Konsert:

DOGSMILE

Fyrens ölkafé, Göteborg

Ur spillrorna av Camouflage/Tapirerna reste sig Dogsmile i 90-talets inledande år mot dekanens mitt. Lite mer nedtonade. Gitarristen Ingemar Karlsson på sång och som huvudkompositör, hustrun Elisabeth Karlsson på bas, Ingvar Larsson, keyboard och hans – dåvarande partner – Camilla Engman, sång och melodica. Det blev albumet ”Hey, I just want to say hello” 1995, Nille Pernhedproducerat, som till bandets besvikelse snabbt försvann ur offentligheten. Men istället för att gå ner i källaren fortsatte Ingemar Karlsson sitt låtskrivande och med lite medlemsskiften vågade Dogsmile mer.

Nu 2021 är det dags för releasen av senaste albumet ”Sparks from the fire”. Klart det ska firas. Nu med en sättning sedan två år bestående av Ingemar Karlsson, sång och gitarr, Tinna Jörhall Möller, sång, gitarr och melodica, Ingvar Larsson, keyboard, Elisabeth J Karlsson, bas och fiol, Tommy Dannefjord, trummor, samt Anders Petersson, gitarr. Man finner man alltså en spelglad orkester med tre sjättedelar Camouflagemedlemmar, två sjättedelar musiker från Easy och så Aptit- och Brandmeriterade Tinna Jörhall Möller.

Dogsmile har aldrig skämts för sin rötter. På senare år har man till och med vädrat några av sina tidigare konstellationers låtar med den äran. Men nu är det som man skalat av tidigare influenser för något nytt. Någon i publiken viskar Go Betweens. En annan Arcade Fire. Må så vara. Men framför allt står Dogsmile 28 år efter sin tillblivelse som ett band med sitt eget uttryck.

Spelglatt Dogsmile. Foto: KAI MARTIN

I botten finns Elisabeth J Karlssons excillenta basspel. Hon som med sin inre metronom inte bara är en stabil puls utan också någon med känsla för både groove och melodi. En dröm för vilken trummis (jag tror Tommy Dannefjord instämmer) som helst att bygga rytmer kring och för en kompositör att skapa låtar av. Lägg till att Ingemar Karlssons Robert Frippinspirerade gitarrspel har fått ett vidare spelrum till de postpunkeklektiska låtarnas mollstämningar. Och mötet mellan hans och Tinna Jörhall Möllers röster, för att inte prata om gitarrduellerandet mellan Ingemar Karlsson och Anders Pettersson. Eller Ingvar Larssons säregna keyboardutflykter i form av ljud och melodier.

På Fyrens ölkafé bjuder bandet uppsluppet och spelsuget på en repertoar från karriären med allt mer med fokus på låtar ”Spark from the fire”. Musik som inte stirra tillbaka utan framåt. Inte illa för ett band som nära nog är 30 och där tre av bandmedlemmarna har spelat ihop i ytterligare tio.