Julshow

TOMTEROCK

!!!

Lite bjällerklang. ”Tomterock” på Trädgårn ös på utan rim till julgröten. Foto: KAI MARTIN

Trädgår’n, Göteborg.

Publik: Fullt.

Bäst: Andreas Johnson är en showmästare.

Sämst: Duetten ”Love hurts” klingade falskt.

Fråga: Finns det någon låt som Black Ingvars inte kan mangla till nytt format…?

Trenden på julbordsshowerna de senaste åren har varit tydlig: mindre lullull, mer ös, mindre julstämning, mer klös. Om låtarna är inramade av bjällerklang, så fine. Men hellre musik som publiken kan identifiera sig i oavsett after ski eller after beach.

Med Andreas Johnson, Jeniffer Brown, Jenny ”Velvet” Petersson och Björn Kjellman på scen tillsammans med Black-Ingvars med kapellmästare P-O Nilsson blir det förstås drag i salongen från start. En start som förvisso julflörtar, men när Andreas Johnson ”Glorious” direkt därefter förstår man var låtskåpet ska stå.

Showman. Andreas Johnson går gärna i närkontakt. Foto: KAI MARTIN

Det blir en parad med artisternas hitlåtar varvat med mer eller mindre kända covers och publiken är snabb på att hänga med.

Andreas Johnson håller klassen och är en stark sångarprofil oavsett om han sjunger Elvis Presleylåtar eller något han själv gjort. Jennifer Brown glittrar, men skulle kunna ta ut mer av sin kapacitet. Men å andra sidan, att stångas och lyckas hålla tonen när Björn Kjellman letar efter rätt tonart konstant genom ”Love hurts” ger mer än stilpoäng. Jenny ”Velvet” Petersson är rutinerad, skicklig, men också lite profillös som artist.

Glittrar. Velvet och Jennifer Brown kan utmana mer. Foto: KAI MARTIN

Björn Kjellmans roll är på samma gång konferencierens, gycklarens, solistens som en i ensemblen. Hans arga tomte är rolig, men premiärpubliken tuggade inte i sig humorn som förvandlade den rödbrusige tomten med fatsuit till en lite vätte istället för en klassiker till julbordet. Synd, faktiskt.

Blivande klassiker. Björn Kjellmans tomte borde bli en klassiker på julbordet. Foto: KAI MARTIN

Black Ingvars är det optimala bandet för ett sådant här sammanhang. Något killarna har visat sedan the Few back in the days. Då när de på Valand bjöd in artister som Sven-Erik Magnusson, Thomas Di Leva och Lisa Nilsson till fantastiska musikaftnar utanför gästernas bekvämlighetszoner.

Här bjuder gruppen på ett stadigt komp med finess för att emellanåt riva av någon av sina egna nummer, det vill säga hybrider av original men i hårdrocktappning.

En helt okej kväll och en julshow som avslutar med Slades klassiker ”Merry X-mas everybody” från 1973 kan ju aldrig vara fel.