Deckare ur ett – nästan – Göteborgsperspektiv
Peter Gissy: Den stora hemligheten (Hoi förlag)
Idoge Peter Gissy driver rastlöst vidare i sitt skrivande. Han är nu uppe i ett 50-tal böcker i olika genrer, men hans faiblesse för just thrillers är nog ändå hans största. Den här gången har han tagit avstamp i sin egen historia om fader okänd och sina sydettyska rötter, det vill säga de tyskar i Tjeckoslovakien som efter kriget sågs som andrahands medborgare. 76-årige Peter Gissy fick som 29-åring på sin mors dödsbädd reda på att den han trodde var hans pappa inte var det. Ovetskapen har gnagt i honom. Med ”Den stora hemligheten” tar han avstamp i detta, men låter nyexaminerade rättspsykologen Annie Mallman var diktarjaget. I två snyggt ihopvävda parallella historier – dels jakten på de sydettyska rötterna, dels på en serievåldtäktsman i Göteborg – har Annie Mallman att göra. Både på plats i Göteborg, såväl i barndomens Skåne med en åldrad och allt mer dement pappa som i Sydtjeckien. Peter Gissy är en fena på intriger och håller tempot väl uppe i ”Den stora hemligheten”, som mycket väl kan vara den första i serien om Annie Mallman.
Anna Ihrén: Guldstaden (LB förlag)
”Guldstaden” är Anna Ihréns fjärde roman i den så kallade Jubileumsserien. Göteborg är i fokus och med denna hennes serie också stadens 400-årsjubileum. Staden pyntar och fejar inför det stora firandet, men glansen solkas av att en tonårspojke i ett av Göteborgs mest utsatta områden hittas mördad. Anna Ihrén ska ha en eloge av att våga skriva om gängkriminalitetsproblematiken. Förfärande få deckarförfattare i landet gör det, så vitt jag vet. Men i ”Guldstaden” hamnar på något sätt mordet i skymundan för intrigerna hos de poliser som utreder fallet. Jag tappar snabbt intresset för dessa deras kärleksrelationer och karriärspositioner. Visst har hon en bra story här med ett delvis oväntat slut. Men jag tycker att Anna Ihrén slarvar bort den dramatiska handlingen i ”Guldstaden”.
Per Rune: Syndaren (Nona)
”Syndaren” om förre Säpo-agenten Erik Feldt är Per Runes romandebut. Författarnamnet är pseudonym för Per-Rune Nilsson, före detta fallskärmsjägare och med meriter inom Säpo med inriktning de operativa enheterna kontraterror och kontraspionage. Rötterna i Arvidsjaur och sitt boende i Göteborg – förutom det generella kunnandet inom agentvärlden och sin nuvarande roll som koncernsäkerhetschef – förenas i Erik Feldt. Han som dragit sig tillbaka i vildmarken i Norrbotten efter traumatiska upplevelser i tjänst. Men då hans dotter, den unga åklagaren Ulrika Ericsson, skjuts vid ett attentat efter en gängrelaterade rättegång… ja, då dras Erik Feldt snabbt in i dramat. Per Rune kan sin dramatik, kan alla schatteringar inom säkerhetspolisen och polisarbetet generell och spinner en intensivt vibrerande thrillertråd inte helt olik Jan Guillous svit om Carl Hamilton. Erik Feldt är ensam, men inte utan medhjälpare. Han är smart och strategisk. Men hjälper det i jakten på att hitta den som satte attentatsmännen på uppdraget…? Göteborg är i centrum, precis som fjällstugan och spanska solkusten likaså. Glimtar från Erik Feldts dramatiska bakgrund i mellanöstern skymtar för att ge ett slags förståelse för vem han är i jakten på förövarna. Det ska bli intressant att följa dennes fortsatta eskapader.
Mohlin Nyström: Den tysta fågeln (Norstedts)
Barndomsvännerna Peter Mohlin och Peter Nyström har gett sig ut på en rejäl resa sedan uppväxten i Åmål. Peter Mohlin har sedan ung vuxen ålder haft Göteborg som bas, men är sedan en tid bosatt utanför Lissabon. Kollegan och vännen Peter Nyström, kanske en mer rastlös individ gällande boende, har lämnat Göteborg för Malmö. Tillsammans har de sedan debutromanen ”Det sista livet” (2020) hållit fast vid dramatiken som kretsar kring förre detta FBI-agenten John Adderley. Där har Karlstad blivit staden som han inkognito bor och verkar som kriminalpolis i. Självklart spinner den tredje boken i serien, ”Den tysta fågeln”, vidare på den forne agentens liv både på såväl det privata planet och i yrkeslivet. Samtidigt som han försöker undvika den hotande faran från onda krafter från USA, som vill hämnas, slits han mellan jobbet och dess utmaningar och den överraskande, och ofrivilliga, rollen som förmyndare för sin unga brorsdotter. Mohlin Nyström kan sin dramatik. De kan sin miljö, som den här gången hamnar i ett lika fiktivt Grums som det Karlstad de skapat. Vi som har följt John Adderley genom de tidigare romanerna möter ett persongalleri vi är bekanta med, som nu adderats av nya. Återigen en bladvändare, rappt skriven med stilistisk pondus, där den givna utgången snyggt alltid öppnar för en annan.
Tony Fischier: Ett stråk av karma
Flitige Tony Fischer håller inte bara sin serie om kommissarie Niklas Ragnvik vid Göteborgspolisen igång. Han har också sedan debuten med ”Mannen som försvann” (2021) och de följande böckerna ”I mästarens skugga” (2022) och ”Den sjunde kretsen” (2023) också kommit med boken ”Svart vecka” (2023) om privatdetektiv Anders Johansson. Så lite överraskande kanske att han redan är framme vid sin fjärde roman i Ragnvik-sviten. Detta dessutom utan att tumma på kvaliteten. I ”Ett stråk av karma” har Niklas Ragnvik tagit ett steg tillbaka i storyn. Så också hans flickvän Maxine Adlerkrantz. Istället är det kollegan Markus Hauer, nyss tillbakakommen efter sjukskrivning, som hamnar i fokus både på det personliga planet som i yrket. Händelser i något slags närtid vävs snyggt samman med dåtid. Tony Fischier kan med mästerlig hand skapa förvecklingar som få andra. Till detta med en nerv och intensitet, som bjuder på thrillerkraft och läsglädje boken igenom. I ” Ett stråk av karma” fräser det i trådarna som sprakar mot finalens detonation. Det är oerhört skickligt och som Tony Fischier plägar göra porträtteras den göteborgska överklassen i allt annan än smickrande drag. Väl färdigläst sitter man och kippar efter andan väl medveten om att Tony Fischier snart har skrivit färdigt nästa bok i serien.
kaimartinblog 