Hamnade för någon dag sedan framför teven och fick se när Chicago Blackhawks vände den sjätte matchen mot Boston till ett avgörande och segrare i matchserien om Stanley Cup 2013. Hur laget gnetade på trots att Boston ledde med uddamålet, hur spelarna struntade i trötthet och Bostonlirarnas förvissning om att de skulle ta sitt lag till en sjunde match.

Det blev inte så. Chicago kvitterade och sekunderna senare, tror det var 15, så hade gjort målet som innebar segern och nya inskriptioner i den åtråvärda bucklan som delar av laget kunde lyfta tre år tidigare.

Nej, det här är ett lag som man aldrig kan räkna ut och det vet nog Tampa Lightnings. Så jag tror inte Floridalaget någonsin kände tillförsikt med sin 1–0-ledning på hemmaplan då den första av matcherna i finalserien skulle avgöras.

Precis som i den där avgörande matchen i Boston för två år sedan kom också Chicago tillbaka.

Efter 4.31 i första hade Alex Killorn gett sitt lag ledningen på pass från Anton Strålman, som spelar sin andra finalserie på två år men jagar sin första Stanley Cup (förlust med Rangers förra året), och Valtteri Filippula.

Precis som mot Rangers i semifinalserien spelade detta unga och offensivt så glada lag strikt försvarshockey. Chicago kom inte åt och såg heller inte ut att ha någon lösning på hemmalagets defensiv.

Den retliga nollan höll i sig i den andra perioden, men Tampa lyckades heller inte utöka sin ledning, för även Chicago vet att spela väl i sitt försvarsspel.

Men så kom då kvitteringen. 13.28 ordnade Teuvo Terävainen 1–1 med ett lätt, närmast slumpartat skott som letatde sig in från blå bakom Ben Bishop.

Teuvo Terävainen låg också bakom segermålet då han spelar fram Antoine Vermette, som två minuter efter kvitteringen ordnar 2–1.

Nej, anrika Chicago går aldrig att räkna ut, trots att laget kan se både punchigt och ibland slutkört ut. Det i sin tur kan sätta griller i huvudet på unga Tampa Lightnings, som jag tror kommer få tufft i den här matchserien.