Hårdrock, hallelujah!

Show

RAMMSTEIN

!!!!

Sprakande. show. Rammstein sparar inte på krutet när bandet gör sina Ullevispelningar. Foto: KAI MARTIN

Ullevi, Göteborg

Publik: 58372.

Bäst: Den magiska acapellaallsången på ”Du hast”. Mäktig!

Sämst: Den tröga starten.

Fråga: Hur mycket mer show än konsert är egentligen en Rammsteinspelning…?

Det är på något sätt logiskt. När Rammsteins konsert avslutas med att bandet vinkandes åker i den väldiga hissen för ett explosivt farväl följs det av eftertexter. Bandet presenteras: Till Lindemann, Paul Landers, Christoph Schneider, Christian ”Flake” Lorenz, Richard Z Kruspe och Oliver Riedel följt av produktionsteamet. Som en film. Som en show.

För så är det. En Rammsteinspelning är så mycket mer än en konsert. Det är en genomregisserad föreställning med bandets musik som en metalgjuten botten där man byggt på diverse olika ramverk för att krama ur så mycket som möjligt av både musik, texter och underhållning.

Det är brinnande barnvagnar, sångaren Till Lindemanns stångandes blodig mot en stolpe för att i nästa moment försöka elda upp bandets driftkucku, keyboardisten ”Flake” Lorenz i en gryta. Det är stora gester, stark volym och bomber och granater på ett så eldfängt vis att kapten Haddocks samlade svordomar mest platsar i en psalmbok.

Var och en av de sex bandmedlemmarna låter sig introduceras i showens inledning en och en, som vore det några slags seriefigurer. Lite sanning ligger det kanske i det, för var och en drar sin lott i detta tunga maskineri som Rammsteins scenkonstverk utgör. Till Lindemann, förstås, i centrum, men inte utan ”Flake” Lorenz, som går mil på sitt av Robin Bengtsson utlånade gåband. Gitarristerna Richard Z Kruspe och Paul Landers flätar samman sina riff, jobbandes mer på ackord än flinka soloutflykter. Basisten Oliver Riedel är tillsammans med trummisen Christoph Schneider den grund som bandets musik stadigt står på. Det är mäktigt att höra. Men kanske än mer mäktigt att bevittna.

Dramakungar. Rammstein vet hur man bygger en show. Foto: KAI MARTIN

Rammstein har ju besökt Göteborg tidigare, redan 1997, och jag har haft förmånen att se gruppen vid de två tillfällen som Metaltown höll hov med tyskarna i centrum. Första gången 2005 var vädrets makter obevekliga ute på Bananpiren. Regnet stod som spön i backen. Ovädret gjorde att scenen blev blöt. Det fick Rammsteins sångare Till Lindemann erfara när keyboardisten Christian ”Flake” Lorenz kraschade in i honom efter den sedvanliga gummibåtssurfningen i publikhavet. Skadan var så allvarlig att banden tvingades avbryta den fortsatta turnén. Andra gången, 2011, hade gruppens popularitet växt väsentligt. Frihamnen var knôkad, men då hade också bandet börjat visa på en ängslighet gällande mobilfilmade fans. En, eller kanske några, stränga, välväxta tyskar var ute i publiken och pekade strängt på de som försökte höja sina mobiler för att fota eller filma.

Nu på Ullevi samlar bandet över 160000 på tre dagar. Även nu med förmaningen om att Rammstein önskar att publiken ägnar uppmärksamheten på showen och inte att fotografera eller filma. Något som publiken tar lätt på i Göteborg och över allt annars där denna återupptagna turné från 2019 stannar. Det är bara att kolla sociala medier; alla har varit där.

Rammstein klarar sina stora arenor. Bandet har så att säga vuxit in uppgiften med sin eldfängda och pyroteknikstinna show. Scenbygget är gigantiskt, futuristiskt på ett sätt som påminner om Fritz Langs film ”Metropolis” från 1927. Med Göteborgshimlen som fond skapas ytterligare en dramatiskt effekt. Men man använder sig också, och har väl alltid gjort det, av symboler som utmanar Tredje rikets propagandacentral i estetik. Det är en allvarsam och vågad lek. Lyckligtvis är Rammstein ett band som uttrycker annat än den tidens tyska strömningar.

Förenar. Extranumret ”Engel” på extrascenen förenas med ”Ausländer” och påminnande om dagens ström av båtflyktingar. Foto: KAI MARTIN

Gruppens musik förenar på ett fascinerande sätt hårdrockens riffskola, industrirock och Kraftwerks elektroniska pionjäranda. Till bandet hittar med andra ord både hårdrockare och syntare. Fråga 80-talisterna om den möjliga ekvationen. Med Richard Z Kruspes remix av ”Deutchland” äntrar bandet också EDM-landet där han åker hissen upp för att likt en Summerburst-dj elda på publikmassorna.

Men är då Rammstein musikaliska innovatörer…? Nja. Kanske inte. Men de har sedan starten 1994 lyckats smälta samman musikstilar till något eget och kan nu, med bravur, göra både av- och intryck på stora arenor som Ullevi.

Låtlista, Ullevi 29 juli 2022

1. Armee der Tristen

2. Zick Zack

3. Links 2-3-4

4. Sehnsucht

5. Zeig dich

6. Mein Herz brennt

7. Puppe

8. Heirate mich

9. Zeit

10. Deutschland (Richard Z Kruspes remix)

11. Deutschland

12. Radio

13. Mein Teil

14. Du hast

15. Sonne

EXTRANUMMER:

16. Engel (med förbandet Duo Abélard)

17. Ausländer

18. Du riechst so gut

19. Pussy

EXTRA EXTRANUMMER: 

20. Rammstein

21. Ich will

22. Adieu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s