Att backa tillbaka och spela ängsligt är knappast en melodi i hockey som är finstämd och skapar en vinnande harmoni. Det syntes med emfas då juniorkronorna mötte Finland i kvartsfinalen, en match där laget ledde med 2–0, men där slutsiffrorna blev 2–3. Finnarna vände för att det ville vinna, svenskarna förlorade för att de blekt försökte säkra sin 2–0-ledning, men inte hade nog tryggat spel för att göra det.

Så blev det Ryssland som skulle ta sig an värdnationen Kanada i semifinalen i ena matchen. I den andra Finland–USA. Nattligt drama för oss svenska ishockeyfans, med andra ord. Men det blev inte riktigt så.

Jag var förvånad över hur Sverige öppnade mot USA i den sista gruppspelsmatchen, som om svenskarna inte hade en aning om transatlanternas frejdiga, hårt forecheckande spel med intensivt tryckt mot kassen och med skott ur alla vinklar och vrår. Som om vi inte har läst på det mest elementära kapitel i ishockeyns historia. Men jag blev än mer överraskad när ryssarna går på samma mina – från målvakt, backar till forwards. Här står Larionov, en rysk legendar inom inte bara rysk hockey, med rutin från det hårdföra sovjetiska styret och spel i NHL; den bästa mixen, kan man tycka. Men kanadickerna tilläts mala på med högt tempo, tufft närspel och inspel mot en för dagen förtvivlat darrig Askarov i ryska målet. Lägg till detta ett Kanada som spelade oerhört disciplinerat i sitt försvar. Ja, över hela banan. Faktiskt över hela matchen. Längst bak rookien i stora sammanhang, målvakten Levi, som övertygade med att spela lugnt, tryggt, positionssäkert och med en suverän spelintelligens.

Slut resultatet blev förnedrande 5–0, där förvisso ryssarna fick ett mål bortdömt efter en coach challenge, då ryssarna äntligen rullade upp lönnlövenspelarna och fick hål på Levi. Men med millimetrarna när visade det sig att ryske spelaren som tog in pucken i anfallszonen var på fel sida linje.

Märkligt att Ryssland inte våga spela sitt patenterade spel utan ängsligt ägnade sig åt annat. Det skulle mycket riktigt straffa sig.

Kanada första finallag, alltså.

Så USA–Finland, då. USA som spelmässigt övertygat nära nog genom hela turneringen. Ett lag som aldrig gett upp, som visat prov på både spelintelligens och typiska transatlantisk hockey med ett jädra go. Mot Finland, som spelar snarlikt och har gjort ungefär samma resa och återigen, bara att applådera, får spela om medaljerna i JVM där Sverige de senaste sju åren har fått titta på fem gånger.

Det är Finland som tar tag i taktpinnen, men USA som tar ledningen. Finland kvitterar och dominerar. Men utan att egentligen sätta USA:s målvakt Knight på speciellt svåra prov. Till det spelar hans försvar alltför tätt och håller en intensiv box, som gör att finnarna får hålla till längs sargen. Så blir det USA som gör både 2–1 och 3–1, där det sista målet görs vid ett powerplay där hemmalaget har fyra minuter till godo. De löser det efter en minut av det finska straffet.

Men inte var matchen över för det. Finnarna kommer tillbaka med både 2–3 och 3–3 och tar matchen till en dramatisk fortsättning. Med slutspelet har domarnas vilja att blåsa sänkts rejält. En klar fasthållning av en finsk spelare i anfallszon blir till en kontring, där USA på amerikanskt manér avgör matchen med dryga minuten kvar. Till det kunde ingen finsk sisu i världen göra något åt.

Kanada möter USA i finalmatchen. Finland Ryssland. JVM närmar sig sitt slut. Underhållning och dramatik på hög nivå har bjudits, precis som märkliga insatser. Men det är juniorer det handlar om. Misstag ska begås. Det är så man fostras i spelet. Så ytterst märkligt då att läsa om rapporterna om hot mot de svenska spelarna och laget; hur tänkte idioterna där…?

Fråga 1: Askarov spås en lysande framtid som målvakt, men visst har han sina brister…? Men noterbart är att han, förutom ett väl yvigt spel, är dels väldigt ihålig när puckarna kommer nära kropp och dels har problem med plocken. Det var ingen slump att Lucas Raymond i U18-VM avgjorde just på den sidan 2019. Fortfarande, knappt två år senare, är problemen där tydliga.

Fråga 2: Larionov som coach? Det pratas om ett nytt, mjukare ryskt sätt att leda. Men med det inte helt solida spelet i JVM och med, kanske, ett brons att ta med sig hem är det nog inte ett coachande som väcker gehör i hemlandet.

Fråga 3: Kan USA rubba Kanada…?