Det var en speciell match. Bröderna Söderblom – Arvid (målvakt i Chicago Blackhawks) mot Elmer (forward i Detroit Red Wings) – ställdes mot varandra i går kväll. En tidig match för lagen, men perfekt tid för oss på rätt sidan Atlanten.

Speciellt, eftersom det skulle kunna avgöras om det blev första gången som en svensk spelare gjorde mål på sin bror i motståndarlaget. Eller om målvakten räddade någon chans som händelsevis skulle komma att dyka upp för brorsan.

Jag har ju tidigare skrivit om Arvid Söderbloms karriär (läs här). Om hur han lånades ut från Frölundas J20-lag till Hanhals i division 1 och sedan tog klivet till SHL och Skellefteå via spel i Allsvenskan med Tingsryd. Hur han efter en säsong i den svenska högstaserien tog chansen och åkte över till USA för att kämpa sig till en plats i NHL och Chicago Blackhawks.

Han har blivit kvar där. Debuten, om jag minns rätt, kom efter harvande i AHL, i början av 2022. Han har sedan etablerat sig som en stabil andrekeeper i det legendariska NHL-laget från Chicago. Framför honom har målvakter som legendaren, kanadensaren Marc-André Fleury, tjecken Petr Mrázek och nu amerikanen Spencer Knight, som frejdades från Florida Panthers i våras.

Arvid Söderblom vet sin roll och kämpar ut efter de förutsättningarna. Men att ha ett fast grepp om andraspaden i den konkurrensutsatta situationen som spel i ett NHL-lag omfattar är sannerligen inte illa.

Nu har Spencer Knight matchats flitigt under den inledande säsongen. På elva matcher har han ett målsnitt på 2,33 och en räddningsprocent på 92,6 mot den svenske målvaktens fem matcher, målsnitt på 2,63 och en räddningsprocent på 9,13.

En chans för Arvid Söderblom, 26, att förbättra statistiken när han nu skulle ställas mot lillebrorsan Elmer, 24, i rivalmötet Detroit–Chicago. 190 centimeter och 81 kilo storebror mot 202 centimeter och 114 kilo lillebror. Målvakt mot forward.

Oddsen var intressanta.Det kunde bli första gången som en svensk spelare skulle kunna göra mål på sin bror. Det skulle också kunna bli första gången som en svensk målvakt räddade skott från sin bror.

Jo, Joel Lundqvist spelade mot sin framgångsrike tvillingbror Henrik Lundqvist när Dallas mötte New York Rangers. Men Joel Lundqvist fick inte iväg ett enda skott. Så tufft är det.

Nu var det Chicago som kickstartade med att utnyttja ett tidigt powerplay. Talangen Connor Bedard, 20, pricksköt 1–0 i matchens inledning. Förvisso kvitterade hemmalaget Detroit genom Colin Larkin efter att Lucas Raymond nära nog skjutit igenom Arvid Söderblom, som nesligt kunde konstatera att pucken långsamt rann under honom för Larkin att peta in.

Men sedan växte den svenska målvakten till en vägg. Elmer Söderblom kom igenom och lurade så när sin storebror, som lyckades limma pucken mot isen vid högerstolpen. Chansen i slutet av första perioden blev Elmers enda chans i matchen. Men Detroit saknade sannerligen inte lägen.

Mest spektakulära räddningen gjorde Arvid Söderblom när Lucas Raymond väggspelade med Colin Larkin, som direktsköt efter isen. Mirakulöst hann Arvid Söderblom över och med skridskospetsen styrde han undan ett givet Detroit-mål.

Trots ett spelövertag för Detroit både under ordinarie spel och i powerplay höll Chicago inte bara undan utan kunde också utöka målskörden. Matchen slutade 5–1 efter att André Burakowski, svensken som är dubbel Stanley Cup-mästare, lobbat in det definitivt avgörande 4–1-målet i öppen kasse. (Oliver Moores mål, hans första i NHL som gav 5–1, kom med bara sekunder kvar.)

Arvid Söderblom gjorde kanske sin mest gedigna match under de säsonger som han nu spelat i NHL. 44 räddningar, trygg och stabil i sitt spel, innebar att han gav sitt lag möjligheten att vinna matchen. Den chansen tog Chicago. Detroit saknade speeden, tålamodet att knäcka Chicagos defensiva kod och var svaga i försvaret.

Nej, det var inte en match med hög intensitet. Snarare en mellanmjölksmatch. Men samtidigt går det inte att undgå att imponeras av farten och skickligheten.

En undran bara: Varför envisas bröderna Söderblom att ha stavningen Söderblom på sina tröjor? Flera svenska och finska spelare är nu mer noga med att använda sina svenska bokstäver på tröjorna för sitt spel i NHL, varför inte då Arvid och Elmer?

Bara elitspelare. Översta raden: Elmer Söderblom (Detroit) , Filip Roos (Färjestad), Lucas Raymond (Detroit), Samuel Fagemo Manitoba Mouse), Jacob Moverare (LA Kings), Arvid Caderoth (Vimmerby) och David Gustafsson (Manitoba Mouse). Nedre raden: John Klingberg (San José), Adam Brodecki EHC Visp), William Lagesson Grand Rapids Griffins), tomten (Nordpolen HC), Erik Brännström (Lausanne), Daniel Torgesson (JPY Jyväskylä) och Arvid Söderblom (Chicago). Foto: PRIVAT

Kul för mig att se killarna spela. Framför allt eftersom jag, förra året, fick chansen att träna med dem. Tre pass på en vecka i slutet av augusti tog på den då snart 68-årige veterankeepern. Det var oerhört roligt, helt galet, ett tempo som sök musten ur mig och en precision som var beundransvärd. Då ställdes jag mot utespelare som just Elmer Söderblom och Lucas Raymond (båda Detroit), men också John Klingberg, då i full fart med att rehabilitera sin höft efter operation och därför klubblös. Men han kom ju senare att spela Stanley Cup-final med Edmonton mot Floria. Nu tillhöra han San José och spelar med den äran.

Jag…? Hm. Har inte spelat sedan 27 maj i Kungälv där jag storspelade i den sista och avgörande matchen för säsongen, den mellan Röda och Svarta. Det stod 18–18 i matcher. Seger för endera av lagen skulle innebära en tung sommar för förlorarna. Det blev oavgjort. Men jag fick ont efter matchen. Senare konstaterades en meniskskada. Det har varit rehab under sommaren och den 22 oktober blev jag opererad, så rehab igen. Oklart när jag kan komma tillbaka, men tillbaka ska jag.

Inder tiden får jag kolla in elithockey och drömma om räddningar som jag aldrig kommer göra. Eller…?