Show:

LISA – KVINNAN SOM ÄR JAG

!!!!

Fantastisk. Lisa Nilssons show på Lorensbergsteatern är enastående. Foto: KAI MARTIN

Lorensbergsteatern, Göteborg.

Publik: Fullt och entusiastisk.

Bäst: Entrénumret är fullkomligt genialiskt.

Sämst: Bandet är aningens anemiskt mot Lisa Nilssons blodfyllda röst.

Fråga: Har Lisa Nilsson någonsin varit bättre…?

Kanske har jag förstått det tidigare. Men definitivt hösten 2018 då Lisa Nilsson med orkester med emfas satt just Lisa Nilsson i fokus på ett sätt jag inte tidigare sett. Humorn, självdistansen, ironin, självutlämnandet, den fullödiga kvinnan, sången… Allt som gjorde en fantastisk kväll med Lisa Nilsson.

Redan då var ju ”Lisa – kvinnan som är jag” stadd i utveckling och fick sin premiär bara månader efter. Efter två säsonger på Rival, succé förstås, är det nu turné och tack för det.

Det är en utveckling av den konsert hon gjorde senast. Pratorna har blivit monologer, självutlämnandet har öppnats än mer, självbiografin finns där, distansen, inbjudandet, innerligheten, skratten, allvaret och spetsfyndigheterna.

Lisa Nilsson är magnifik från start. Hon inleder i ett Barbra Streisandlikt nummer, famnar Dionne Warwick, glider elegant mellan Aretha Franklin och Joni Mitchell för att snyggt svepa in Sonja Åkesson och Kristina Lugn i samma varma andetag som Barbro Hörberg. Alltid med hundra procent Lisa Nilsson. Alltid med vördsamhet mot förebilderna.

Innerligheten kommer snabbt med ”Säg det igen”, så kärleksfull och andlöst vacker.

Här bjuds, förutom en stor portion musik, på dans och step med Nikola Stankovic som partner. Hon tangerar emellanåt musikal. Gör det utmärkt. Hon tar klivet in i flickrummet och högstadiekorridorerna med stor igenkänningsfaktor. Ja, också för mig som man. Vidare ut i karriären med självförhärligande män med ständiga råd och förnumstigheter. Pendlande mellan självupptagenhet och självutplåning, tilltro och brist på tillit till sig själv.

Lisa Nilsson sätter allt ljus på sig. Är rolig som få och gör en, kanske lite för lång då hon fick spinn, monolog om den självpåtagna, fiktiva managern, göteborgskan Maud. ”Mådan” som kom in i bilden då Lisa Nilsson gästade the Few. Här är steget inte långt från Maria Lundqvists gränslösa humor. I andra stunder kan Lisa Nilsson bjuda på tvära kast mellan skratt, klarsynthet, reflektion och allvar som Mia Skäringer. Det är skickligt.

”Lisa – kvinnan som jag är” är varm, underhållande, allvarlig, satirisk, humoristisk och alldeles fantastisk. Vilken kvinna. Vilken artist.

Medverkande
Idé och manus Lisa Nilsson
Regissör och koreograf Anna Ståhl
Rådig rådgivare Sissela Kyle
Scenograf Erik Gullberg
Kostymdesign Camilla Thulin
Ljusdesign Johan Sundén
Ljuddesign Brollan Söderlund

Dansare Nikola Stankovic

Musiker Mattias Torell (gitarr), Peter Forss (bas), Per Lindvall (trummor), Björn Arkö (saxofon), under ledning av Pål Svenre (piano).