PANG I BYGGET

!!!

Lorensbergsteatern, Göteborg

Bäst: Andra aktens svindlande tempo och höga humorpuls.

Sämst: Första aktens tveksamhet.

Fråga: Är det en generationsfråga att gilla Monty Pythonhumor…?

Igenkännande galenskap.

Det är inte utan att jag kliar mig i huvudet inledningsvis. Malmöuppsättningen av ”Pang i bygget”, som gästar Göteborg under våren, är ju som fullständigt, på pricken kopierad från tv-serien från 70-talet, då John Cleese skruvade på humorn på ett aldrig skådat vis.

Adde Malmberg är en kopia av John Cleeses rollfigur Basil Fawlty, Eva Rydberg snarlik hustrun Sybil, Birgitta Rydberg gör en portträttlik Polly från tv-serien och Kalle Rydbergs Manuel lämnar ingenting övrigt att önska.

Inledningsvis verkar det emellertid som den redan intrimmade succéföreställningens motor inte riktigt spinner. Det haltar och fumlas, inte stort, men så där bedrägligt som gör att poängerna tappar i serve och ess.

Samtidigt är det ju igenkännandets glädje. För de flesta i salongen, mig inkluderat, vill ha poängerna från tv-serien igen, så som vi fått inbankat i våra skallar som vilken tysk grammatik (nåja!), som helst. Och kanske är det också faktumet att alla dessa klassiska repliker levereras på svenska, som också skapar en omedveten fördröjningseffekt hos publiken.

”Pang i bygget” är snyggt gjord med höjdpunkterna från tv-serien uppradade som ett humoristiskt pärlband. Ingen missar ”nämn inte kriget”, den gnälliga tanten med hörproblem parat med spelet på hästarna, Manuels husdjur och hälsoinspektören. Det är en listigt spunnen, vibrerande röd tråd som håller genom hela föreställningen, trots att den i första akten är aningen tunn.

Snyggt gjord är också scenografin med ett hotellbygge, som bjuder både reception, hotellrum, matsal, kök och sjukhussal, roterande elegant för ändamålet på Lorensbergsteaterns vridscen.

När pausen bjuder på andhämtning väcks frågor och förundran. Var det inte roligare än så här…? Trivsamt, lätt skruvat, välgjort, men också så mycket härmande från originalet att självständigheten på scen ekar tom.

Nå, andra akten ger besked. Nej, självständigheten fyller nog aldrig sin kvot. Men humorn gör det med råge. Från ridåns uppgång till dess fall är tempot hisnande högt, humorn välleverad och så intensivt rolig att jag (ja, inte bara jag) kippar efter andan.

Eva Rydberg är fenomenal som den snipiga Sybil, Adde Malmberg fullkomligt frossar i sin Basil och Kalle Rydberg är hängiven sin Manuel. ”Pang i bygget” inte bara kittlar humornerven, den får igång skrattmusklerna i rejäl träning – något som borde locka även de inte invigna och förtrogna med förlagan.