Det är aningens mer än 14 år sedan som jag for till Bergen för att bevaka Håkan Hellströms turnéstart och sedan ha förmånen att åka med turnébussen till Oslo för det mest makalösa i spelväg jag har varit med om.

Där, i början på november 2002, hade Håkan Hellström två album och sin visplatta bakom sig. När jag i oktober gjorde en intervju inför albumreleasen av ”Det är så jag säger det”, batteristainfernot och energichocken som ytterligare accelererade musiken från debutalbumet två år tidigare, pratade vi om hur han skulle bygga upp sina spelningar.

Jag hade sett Bob Dylan på Scandinavium göra en fullständigt omtumlande konsert i maj 2000, då han inledde akustiskt för att efter en knapp timme dra på elektriciteten och skakade om arenan för att sedan gå av och komma in med ett extraset på en halvtimme, av scenen och sedan på för ytterligare några låtar.

Varför inte göra något liknande, föreslog jag.

Spela samma 40 minuter som på första turnén, med den energin. Gå av och kom in för en halvtimme och sedan extranummer på det.

Håkan Hellström nickade och funderade, så var det inte mer med det.

Jag kom till Bergen innan bandet, när bussen väl kommer hjälper jag till att bära in merchendise. Håkan kommer in i lokalen, hälsar på folk och tackar städaren som sopar golvet för att göra rent inför kvällen.

Han står sedan kvar under soundchecken, oerhört noga med hur det skulle låta.

Spelningen var stabil, men inte mer.

Men… konsertens uppbyggnad var precis som jag hade föreslagit för Håkan Hellström.

Jag nämnde det efteråt, men Håkan hade inte en susning om vad jag pratade om. Däremot undrade han vad jag tyckte. Jag sa som det var, att de kunde bättre. Framför allt i entrén, där bandmedlem efter bandmedlem kom in för att starta första låten och groovet där kronan på verket var Håkans entré.

Alla kom på för fort och det gällde också Håkan Hellström.

Sug på det, låt var och en presentera sin insats och dröj en stund till innan du kommer in, var mitt förslag.

Efter spelningen drog vi på en privat fest, åt fisksoppa och blev så småningom ivägkallade av turnéledaren för bussen skulle iväg till Oslo, en lång väg där tidtabellen inte fick missas.

Jag åkte alltså med, sov längst bak i en böjd soffa. Inte optimalt, men jag somnade tungt. Vaknade på morgonen av att Håkan Hellström säger ”Godmorgon, Kai Martin! Dags att vakna”. Det blev senare en frukost på en vägkrog, där jag gjorde en intervju med Håkan och samtidigt bjöd honom på dagens första måltid.

Så Oslo och Rockefeller, den häftiga rockklubben i centrala byn.

Oj, vilken spelning. Jag inledde med att stå med ljudteknikern, men hade frihet att röra mig och ville ta lite bilder från scen. Det slutade med att jag stannade där, fick mig en fullständig överkörning av energi och urkraft där publiken inte rev stället av den enkla anledningen att den ville klättra på väggarna.

Fukten droppade från taket och efter urladdningen stod publiken kvar och sjöng en timme efter spelningen.

Ja, han gjorde två helt extatiska spelningar i Lisebergshallen senare i december samma år. Men Oslospelningen var ren och skär hänförelse. Så självklart ville jag se Håkan Hellström i Oslo igen.

Tack vare mina kontakter blev det ny plats vid mixerbordet. Den här gången tillsammans med Z.

Men på 14 år har det hänt otroligt mycket med denne publikmagnet och förföriske estradör.

Tre otroliga Ullevispelningar, till exempel. En uppvisning i exemplarisk publikdomptörskap som få artister klarar.

Oslomagi igen. Foto: KAI MARTIN

Förra helgen var turnéstarten. Nya albumet ”Du gamla du fria” ska vädras och samtidigt ska musik hur hans 16 år långa solokarriär presenteras väl avvägd.

Det finns inget att klaga på i det snudd på utsålda Spektrum, en fantastisk arena som bjuder på närhet mellan scen och publik trots en kapacitet på, kanske 7000, 8000.

Det passar Håkan Hellström perfekt.

Det är en välregisserad föreställning med fortsatt fräckt bildspel och ett ljud som hämtad från en hifi-anläggning.

Energi. Foto: KAI MARTIN

Bandet är väl trimmat, bjuder på en känsla av jam och koncentration, samtidigt spelglädjen är fullständig. Upp på detta rider Håkan Hellström, som som vanligt sliter hjärtat ur kroppen för sin publik.

Det är svårt att vara oberörd inför detta och även om jag kanske är överdoserad på herr Hellström, är detta känslomässigt starkt. Tvivels utan.

Nej, det är inte det bästa jag sett och den där omtumlande, religiösa upplevelsen från 14 år sedan går naturligtvis inte att upprepa.

Fint par. Foto: KAI MARTIN

Men Amanda Bergmans gästspel är sann magi och ”Du är snart där” är fortfarande en låt som skakar alla mina sinnen.

Två och en halv timme blir resultatet och en stor famn från Håkan Hellström med band som sluts om den förtjusta Oslopubliken. Man kan bli varm i hjärtat för mindre.

Låtlistan, Oslo Spektrum 20161203

#12 dream (intro)

I sprickorna kommer ljuset in

Gullbergs kaj paradis

Du kan gå din egen väg

Jag utan dig

Pärlor

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Uppsnärjd i det blå

Vid protesfabrikens stängsel

Shelley

Gårdakvarnar och skit

2 steg från paradise

Ramlar

Kärlek är ett brev skickat 1000 gånger

Tro & tvivel

Kom igen Lena

Valborg

När lyktorna tänds

Din tid kommer

Extranummer

Pistol (Amanda Bergman)

En midsommarnattsdröm

Känn ingen sorg

Det kommer aldrig va över

Du är snart där

Öppen genom hela natten (Amanda Bergman)