren för bad. Tar en is. Lagar middag, den kulinariska höjdpunkten korv med bröd. Vi ska rensa skafferiet. Vår vistelse närmare sig slutet. Vi har, förutom badandet, promenerandet och cyklandet, spelat spel. Z älskar strategispel; jag är inte så hågad; hon vinner förstås. Vi spelar skitgubbe. Utgången är given. Jag läser slut Anders Roslunds ”100 procent” och fortsätter med Peter Englunds dokumentära stridsdrama ”Onda nätters drömmar” med kriget och dess brutalitet som märklig vardag.

Jag vaknar denna den sista dagen i Kulhuse. Luften är klar, som himlen. Fåglarna sjunger sedan någon timme tillbaka intensivt sin morgonsång. Vinden har mojnat till stillhet. Allt andas ro, som Z som sover. Så smyger jag ut och tar ett rejält varv runt Kulhuse. Promenerar förbi husen jag delvis har lärt känna, men denna tidiga morgon är det ingen uppe. Farten är hög, men ändå i ett moderat tempo. Efter halv varvet känner jag att det trycker på. Jag tar en väg in på en skogsväg, smiter in i buskarna och lämnar ett visitkort stort nog att förbrylla danska forensiker i händelse av ett funnet, mördat lik i närheten. Lättad går jag därifrån och tänker samtidigt på det onaturliga att sitta på en toalett, att den peristaltiska rörelsen fullbordas då man sitter på huk. Tänker vidare på att det band som 1976 startades i lägenheten ovanför Viktoriapassagen i Göteborg fick bandet Den Peristaltiska Rörelsen, något slags proggmusik där jag var en av två sångare och Gomer Explensch saxofonist. Hur namnet valdes genom att var och en la sina förslag skrivna på lappar i en skål och Fulgörans vann; mitt förslag var Kai Martin & the Hot Camels (vilket i sin tur var första gången mina förnamn användes i en artistisk kontext). Men när blev det Den Peristaltiska Rörelsen…? Man hinner tänka så mycket då man promenerar.

Jag kommer upp vid Superbrugsen, livsmedelshandlaren, fortsätter upp mot stora vägen. En kvinna med två hundar gör en långsam lov. Var det inte hon som igår satt rökande i en permobil? Hon ser mig då jag korsas den tomma vägen och säger ett godmorgon, som jag replikerar. Så man plägar göra på landet. Fint.

Väl hemma är Z uppe. Hon följer mig ned för morgonbadet. Vattnet är klart och stilla. Efter frukost, sopsortering, inpackning och städning ska vi ge oss av. Vi sätter oss i bilen, kör söderut, innan Skove kirke tar vi av mot vänster för att stanna vid Mønster antik, en loppis på morgonen kan göra hela dagen. Gården är fylld av krimskrams och prylar, som i stort borde gått till tippen. Men inne i byggnaden är det en annan femma, en märklig kontrast. Möbler, vaser, lampor, porslin, mattor… mycket med klass i en trång ordning. Fascinerande.

Vi tackar för oss. Kör förbi Jægerspris slott en sista gång, vidare mot Frederikssund, där vi tankar, och mot Holte loppemarked. Nu hittar jag en Mads Nørgaard, klassisk t-shirt, den tvärrandiga för 50 dkr och en brun yllepolo, Tiger of Sweden, 100 dkr, men allt nedprutat till 130 dkr.

Nu ska vi campa.