Mörk ”Motherdog” med vass egg

Teater:

MOTHERDOG

Ola Kjelbye

Utmanande. Uppsättningen av ”Motherdog” ställer krav på publiken.

Foto: OLA KJELBYE

Av: Hans van den Broeck, Max Bolotin och Sara Tuss Efrik.

Regi, scenografi och kostym: Hans van den Broeck.

Mask: Evalena Jönsson Lunde.

Ljus: Giacomo Gorini.

Musik: James Brown.

Ljud: Karin Bloch-Jörgensen.

I rollerna: Lisa Lindgren, Johan Gry, Gizem Erdogan, Johan Karlberg, Kim Theodoridou Bergquist, Ludde Hagberg, Hannah Alem Davidson, Ali Jalal, Jesper Söderblom och Su-Mi Jang.

När det invanda blir rutin. När utmaningar är en vana. När kickar går i stå. Ja, då behövs ny grepp, nya insikter och ett nytt tilltal.

”Motherdog” kräver sin publik på samma sätt som den kräver sin insats av ensemblen. Men det skärper alla sinnen för den som orkar och nej, det är inte teater i sin vanliga bemärkelse. Här finns inte en sinnrik dialog, tydliga rollporträtt eller ens ett drama som griper som dramor kan gripa.

Istället kastas man in i en mörk värld dit ljuset inte når. Med mer koreografi än egentliga repliker möter sex vinddrivna gestalter; på flykt? på samhällets skuggsida? på det bortglömdas bakgård? Ja, kanske allt detta. Kanske bara en spegling av de stukade människor på flykt som andra människor rycker på axlarna åt och då inte så bara ändå.

”Motherdog” är dans, musik, poesi, teater i ett. Hårt hållet i sitt formspråk, ändå sprakande starkt. Här möter Cormac McCarthys ”Vägen” ”Flykten från New York”. Ett samhälle förbi gränsen av ett sammanbrott, där jakten på föda gör människor till djur. Det är mörkt, fuktigt och tillitslöst med ständig närhet till våld.

Ur denna dystopi skapas ett elektriskt strömfält om vibrerar genom föreställningen. Det blir ett slags andlöshet i en timme och fyrtio minuter där denna scenkonst skakar om och öppnar upp sinnen.

Visst, jag har vissa invändningar. Som det rika bruket av engelska, som känns mer lättjefullt än nödvändigt. Men i förstone är de en djärv uppsättning på Göteborgs stadsteaters stora scen, ett stycke scenkonst som är frisk att se och ta till sig, om än inte helt lätt.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s