Konsert:

DANIEL LEMMA med band

Stora Teatern, Göteborg

Publik: Fullt på salong och balkong.

Bäst: Låtarna från nya albumet ”Sörgårdens tak” är än vassare live.

Sämst: Nej.

Sämst: Var det någon låt som inte avslutade med ett ritardando…?

”If i used to love you” – genombrottslåten från 2001 har – inte definierat Daniel Lemmas karriär, om än öppnat upp för den.
Hans musik och låtskatt är nämligen så mycket rikare än så. Bland flödet av egenproducerad musik har han också sjungit både Taube och Boye, så nej, svenskan är inget nytt språk att sjunga för honom. Så även om det var en överraskning när de svenskspråkiga singlarna kom för ett år sedan som föregick albumet ”Sörgårdens tak” från i höstas, var det en smula självklart.

Detta album, som jag håller för ett av 2021 års allra bästa, är ytterligare ett musikaliskt steg för Daniel Lemma, som med själ och hjärta fyller låt efter låt med innerlighet och nerv. Ett slags frisk energi och ett underbart sväng som klär honom sällsynt bra.

Pandemin har omöjliggjort för honom och hans band – Stefan Sporsén (keyboard, sång och trumpet), Mats Eriksson, (gitarr), Chris Montgomery (trummor), Julia Falthin (bas och sång) och Dan Helgesen (Hammond och sång) – att samlas för att framför musiken live.
Hög tid nu, med andra ord.

Daniel Lemma vilar inte på hanen. Titellåten ”Sörgårdens tak” inleder och egentligen borde det redan då ha blivit en sång- och dansfest, för det svänger ned i minsta beståndsdel. Det är souligt, funkigt, tillbakalutat och med en omedelbar innerlighet. Allt framför med stort självförtroende oavsett om det handlar om det nya materialet eller en avklädd och nedtonad ”If I used to love you”.

Huvudpersonen är välklädd, leende avslappnad, har en förmåga att väva samman kvällen med sitt mellansnack, bjuder in och bjuder ut så att ingen behöver gå lottlös känslomässigt en sådan här kväll. Med Daniel Lemma på scen igen får man soul inne, soul i hjärtat och soul i sinne.