Rena tramset på Lisebergsteatern

Revy:

#Revyn2.0 med Annika Andersson, Claes Månsson, Jessica Heribertsson, Ola Forssmed, Mikael Riesebeck samt Per Johansson kvartett

!!!

revy-jpg-exporting

Kul trams på Lisebergsteatern. Foto: KAI MARTIN

Lisebergsteatern, Göteborg

Publik: fullt.

Bäst: 40- och 70-talskriserna är fyndiga.

Sämst: Dansbandsnumret darrar.

Fråga: Hur lågt under bältet kan ett skämt gå utan att förlora humorn…?

Succé med revyn på Lisebergsteatern för två år sedan gav mersmak för Annika Andersson och Claes Månsson. Med nytt man- och kvinnskap på scen tar gänget nya grepp och, ja, det blir roligt med en gång.

Scenlösningen är genial, med skärmar som projicerar ny dekor efter nummer. Längst bak orkestern, som med ger den här revyn musikalisk stadga – oavsett vilken genre som tjänar som soundtrack.

Det blir dans, det blir sång, det blir humor och det är tramsigt så det räcker och blir över.

I fokus de rutinerade scenrävarna Annika Andersson och Claes Månsson, som alltså tar greppet direkt och ger revyn en inramning à la ”Idol” med guldbiljetter till de övriga medverkande.

Dessa får alltså komma in och presentera sig på scen en och en. Det är en strålande start och bäddar snabbt för var och ens individuella skicklighet. Jessica Heribertsson med imponerande sång och komik, Mikael Riesebeck med sanslöst explosiv humor och motorik samt Ola Forssmed, som alltid är extra allt.

Så kastas vi in i nummerrevy av delvis klassiskt snitt; parodi på tv-kanalernas morgonprogram, dansbandsgliringar, fishumor, tvättstugedramatik, landsbygskomik – som Annika Andersson kan bättre än de flesta – som växer till en minimusikal, en märkliga travesti av baletten ”Svansjön” och en familjemiddag extraordinär. Bland mycket.

Jo, det är underhållande. Ja, det är skickligt. Men jag kan också, mitt bland skrattsalvorna, sakna svärtan och allvaret som kunde ge humorn resonans mer än som skämt.

Men det är svårt att inte underhållas av Annika Anderssons knastertorra tant från Lisebergs ekonomiavdelning. Så kan hon också få ett stillastående gökur att bli stor humor. Skickligt.

Och numret där Ola Forssmed inte drabbats av en 40-årskris utan en 40-talsdito är pigg, rapp och smart underhållning, som inte blir sämre när Claes Månsson tar över, drabbad av en 70-talskris. De töntiga och daterade skämten som Annika Andersson och Claes Månsson där bollar mellan sig ger fullständiga skrattorkaner.

Det är svårt att ha tråkigt då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s