Vi satt vid samma bord när Freddie Wadling och Henryk Lipp fyllde år.

Vi skrev år 2015, det var näst sista gången jag träffade Freddie, som höll i i ett sargat men samtidigt fantastiskt liv knappt ett år till.

På dagen när han skulle ha fyllt 65 begravdes han under en praktfull ceremoni, som jag skrev om.

Nå, den där dagen året innan, där och då på Gyllene Prag satt jag med Håkan Hellström, som storögt fick förklarat att delar av Freddie Wadlings bandkollegor i Liket Lever satt något bord bort.

Bandet Håkan sjunger om i ”Dom där jag kommer från”.

Vi pratar vidare. Och när jag läser rapporterna från Håkan Hellströms Berlinkonsert inser jag hur inspirationen kommer till honom. Flyktigt, som i en bisats, som något hastigt förbipasserande, som blir väsentligt…

Från GP.se 20170528.

Vi pratade alltså då, 2 augusti 2015, om musik och jag nämnde en fräck kollaboration där fantastiska duon Midaircondo värmde upp för Soundtrack Of Our Lives vid en spelning på trädgård, hur förbandets sista låt interfolierades med Sools första.

I Håkans ögon blinkade det till. En gnista tändes.

Men det sparades i minnesbanken. Inte för 2016-års Ullevikonserter eller höstens turné, utan till nu.

Erik Lundin värmer upp. Hans sista låt blir också starten på Håkans första.

Bravo. Och, ja, jag tar åt mig äran. Precis som vid upplägget vid spelningarna på turnén 2002, då jag tipsade honom om först ett ordinarie set om 40 minuter, sedan in igen för en halvtimme och därefter något, eller några extranummer.

Allt refererat till den spelning med Dylan i Scandinavium som jag sett något år tidigare.

Jag vet och berömmer mig själv. Frågar du Håkan var det hans idé, precis som länken mellan Erik Lundin och Berlinkonserten.

Men jag, jag vet vad det kommer ifrån.