Teater:

SVULLO – MER ÄN BARA ROLIG

!!!!

Lisebergsteatern, Göteborg.

Publik: Halvfullt (tyvärr).

Bäst: Kärleken och respekten för Micke Dubois.

Sämst: Även om man kan alla Svullos repliker behöver man inte säga dem högt, som en i publiken.

Fråga: Kanske var just första maj inte den bästa av dagar att ha den här turnerande föreställningen…?

Det var förstås en tanke att sätta premiären på ”Svullo – mer än bara rolig” den 30 november i höstas på Scalateatern i Stockholm. Det var ju då, på dagen, 20 år sedan som skådespelaren och komikern Micke Dubois ändade sitt liv. Han som i slutet av 80-talet och in över 90-talet fick en skenande karriär via sitt luftbasspel, Captain Fantastic och, kanske, framför allt Svullo. Karaktärer som odlade en humor för allt annat än kräsmagade och ljudkänsliga.

Micke Dubois (1959–2005) levde ett liv med bekräftelsebehovet som en ständig törst. Främst på grund av hans pappas självmord, 42 år gammal, då Micke Dubois bara var 15 år. Vägen till komiker och så småningom rikskändis gick slingrigt från mobbning, bodybuildning, dörrvaktsjobb och mindre jobb i underhållningsbranschen till strålkastarljusets ettriga, skoningslösa sken. Det som så småningom blev en självdestruktiv väg mot psykisk ohälsa i en skenande takt då de stora scenerna byttes mot barjobb.

Skådespelaren och musikalartisten Fredrik Lexfors, som sent i Micke Dubois karriär jobbade med honom, har inte släppt taget om sin idols yrkesbana. Den där han har inpräntat varje sketch, memorerat varje VHS-replik med ”Angne och Svullo”, framför spegeln härmat mimik och kroppsspråk. Om detta har han velat berätta – och tagit hjälp av hustrun Lisa Lexfors för manus – utan att ställa Micke Dubois mörkaste stunder i skamvrån.

”Svullo – mer än bara rolig” skulle naturligtvis haft titeln ”Micke Dubois – mer än rolig”. Men det är karaktären Svullo som levt kvar, den som Micke Dubois fick sin framgång med.

Det är en rasande intensiv föreställning. Skoningslös i sina delar. Briljant underhållande i andra. Humorn, den allt annat än sublima, speglar Micke Dubois karaktärer med Svullo i centrum. De gråa, för trånga byxorna, den tajta skjortan, den beige kavajen som smiter åter och den allt för lilla, svarta skinnhatten som snoddes ur SVT:s kostymförråd och som en gång tillhörde Brasse Brännström. Ja, den han hade i ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Jo, den har axlats i rakt nedstigande led till Fredrik Lexfors.

Han är all in på scen. Det går inte att göra den här föreställningen på annat vis. Fredrik Lexfors balanserar skickligt mellan det vulgärt komiska och det bråddjupa mörkret. Pianisten Pelle Arhio agerar skickligt sidekick, en roll som bland annat innebär en briljant scen när just några ”Angne och Svullo”-sketcher görs. Även dottern Lilly Lexfors agerar med känsla, humor och sympati som Micke Dubois dotter Michelle.

Det blir 90 minuters svindlande underhållning där mörker bor granne med ljus, kaos med kärlek. Jag inbillar mig av den här rörande hyllningen får Micke Dubois i sin himmel en stor portion bekräftelse för att släcka sitt törstande behov för en lång, lång tid.

”Svullo – mer än bara rolig”, Lisebergsteatern, Göteborg 1 maj 2026. Premiär på Scalateatern, Stockholm, 30 november 2025.

Regi: Niki Gunke Stangertz.

Manus: Lisa Lexfors.

På scen: Fredrik Lexfors som Micke Dubois, Lilly Lexfors, som dottern Michelle, och Pelle Arhio, piano, och i diverse sidekickroller.