JOEL ALME

!!!!

Stora Teatern, Göteborg

Bäst: Spåren på senaste albumet ”Flyktligan” växer sig starka på scen.

Sämst: Den fullständigt meningslösa pausen.

Fråga: Hyllad i pressen, utsålt i Göteborg – hur blir det i övriga Sverige…?

Joel Alme sjunger med själ och hjärta. Foto: KAI MARTIN

Göteborg är aldrig staden som blir större än vad den gör sig. Jag gillar det. Jag kan den här staden rätt väl utan och innan, har en del av dess själ, kan kvarter och bakgårdar, vet prång och gränder, motorleder och återvändsgator.

Jag möter staden döttrar och söner av slumpens skördar eller för bestämda möten. Mest fascinerande de först nämnda, förstås. Som att tänka på Håkan Hellströms Ullevikonsert, hur min nyinförskaffade ormskinnskostym hade gjort sig vid mitt, i fantasin, gästspel på scen, för att i nästa stund stå och prata med Håkan i Vasastan. Eller släntra genom stan och utanför Sticky Fingers, en av stadens rockklubbar, stöta på Broder Danielmedlemmar som är på väg till ett hemligt möte. Eller, som onsdag vid lunchtid, kliva in på Mug, den anrika musikaffären som betytt så mycket för musiker både när och fjärran. Där står Joel Alme, som jag ska se på kvällen. Han är där med sina gitarrer, pratar med mig och den feber han har och jag kan skönja den då jag lägger min hand på hans panna. Förre Hardcore Superstargitarristen Thomas Silver fixar hans gitarrer, ger lite tips och råd samtidigt som jag pratar med Joel Alme och högt och lågt, visar min recension på hans nya skiva ”Flyktligan”.

Så några timmar senare på Storan. Mötet med Joel Almes mamma, samtalet med henne där jag frågar var hon ska sitta och hon svarar rad sex samt tillägger ”Jag var tidigt ute med att köpa biljetter”.

Jo, hon vägrar något annat än att köpa biljetter till sin sons spelningar. Det är vackert, tycker jag.

Innan konserten spelas Van Morrison mest bland lite annan brokig soul. Som en gest, en fingervisning på vad som inspirerat Joel Alme i sitt skapande.

Soul på göteborgska. Foto: KAI MARTIN

När jag hör ”Flyktligan” slår det mig att det här är ett album som Joel Alme velat göra länge, men tiden har fått ge beslutet; mognaden, skönheten, innerligheten i texterna med de fina melodierna har gett honom rätt.

När jag såg honom senast, Taubescenen 2012, hade han tagit kliv. Men fortfarande finns den där nervigheten, som om han inte riktigt tror på sina möjligheter eller sin talang.

Nu, på turnépremiären som följer den hyllade, svenskspråkiga plattan ”Flyktligan”, är hans närvaro total, han vågar lita på sin publik, gilla spotlighten, ber om ljus i salongen för att få titta på de som är där för att se och höra honom.

På scen har han sitt band, som är medlemmar från tidigare spelningar men nu förstärkta av pianisten Fabian Kallerdahl. Mycket av vänner som Joel Alme hänger med och det känns på scen. Det finns lösa konturer, en skön nonchalans förenat med fullständig fokus och tillit till musiken och dess möjligheter.

Låtarna från ”Flyktligan” bränner till extra på scen. Joel Alme sjunger hjärtat ur kroppen, blottar sin själ på ett sätt som kanske inte gjorts med de tidigare engelskspråkiga plattorna. Det är musik här och nu, fritt från nostalgi och ett brännande ämne för Göteborg 2015, där kommunen visar på sitt svek mot unga i staden (läs GP:s artikel i ämnet här).

Joel Alme glöder på scen. Foto: KAI MARTIN

För det må vara en uppgörelse med ungdomsåren och svek från sin pappa, som ”Flyktligan” handlar om. Men styrkan är att trots att Joel Alme utgår från sig själv, så berör texterna så mycket mer och så mycket fler.

Den feber som Joel Alme skvallrade om när jag träffade honom tidigare på dagen har han på scen omförvandlat till fullödig energi. Det här är brännande aktuell Göteborgssoul som strålar av en sångare som har något att berätta och gör det med innerlighet.

Bortsett från kanske någon svacka i första set och den där märkligt onödiga pausen (mest ett tvång från arrangören eller huset, för att få in pengar i baren) är det här Joel Almes allra starkaste framträdande så här långt.

Det värmer än.

Låtlistan på Stora Teatern:

 Håller mig på kanten

 I väntan på dom stora orden

 Slå hjärta slå

 You will only get it once

 No class

 Röda bolaget

 Jag kan bara ge dig allt

 A young summer’s youth

(Paus)

 Våran sort

 Backa tiden

 The queens corner

 Always on my mind

 Soft winds

 Innan staden vaknar

 Dig äger ingen

 So used to be saved

Extranummer:

 Aldrig bra på livet

Joel Almers turné i vår: Malmö 8-9/4, Stockholm 10/4, ­Lin­köping11/4, Hultsfred 17/4, Växjö 18/4, Kalmar 19/4, Umeå 24/4, Uppsala29/4, Eskilstuna 30/4, Falun 1/5.