Resan mot ett farväl

Jag har önskat. Haft min längtan efter en lång natt sömn. Men vad jag tar i ena ändan snöps i den andra.

När jag inte klarar att ens se en halvlek av Champions League innan jag blir punchigt sömndrucken ger jag upp. Borstar tänderna, lägger mig och får i gränsen till dvalan ömma kyssar av Z, kvinnan jag älskar.

Natten tar mig ned i varv, men kroppens ringsignaler djävlas med mig och jag vaknar halv fem.

Nå, det har varit en timme tidigare ett tag. Så tack…

Försöker vrida mig till sömns igen, men systemet slås på och efter ett tag går jag upp, ser snötäcket och det vackra snöfallet; en bedräglig skönhet som ska bli till ful slask i ett hastigt väderomslag.

Tar på mig jacka och träskor, borstar trappan ren från snö, plockar in GP:n, gör frukost och väcker Z.

Jag är på väg. En bekant till familjen har gått bort. En av de sista länkarna till mina föräldrar har vittrat till rost och fallit isär.

Jag ska till London för begravning av den man som gifte sig med min mors barndomsvän.

Det känns självklart att åka. Jag är dessutom gudfar till den avlidnes sonson.

Bilar står på led i det otjänliga vädret. Men vagnarna går som schweizerur. Byte vid Korsvägen till Flygbussen som kommer om två minuter, som blir till en ickehändelse några gånger om innan en överfull och kraftigt försenad buss kommer.

Jag har beskäftigt ring för information, men kvinnan som svarade visste inte ens att det inte kom bussar i tid. Hon kollade emellertid tålmodigt upp och meddelade sedan att den borde vara vid Berzeliigatan, som hon uttalade med betoning på ii-na, som vi pratade.

Jag hade blivit lite av en informationscentralen innan, men hade inte så mycket att komma med för fransoser, spanjorer eller svenskar.

Men… jag är i god tid. Kommer fram med marginaler och planet är sedan försinkat med en halvtimme som blir en timme innan takeoff.

Göteborg krånglar sig ur kung Bores grepp. Foto: Kai Martin

Samtalar med en målvaktskollega med världen som arbetsfält. Vi bordar och jag slumrar, läser, slumrar.

Infart till Heathrow är magnifik. Molnen viker under och bjuder på ett panorama.

London ur ett fågelperspektiv. Foto: Kai Martin

Landningen är skakig. Vädret har mulnat på. Jag tar mig ur terminal 5 för transport till terminal 2. Väntar in vänner från Stockholm för vidare transport med hyrbil dit vi ska nordväst om London.

Kvicklunch. Foto: Kai Martin

Äter lite skräp, chips och sandwich med en Cola till. Läser vidare ur ”Mannen som sökte sin skugga”, en blek fortsättning på Stieg Larssontrilogin.

Dödar tid. Väntar in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s