CHARLEYS TANT

!!!

Gunneboslott, premiär – spelas t o m 9 augusti

I rollerna: Claes Malmberg, Jan Malmsjö, Marianne Mörck, Anders Hatlo, Cecilia Dovrell, Ellen Ringström Johan Lindström, Henning Ledstam, Nina Hammarklev, Caroline Jörnsved, Terese Ewaldson.

Regi: Anders Aldgård.

Musik: Thomas Darelid.

Bäst: Spelet mellan giganterna Malmberg och Malmsjö är sjövilt komisk.

Sämst: Logistiken till pauskaffet kan bli bättre.

Fråga: Hur orkar Claes Malmberg och hur orkar Jan Malmsjö…?

Giganternas kamp. Claes Malmberg och Jan Malmsjö är tveklöst behållningen

i Gunnebo slotts sommarsatsning ”Charleys tant”. Foto: KAI MARTIN

Claes Malmberg har ju under en lång räcka år blivit något av både en institution, en primus motor och den dynamo som Gunnebo slotts sommarföreställningar drivs av. Han gör ingen besviken i år heller i detta brittiska komiska teaterstycke från sent 1800. I år har han fått konkurrens på scen av ingen mindre än legendariske Jan Malmsjö på scen. Någon risk för krock mellan dessa två sceniska giganter föreligger inte, däremot skapas en härlig gnista som får applådåskorna att dåna och skrattsalvorna att eka.

Det är en förvecklingskomedi, som heter duga. Miljön och kostym skvallrar om sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. Det är viktoriansk prydhet som gäller, något som förstås bäddar för mycket mellan raderna och i denna burleska miljö trivs förstås Claes Malmberg som bäst.

Han får, som alltid, stort spelutrymme och förvaltar det väl. Rollen som den misslyckade skådespelaren Malte Larsson som ikläds rollen som Charleys tant (jag vägrar använda den brittiska apostrofgenitiven som finns i titeln) för att rädda den juvenila kärleken som en släkting och hans vän drabbats av. Han har en osviklig komisk tajming, bjuder på sig själv och spånar utanför manus så att det rister i ensemblen, när den försöker kväva skratten på scenen. Det blir en utmärkt komiskt effekt av detta, som smittar långt över scenkanten.

Men ingen Malmbergs framgång utan motstånd om utrymmet på scen. Jan Malmsjö kan det här, gör sin roll som den nyss ruinerade direktören Rutger Valentin med emfas, suger på replikerna, balanserar sångtexterna på ett emellanåt hisnande sätt och har en glimt i ögat till sin roll som sprakar.

Ja, män i kvinnokläder roar. I synnerhet när det görs med en bastant karl som Claes Malmberg.

Det gör också de ständiga kopplingarna i manus till diverse schlagerlåtar, som Carolas ”Främling”, som vävts in i replikerna.

När sedan Claes Malmberg blir ett slags duettpartner till Jan Malmsjö, där den senares främsta hitlåtar sjungs… Ja, då uppstår en stor stund på scenen, som inte bara ger perspektiv på Jan Malmsjös gärningar utan också ger desamma en klackspark. Stor humor.

Kapellmästare Thomas Darelid har hittat tonen och svänget i musik som pendlar mellan operett, schlagerörhängen och bossarytmer. Orkestern hänger snyggt med på främst Claes Malmbergs utsvävningar och ger föreställningen ett välbehövligt sväng.

När Marianne Mörck kliver in i andra akten får Claes Malmberg och Jan Malmsjö en konkurrent på scenen i form av denna primadonna. Utan åthävor tar hon plats, jobbar med små gester fram subtil komik. Men jag är inte riktigt överens med hennes sånginsats.

Den övriga ensemblen blir mycket av stjärnornas stöd – inget glimrande spel, inga överraskningar, men stabilt, som en viss tandläkare uttrycker det.

”Charleys tant” är god underhållning i sommar och med det fantastiska väder som bjöds premiärkvällen blir det extra njutbart.