Jag vaknar tidigt.

Söndagen försöker fortfarande ruska liv i dagen och jag med den.

Ljuset har kommit. Frosten biter fortfarande.

Jag går ut. Tar stegen nedför trappan, öppnar brevlådan, fiskar upp tidningen och hinner tänka ”Palme, förstås!” när jag inser att jag har en DN i nypan.

Tidningsbudet har alltså levererat fel tidning. Istället för den sedvanliga söndagsläsningen, den invanda, med GP blir det nytänk, nya sidor, nya skribenter.

En gäst ur verkligheten, en röst från då med ekon i dag.

Vad får jag då till frukosten?

Jag, som läst baklänges, det vill säga börjat bakifrån och bläddrat framåt, sedan Handelstidningens dagar. Då, då jag skolades in i tidningsläsandes med att få börja med serierna och sedan sporten.

Jo, lite nya serier, en jobbilaga som inte lockar, en kulturdel med en recension gällande Röhsska museets utställning av Lisa Larssons lergods, hon som var så kär i min far för mer än 60 år sedan att hennes käraste hotade honom med kniv. En utställning, hur som helst, som jag inte tänker missa.

En intervju om det trasiga och inte helt lättbegripliga konstnärsgeniet Lars Lerin av Hanna Hellquist, en återpublicerad anekdot av Umberto Eco, med anledning av hans frånfälle tidigare i veckan, ett gediget resereportage om Kuba och en läsvärd krönika om Olof Palme av Björn Wiman.

Det är mycket Palme i DN den här söndagen. 30 år sedan skotten föll, som tog vår dåvarande statsministers liv. Och de som oskyldigt uppvaknade trott att hat var något nytt, bara för att det grasserar på internet, blir varse att det fanns då med, illa dolt.

Första delen omfattar inte mindre än sidorna 12–27 med texter om Olof Palme, hans gärningar, teorier och redovisningar om mordet och tyckande. Lägg till kulturens tre sidor och det blir omfattande, så som det kanske bör 30 år senare i ett mordfall som berörde inte bara en hel nation, men som heller aldrig blivit uppklarat. Addera dessutom förre ministern Pierre Schoris debattinlägg om försvarspolitik med rubriken ”Fullfölj Palmes oavslutades kamp för kärnvapenfrihet” och vi kan ana att det handlar lite mer än om en skugga från någon forntid.

Sporten var blek. En dåligt skriven krönika om Lars Lagerbäck författad av Johan Esk, en stor text om Hammarbys vinst i bandyn över Sandviken i kvartsfinalens fjärde match och oavgjort i matchserien samt en underhållande, men heller inte så väl författad text om Gustav Vasas färd mot Sälen, skidåkning eller inte, rätt sträcka eller inte…?

Utrikespolitik – bland annat om Robert Mugabe som under lördagen firade sin 92-årsdag och hans befolkning svälter…

Lite allmänjournalistik – en rapport om att hjälmtvång har halverat huvudskador, främst hos barn, något också ekot tog upp i radion i morse, 14 döda svenskar i svininfluensan (har kvällstidningarna missat paniken…?), avsaknaden av experter inom kardiologi kan ge sämre vård för hjärtsjuka och MP:s krav på att ändra ny flyktinglag.

Så DN:s ledare plus chefredaktör Peter Wolodarskis Söndagskrönika, som inte behandlar Olof Palme med en rad, men beskriver flyktingfrågan från hans perspektiv, eller snarare hans familjs.

En kompakt packad tidning, men vanan är stor; jag saknar GP. Får gå till grannen och låna den…