Konsert

JOEL ALME

!!!!

Känslosamt. Joel Alme möter Göteborgs konserthus publik med värme, styrka och elegans. Foto: KAI MARTIN

Göteborgs konserthus.

Publik: Utsålt.

Bäst: Rösten, ljudet, låtarna…

Sämst: Lite mer slipat mellansnack hade inte skadat.

Fråga: Vilket blir Joel Almes nästa steg nu efter trilogin med de svenskspråkiga plattorna…?

Det är inget fel på Joel Almes tre första engelskspråkiga album. Tvärt om bär de på både charm, bra melodier och välkomponerade låtar. Men det är med trilogin ”Flyktligan” (2015), ”Bort bort bort” (2019) och, i höstas komna, ”Sköt er själva så sköter jag inte mitt” som det har bränt till på riktigt. I synnerhet det sistnämnda albumet som tillhör en av de starkaste plattorna under 2022.

På scen har Joel Alme varit en blyg charmör, som låter sin musik få vingar utan några större gester. Det finns de som vill jämföra honom med Håkan Hellström, men där Hellström är en fullfjädrad entertainer som med skicklighet når en 70000-hövdad publik är Joel Alme en vemodsromantiker, en sjungande låtskrivare, som hellre vill – och bör – nå ut till en mindre skara.

Spelningen på Göteborgs konserthus är, väl?, hans största i hemstaden. Han är sedan drygt tio år boende i Stockholm och har ett friskt perspektiv på Göteborg. Han kan skärskåda både sin barndom, ungdomstid, familjeband och staden han växte upp i med distans och närhet. Hans persongalleri är losers, människor i hans krets som är trasiga, vänner som inte klarat livet efter 20 och försvunnit ut i evigheten. Det är kanske signifikativt. Romantikern Hellström, som på något vis också använder sig av ett liknande persongalleri med människor med trasiga kanter och svarta själar, sjunger ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”. På omslaget till Joel Almes ”Sköt er själva så sköter jag inte mitt” står han i backen till samma gatas långa stigning, men med perspektivet nedför.

Stora kliv på scen. Joel Alme håller självföraktet på klädsamt avstånd och har blivit starkare på scen. Foto: KAI MARTIN

Det är också detta omslag som tjänar som ett slags pliktskyldigt backdrop bakom Konserthusets vida och djupa scen. Joel Almes band – Moussa Fadera (slagverk), Dungens Gustav Ejstes (tamburin, marackas, tvärflöjt, sång), Christoffer Gunrup (bas),  barndomsvännen Oskar Arvidsson (trummor), Ramo Spatalovic (gitarr, sång) och Per Larsson (piano, sång) – är tätt sammanpackat med kvällens huvudperson inom armlängds avstånd. Det är intimt, snart känslosamt och med Joel Almes varma och förtjusta blick en spelning som snabbt når utanför scenkanten.

Om han tidigare varit lite hafsig och nervöst charmigt slarvig på scen är denna hans spelning på hemmaplan klockren. Ljudet är excellent, rent och klart som på skiva, men med livespelningens extra egg. Joel Alme sjunger starkt, vackert, känsligt och berörande. Han visslar några solon i ett slags fascinerande falsetton. Oerhört elegant. Hans band är lyhört drivet.

Joel Alme har tagit stora kliv på scenen sedan jag senast såg honom (svindlande länge sedan, en stund innan pandemin). Sommarens i två år uppskjutna sommarturné med Lars Winnerbäck har gjort honom gott. Han har ett större självförtroende i mötet med publiken. Han och banden vilar i låtarnas styrka och kan därför addera energi och dynamik. Det finns en trygghet, en närkontakt mellan både honom och hans låtar, men också gentemot hans publik som fyller salongen. Jo, han sjunger om sig själv som ”sopan från Linné”, men självföraktet låter han nu stå på klädsamt avstånd. Joel Alme bjuder in och bjuder ut både själ och hjärta med sin musik. Det känns.

Låtlistan, Joel Alme, Göteborgs konserthus 17 november 2022

1. Håller mig på kanten
2. Innan staden vaknar
3. Jag kommer inte undan
4. Blomman
5. Jaga dagen
6. För väldigt många lögner sen
7. Backa tiden
8. Våran sort
9. Slå hjärta slå
10. Hinsan
11. Ge mig nåt som ger mig nåt
12. Brev från botten
13. Kronan
14. Aldrig bra på livet
15. Kom igen nu morgonen
16. Röda bolaget (extranummer)
17. Snart skiner Poseidon (extra extranummer)