Musikal:

CHICAGO

!!!

Malmö opera.

Publik: Inte riktigt utsålt.

Bäst: Det är en fröjd att se Åsa Fång och Richard Hamrin.

Sämst: Koreografin var bitvis rörig.

Fråga: Varför inte uppdatera ”Chicago” till nutid…?

”De sociala och ekonomiska orsakerna har utretts i detalj: stor tillgång till billiga vapen, omfattande invandring utan lyckad integration, alldeles för få och för dåligt betalda poliser. Till detta kom en kulturell aspekt som är lätt att glömma – – –: kändisskapet.”

Orden är inte mina utan saxade från Dick Harrissons, professor i historia vid Lunds universitet, text i programbladet. Visst känns det igen…?

Men… det där det kunde handla om Stockholm, Södertälje, Gävle, Örebro, Göteborg eller Malmö är det alltså Chicago för hundra år sedan som analysen syftar. Nu har inte regissörerna Ronny Danielsson och Roger Lybeck valt att sätta denna Malmö operas uppsättning av ”Chicago” i skenet av det som händer just nu i Sverige. Istället är man trogen originalmusikalen som hade premiär för drygt 50 år sedan på Broadway.

Med Malmö operans vida, öppna scen blir det ändå en imponerande uppsättning. Istället för att rama in scenografin för att skapa ett intimare format har sceongraf Martin Chocholousek valt att jobba med de öppna ytorna. Malmö operaorkester är placerad på vridscenen i den bländande entrén och glider sedan elegant ut och in ur/i handlingen eller åtminstone ur blickfånget. Här har Johan Siberg gett musiken en sprudlande lekfullhet och intensitet i sina arrangemang. Ja, på samma sätt som Camilla Thulin fångat tidsandan och de skilda miljöerna med sin kostym- och maskdesign.

Sjukdomar har gett inhopparna sina tuffa uppgifter. Denna kväll går Sara Lehmann in som konferencier med den äran. En kanske tacksammare uppgift än Caroline Gustafsson som ersätter Leila Jung i den tunga huvudrollen Roxie Hart. Caroline Gustafsson, som jag bland annat kunnat se i huvudrollerna i ”Titanic – the musical” (på Wermland opera – läs här – 2022) och ”Oliver Twist” (på Göteborgsoperan – läs här – 2019) är slipad. Men inledningsvis är inte hennes Roxie Hart så rå och tilltufsad som jag skulle önskat. Något hon tar igen med emfas i andra akten.

Åsa Fång har närmast klippkort på tåget till Malmö och får återigen göra en praktroll på Malmö opera. Det är ett tag sedan som jag sett henne i en definierad huvudroll (senast, tror jag, var som Ingrid Bergman i ”Camera” – läs här – i Jönköping 2020). Nu fullkomligt välter göteborgskan scenen som Velma Kelly. Bara hennes entrén är värd inträdesbiljetten. Hon är knivskarp från start till mål. Sjunger med dynamisk precision, rör sig divaaktigt i den hierakiska fängelsemiljö och har en underbar tajming i både replik och sång.

Richard Hamrin är även han från Göteborg. Han som gått från en tuff tid på Nordhemsskolan (ung man med musikal-/operadrömmar öppnar för mobbning) har stolt stävat mot scenerna via Operahögskolan i Stockholm med en kandidat och masterutbildning. Han greppar sin roll som Billy Flynn med emfas, hans baryton är spännande i musikalsammanhang. Påminnande om en ung Jan Malmsjö, men med en egen ton, med snygg tydlighet där orden värdesätts och artikuleras i sången. Han är ljuvligt arrogant som den skrupelfrie advokaten, som tjänar stora pengar på att lyckas fria mordmisstänkta, kvinnliga, fångar. Honom vill jag se mer av på musikalscenerna.

Även Erik Gullbransson, mannen med croonerrösten, är med på scen i olika roller och ensemblespel. En sann musikalens hantverkare, men nog borde han någon gång beredas en större roll…

”Chigago” är i Ronny Danielssons – och Roger Lybecks – regi en fullödig föreställning med extra allt och strössel. Men det är klart att en föreställning som saknar sin stjärna (Leila Jung) gör att allt får ett annat skimmer. (Det tar tid att forma en roll. Inte bara för den som gör den utan också för ensemblen.) Nu gör Caroline Gustafsson en imponerande insats, men rollen har inte slipats efter henne. Jag tycker också att flera av de koreograferade scenerna är lite röriga och knixiga. Det blir inte det sykroniserade flytet som tjusar ögat.

Nå… randanmärkningar i den musikalupplevelse som båda roar och tjusar.

”Chicago”, Malmö opera. Premiär 12 september 2025. Denna recension baserad på föreställningen 4 november. Spelas till och med 4 januari 2026.

Musik: John Kander.

Sångtexter: Fred Ebb.

Manus: Fred Ebb och Bob Fosse baserat på pjäsen ”Chicago” av Maurine Dallas Watkins.

Regi: Ronny Danielsson och Roger Lybeck.

Översättning: Calle Norlén.

Arrangemang: Johan Siberg.

Dirigent: Johan Siberg/David White.

Scenografin: Martin Chocholousek.

Kostym- och maskdesign: Camilla Thulin.

Ljusdesign: Mikael Kratt.

Ljuddesign: Joel Bexelius.

Koreografi: Roger Lybeck.

Steppkoreografi: Gustaf Mardelius.

Medverkande: Caroline Gustafsson (Roxie Hart), Åsa Fång (Velma Kelly), Richard Hamrin (Billy Flynn), Michael jansson (Amos Hart), Evamaria Björk (Mama Morton), Oscar Pierrou Lindén (Mary Sunshine), Sara Lehmann (konferencier) och Erik Gullbransson (Fogarty/Aaaron/Harrison).

Ensebmle: Gustaf Mardelius, Gabriella Kaiser, Emma Wihlborg, David Auxoilte, Jenny Holmgren, Kerstin Hilldén, Sienna Sebek, Christiane Bergersen, Nina Pressing, Hanna Carlbrnad, Tommy Englund, Mattias Courage, Christofer Lindström, Annette Lerviks, Gustav Kvale, David Lindell samt Petter Mario Skoglund (swing) och Emilia Brown (swing)