Teater

TILLBAKA TILL REIMS

Konceptet med uppläsning av Dedier Eribons roman för iscensättning och tolkning, och vidare diskussion, av hans roman ”Tillbaka till Reims” har gjorts förut. Men på svensk scen är det premiär och det med emfas. När jag ser den har Göteborgspremiären (samma uppsättning som spelades på Dramaten i höstas) legat en månad tillbaka i tiden. För de tre skådespelarna har anspänningen släppt, de har låtit pjäsen sjunka in och låtit replikerna – och handling – mogna. Dramatenskådisen Lena Endre ses på Göteborgs gator och restauranger som en vanlig människa. Men det är ju inte riktigt så. Hon är en av Sveriges mest aktade och visar prov på varför på Stadsteaterns scen.

Hennes roll som sig själv – de övriga Högsborapparen Parham Pazooki och Jesper Söderblom likaså – för ett uppdrag som voice over för filmen ”Tillbaka till Reims”. Regissören (Jesper Söderblom) och hans assistent (Parham Pazooki) leder arbetet från en studio – med något slags art decoinredning – i Biskopsgården, dit hon lite ängsligt tagit sig med taxi, för kollektivt hade varit lite för utmanande.

Filmen spelas i bakgrunden. Lena Endre läser manus med trygg, stark röst. Arbetet rullar på i förstone, för att fastna i ifrågasättande över textens redigering. Plötsligt öppnar pjäsen upp. En diskussion förs mellan Lena Endre och Jesper Söderblom med Parham som tyst åskådare. Försiktigt skruvas tempot och tonläget upp. Lena Endre spelar elegant på sin position som rutinerad och högaktad skådespelare. Jesper Söderblom mansplainar och håller styvnackat i sitt manus, i sin idé om filmen. Det är återhållsamt dramatiskt, fint skådespeleri, där Lena Endre för ”Tillbaka till Reims”, diskussionen om vänster och högerpolitik i Frankrike, till Ådalen, om henne släktingar som demonstrerade i maj 1931 och möttes av militärens kulor. Den stillsamma retoriken vilar plötsligt på hanen, men det är inte hon som avfyrar utan Parham, som sätter allt i sitt 2020-års nu. Han med sitt utanförskap, han som ifrågasätts ständigt för både utseende och namn, han som klär av Lena Endres och Jesper Söderbloms tidigare samtal om höger–vänsterskalan, om vem som har mest trovärdighet i sammanhanget. Det är effektivt och kraftfullt och stärks än mer när han exploderar i sin egen musik.

Lena Endre lyssnar förtjust, som om hon fått en öppnad dörr till verkligheten i orten och Jesper Söderblom försöker övertrumfa sig själv i superlativer, som skorrar falskt.

”Tillbaka till Reims” är spännande scenkonst, ett slags semidokumentär där replikerna växlar mellan Dedier Eribons faktiska text och orden från skådespelarna som listigt känns som verkliga. Regissör Thomas Ostermeier har jobbat med små medel och skådespelarna med små gester och lågmält tilltal. Desto starkare blir effekten.

Tillbaka till Reims, premiär 18 mars, spelas till och med 22 maj på Göteborgs stadsteaters stora scen.

Baserad: På Dedier Eribons roman med samma titel.

Koncept: Schaubühne Berlin.

Översättning: Johan Wollin och Ulf Peter Hallberg.

Regi: Thomas Ostermeier.

Scenografi: Nina Wentzel.

Mask/peruk: Linda Hyllengren.

Ljud: Jochen Jezussek.

Ljus: Erich Schneider.

Film: Sébastein Dupouey och Thomas Ostermeier.

Kamera: Marcus Lenz och Sébastien Dupouey.

Filmljud: Peter Karstens.

Komposition: Nils Ostendorf plus musik och rap av Parham.

I rollerna: Lena Endre, Jesper Söderblom och Parham Pazooki.