Bo Kaspers Orkester famnar om

Konsert:

!!!!

”I DENNA MÖRKA VINTERTID” med BO KASPERS ORKESTER

Stämningsfullt. Bo Kaspers Orkester bjuder generöst med sin konsert ”I denna mörka vintertid”. Foto: KAI MARTIN

Lorensbergsteatern, Göteborg (första av tre).

Bäst: Att slitna ”Fairytale of New York” gjordes så stark och innerlig.

Sämst: Att Bo Sundströms capotasto ställde till det.

Fråga: Finns det någon musikstil Bo Kaspers Orkester inte behärskar…?

Senast jag såg bandet var i mars 2020. En intensivt underhållande konsert med en orkester som spände sin svenska soulmuskler så att de bågnade. I somras slarvade jag bort spelningen på Villa Belparc, som enligt rapporter var en så lustfylld spelning att gruppen aldrig ville sluta spela. Jag grämer mig än. Jo, jag har följt bandet nedanför scen i åtminstone 25 av deras 31 år. Gillar deras vägar i musiken. Hur de har förenat jazzen med popen. Låtit låt efter låt beröra och alltid varit underhållande på scen. Hur Bo Sundström, Fredrik Dahl, Michael Malmgren och Mats Schubert utvecklasoch samtidigt håller den svenska traditionen av låtskrivande vid liv – med stor respekt för den svenska jazzen över Hasseåtage, Beppe Wolgers och Lars Forssells texter. Det finns en beundransvärt djup och kunnande i Bo Kaspers orkesters skapande.

Nu är Bo Kaspers Orkester inte bara aktuella som husband i ”På spåret” utan också ute på turnén ”I denna mörka vintertid”. En turné bandmedlemmarna gör förstärka med tiomanna stråkorkester, förutom gängse på blås, slagverk och gitarr: Pablo Cepeda, slagverk, John-Erik Bentlöv, trumpet, Björn Jansson, saxofon, och Robert Östlund, gitarr Bandet utmanar sin publik genom att bjuda in den till en konsert som inte smeker medhårs med hitlåtar genom de dryga 30 åren. Istället tar de avstamp i vackra albumet ”I denna mörka vintertid” från förra året, som ramar in julstämning, men också ensamhet, längtan och utanförskap, vemod och värme. När de lyfter upp musiken på scen blir det takt- och smakfullt. Hela tiden med Bo Sundströms underhållande mellansnack. Musiken löper på Bo Kaspers Orkestervis sömlöst mellan genrer på det vis som blivit gruppen signum. Så kan de göra ”Du kan väl stanna”, som vore den skriven av Jacques Brel, ”Just idag” som om den ingick i Svenska Hotkvintettens repertoar eller ”Jag längtar hem”, som kom den från kvarteren kring Tom Waits ”In the neighborhood”. Inte för en sekund förlorar Bo Kaspers Orkester sin identitet. Allt känns självklart. Och det svänger som katten.

Så när gästsångerskan Anna Maria Espinosa kommer in för Dolly Partons ”Hard candy Christmas” är den självklar, precis som efterföljande ”Islands in the stream” – duetten mellan sagda Dolly Parton och Kenny Rogers, ni minns. Så också Joni Mitchells förtjusande jullåt ”River”. Jag inser att jag saknat Anna Maria Espinosas röst utan att riktigt ha vetat om det. Så fin, så stark, så hjärtlig och på vilket utmärkt vis den förenas med Bo Sundströms.

Gästspel. Anna Maria Espinosa gästsjunger med Bo Kaspers Orkester under turnén ”I denna mörka vintertid”. Foto: KAI MARTIN

Bo Kaspers Orkester kan konsten att underhålla, vet hur man skapa dynamik i en konsert, roar och famnar om. Det är svårt att inte tycka om det som bjuds på scen då. Det blir inte sämre av att man vågar sig på Pogues se men inte röra-klassiker ”Fairytale of New York” överraskande stark och innerlig, göra ”Christmas time in New Orleans”, en finsk julsång eller ”Bella nötte” och ”Santa Lucia” på italienska för att avsluta konserten med Vera Lynns paradnummer ”Well meet again”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s