Album:

Håkan Hellström ”Illusioner”

!!!!

Inte ensam. Tillsammans med Göteborgs symfoniker som kompband har Håkan Hellström brutit sin paus med nya albumet ”Illusioner”. Foto: MARCUS ERIXON

Bäst: Har man bott på tre adresser på Nordhemsgatan är det ju självklart ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”.

Sämst: Trodde att hans paus skulle vara längre.

Fråga: Blir det en konserthusturné nu, med Peter Nordahl som dirigent och symfoniorkestrar som kompband…?

Det är ju inte så att han varit främmande för storslagna arrangemang tidigare. Med Anders Berglunds hjälp har Håkan Hellströms musik fått symfoniska arrangemang tidigare. Som på förra albumet ”Du gamla du fria”.

Och, ja, han gjorde ju 2006 i Berwaldhallen i Stockholm tillsammans med nämnde Berglund, Radiosymfonikerna och Sven-Bertil Taube en konsert som fick sin fortsättning i Göteborgs konserthus inför utsålda hus med den underbara mixen av Taube- och Hellströmfans. En ljuv förening även av scenpersonligheternas musik.

Där har det berättats för mig att Håkan Hellström vid tredje konserten av fem tappade bort sig i ”Möte i monsunen”. Vid sjunde versen ropar han förtvivlat till dirigent Berglund ”Anders! Anders! Vi måste ta om”. Varpå orkestern slås av och nya tag tas. Publiken håller andan när de räknar verserna, när så Håkan Hellström tar sig igenom den sjunde jublar den och ställer sig upp. Resten av de tio verserna var en defilering i mål inför en hängiven lyssnarskara.

Nu möter han alltså Symfonikerna i Göteborgs konserthus igen. Med orkesterarrangörerna Per Ekdahl, John Metcalf, Karl-Johan Ankarblom och Peter Nordahl, där den sistnämnde också står som dirigent. Det är ingen slump. Peter Nordahl är ju den arrangören som gjorde Sven-Bertil Taubes ”Så länge skutan kan gå” från 2017, som också gick på turné.

Musiken på ”Illusioner” är i huvudsak skriven av Håkan Hellström i troget sällskap med Björn Olsson. Det är ballader, stilla musik med stora gester till Håkan Hellströms fantasilandskap till texter.

Det är smärtsamt vackert, försiktigt, men starkt, andaktsfullt och storslaget. Att ha Göteborgssymfonikerna som kompband utmanar Håkan Hellström, han tar chansen och njuter av risktagandet.

Och för den som undrar av skeptiker till Håkan eller hans hatare, det finns spår av Cat Stevens låt ”Father and son” från 1970. Dessutom är ju omslaget en ren och skär hyllning till en bild på fransmannen Serge Gainsbourg, något som ju skapat rabalder i diverse trådar (ja, inte för hyllandet, utan för kopierandet, som om det skulle vara ovanligt).

Joni Mitchells ”Both side now”, aningens äldre än Cat Stevenslåten, är ju en uppdatering av den versionen han gjorde med sin text till b-sidan på ”Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig” 2006.

Med ”Illusioner” är det en nedtonad och ändå pompös Håkan Hellström på ett sätt som bara han klarar av.

Illusioner:

1. Interlude/I dina armar (Hellström/Olsson/Leander/Kai-Larsen)

2. Vänta tills våren (Hellström/Olsson)

3. Båda sidor nu (Mitchell/Hellström)

4. Tro på livet (Hellström/Olsson)

5. Mitt hjärta är ett jordskred (Hellström/Olsson)

6. Nordhemsgatan leder rakt in i himlen (Hellström/Olsson)

7. I love U stupid (Hellström/Olsson)

8. Gott nytt (Helström/Olsson)

9. Sjung högre (Hellström/Olsson).