Konsert:

!!!!

Razzmatazz, Barcelona.

Publik: 2000 (98 procent svenskar), utsålt.

Bäst: Den underbara galenskapen.

Sämst: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” klarar Håkan inte att sjunga längre.

Fråga: Varför spelade han inte ”La Rambla” när han ändå var i Barcelona…?

Man går på fyra konserter på Ullevi och ser och hör fyra helt olika konserter av en och samma artist. Varje kväll i augusti med sitt eget uttryck och sina speciella gästartist inför i runda slängar 70000 per kväll. Man fascineras och förundras. Vad ska nu stadens stora artist nu hitta på?

Man går dagarna efter konserterna till en barberare för att få sitt skägg trimmat och efter avslutad behandling. På hemvägen beslutat man sig för att ta en annan väg hem, korsar Haga Kyrkoplan och cyklar in i Haga där en bil passerar långsamt. Man noterar en hand som vinkar och hur bilen stannar till. Rutan åker ned och plötsligt är man inbegripen i ett tjugominuters samtal med Håkan Hellström, han som nyligen tjusade från scen.

Jo, han kan som få växla mellan de stora gesterna och det vardagsnära. Jag har haft förmånen att följa honom redan innan genombrottet för 23 år sedan. Han upphör aldrig att fascineras. Så… när sommarturnén aviseras lockar den och finalen på Way out West kanske mest. Men när en spelning adderas i Barcelona på en klubb… ja, då bränner det till. Biljetter fixas i ett snabbt andetag. Boende och flyg får lösa sig. Men i samklang med hustrun inser jag att vi får skynda på. Barcelona är hett i slutet av maj och i början av juni. Prima Vera Sound, rockfestivalen med bland andra Depeche Mode som huvudakt, lockar nära hundratusen. Som ett Roskilde under några dagar. Alla ska bo. Inte bara de som väljer Håkan Hellström på klubben Razzmatazz, där Cardigans och Soundtrack Of Our Lives spelat under sina mest skimrande dagar. Biljetterna tar slut snabbt, så man väljer ett större format. Det blir alltså med en tvåtusenkapacitet i en lokal som hade Trädgår’n och Pustervik förenats, utökat och breddat.

Håkan Hellström med band, som för första gången på 23 år saknar Stefan Sporsen som satt sin signatur på såväl klaviatur- och trumpetspel samt med sina arrangemang; in har Tobias Wiklund, trumpet, och David Nyström, klaviatur. En stor förändring, förstås. Men Finn Björnulfsson, slagverk/sång, Labbe Grimelund, trummor, Oscar Wallbom, bas/sång, Mattias Hellberg, gitarr/munspel/sång, Simon Ljungman, gitarr/sång, Nils Berg, saxofon/klaviatur/fiol/sång, och LaGaylia Frazier, sång stöttar sedan gammalt.

När väl konserten drar igång är det rena kosläppet både på och nedanför scenen. Vakter och barpersonal ler förundrat över den sanslösa euforin som snabbt skapas när bandet med Håkan inleder med senaste albumet, ”Poetiska försök”, första låt ”Jag är en wild story” inför den svenska (!) publiken.

Det låter skevt och vint, galet och otyglat. Bandet livar olika scenkaraktärer med något slags piratlook blandat med Tobias Wiklunds trollkarlsoutfit med stor, toppig lila hatt och en matchande fotsid mantel. David Nyström antar utmaningen att köra något slags 1700-talslook med en vit peruk på huvudet som han, imponerande, klarar att bära hela den intensiva spelningen igenom.

Det dröjer inte länge förrän Håkan Hellström skiftar plats vid trummorna och Labbe Grimelund står vi scenkanten, som i ett ivrigt försökt att företa en stagedive innan han tyglar sig och vet sin plats. LaGaylia Frazier spänner från start stämbanden på ett sätt som jag inte är bekväm med, för ofta, för skrikigt. Jag får det inte att matcha helheten och tycker dessutom att det är synd; hon är en rasande skicklig sångerska och bör få visa det på ett annat sätt än vad som oftast sker. Det blir liksom allvar när hon får sjunga ”It’s alright” med djup, innerlig soulig gospelröst som inleder ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger”.

Ja, allt tippar över och skenar i hundranittio utan knappt något kontroll.Men man ska inte glömma att Håkan Hellström är en sann publikdomptör som vet att bjuda på såväl eufori, galenskap, som eftertanke och lugn. Han har stuvat i sin låtlista (se nedan) för att skapa den dynamik och dramaturgi som vi är bortskämda med. Nej, det blir inte den storslagna produktionen (förstås) som på Ullevi. Inga gästartister, ingen symfoniorkester, inga skärmar. Här hänger en backdrop bakom bandet, som skvallrar om det rövarband som 2023 är Håkan Hellströms band och stil. De nya låtarna är interfolierade i låtlistan och blir självklara inslag i repertoaren.

Gammalt och nytt alltså i en salig blandning. Fullt ös, kärleksfullt och banne mig om fansens vädjan efter ”Exil on Wollmar Yxkullsgatan” inte hörsammas. För första gången spelad live i en entusiastisk version.

Håkan Hellsträm trivs i det tajta formatet. Han svettas ymnigt, skjortan blir som en våt fläck mot hans kropp, men han vägrar dra ned på tempot. Har publiken tagit sig ned till Barcelona ska de få en kväll sent att glömma. Vackert så. Sommaren kan börja.

Låtlista, Håkan Hellström, Razzmatazz, Barcelona 31 maj 2023:

1. Jag är en wild story

2. Alla drömmar är uppfyllda

3. En vän med en bil

4. Man måste dö några gånger innan man kan leva

5. Zigenarliv dreamin

6. Kom igen Lena

7. That’s alright/Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

8. Den här gången är det på riktigt

9. 2 steg från paradise

10. Exile on Wollmar Yxkullsgatan

11. Fan ta dig

12. När lyktorna tänds

13. Tro och tvivel

14. Nu kan du få mig så lätt

15. Känn ingen sorg för mig Göteborg

16. Din tid kommer

17. Du

EXTRANUMMER

18. Nordhemsgatan leder rakt in i himlen 

19. Det kommer aldrig va över för mig

20. En midsommarnattsdröm

21. Lovsång

22. Valborg

Allra sist blir det allsång för hela slanten. Det ser ut som att det här är låten som ska avsluta spelningarna i sommar. Det har funkat förut och det gör det nu också.