Varieté:

VAR I TIDEN med CARL-EINAR HÄCKNER, VARIETÉORKESTERN, SILEA och MALTE KNAPP

!!!

Lisebergs stora scen.

Publik: Ett entusiastiskt hundratal.

Bäst: Är ju svag för hans hysteriska splatternummer.

Sämst: Det var kanske lite för mycket repriser.

Fråga: Får han komma tillbaka fler gånger till Liseberg…?

Efter 20 säsonger på Lisebergs stora scen tog det slut 2016. Då hade han nära nog varje dag i veckan i juli kört två föreställningar per dag. Jag var nära nog och tittade till honom och hans Varietéorkester (Bernt Andersson, klaviatur och dragspel, Michael Krönlein, bas och kontrabas, Per Melin, trummor, och Stefan Sandberg, gitarr och saxofon) varje säsong. Och, ja, jag kan sakna den där traditionen med Carl-Einar Häckner och hans charmiga varieté.

Jag vet att det var snopet och sorgligt för honom att bli uppsagd från denna hans somriga underhållningsplattform. Men när han nu åter får chansen med ett fåtal föreställningar under Lisebergs- och Göteborgs jubileumshelg är det som om ingenting har hänt. Carl-Einar Häckner underhåller som han alltid har gjort, bjuder in balanskonstnären och lindansösen Silea samt cykelvirtuosen Malte Knapp och ger publiken en underhållande timme.

Carl-Einar Häckner är förtjust, återanvänder gamla nummer och blickar tillbaka på den underhållning som Liseberg har bjudit genom åren och som har inspirerat honom. Det är nostalgi, magi och humor och sedvanlig häcknersk anda. Man kan ha det sämre. Han skjuter trollstavar ur gylfen (fånigt roligt), trollar med små bollar (eller kulor) mellan fingrarna, lurar upp en i publiken för ett korttrick (men snor hennes glasögon och glömmer lämna tillbaka dem), är charmigt klumpig och precis, luras med att inte lyckas för att – tada! – fixa tricket med bravur.

Jaja, jag vet, det är Carl-Einar Häckner i sin prydno och kanske är denna hans varieté en upprepning av vad vi trogna i publiken redan har sett. Men inte desto mindre charmigt, underhållande och glädjande. Rent hysteriskt blir det med hans splatternummer där han bjuder in Malte Knapp, hänger ett vitt lakan över honom och sedan börjar penetrera hans huvud med knivar. Blodet sprutar i takt med varje hugg och Carl-Einar Häckner blir allt galnare. Publiken skrattar och förfäras i samma andetag.

Malte Knapp kan sina cykelkonster, som är svindlande och skickliga. Oavsett storlek på de cyklar han har. Sileas konster på linan är skickliga och hon är ett troget sällskap på scen med Häckner (senast förra året på Villa Belparc – recension här). Vi har sett det mest förut, men det är ingenkännandets glädje. För mig får Carl-Einar Häckner gärna återkomma med sin varieté, men gärna med färre repriser.