Buskis:

KALABALIKEN I FABRIKEN

!!!

Vallarna, Falkenberg.

Publik: Utsålt (drygt 1600).

Bäst: Mikael Riesebeck, Jeanette Capocci och Annika Andersson gör mig aldrig besviken.

Sämst: Första aktens famlande.

Fråga: Kommer Claes Malmberg tillbaka som korvfabrikör nästa säsong…?

Det finns kanske de som sätter en tidig korv med bröd i halsen när de kommer traditionsenligt till Vallarnas sommarunderhållning. ”Vafalls! Är detta samma föreställning som förra året?” Ja, det är lätt att tro, då scenografin från förra årets ”Korvfabrikören” (läs recension här) är på plats även i år.

Och ja, det är åter igen Niklas Holtne och Håkan Klamas som skrivit manus på denna idé av Pär Nymark. Men… förra årets korvfabrikör Julius Augustsson (Claes Malmberg) och hans hustru Tuttan (Jessica Heribertsson) är bortskrivna ur manus denna här gången (i Claes Malmbergs fall på uppdrag i Eva Rydbergs ”Spanska flugan” som senapsfabrikör i Helsingborg). Försvunnen är också Alexander Korenados roll som korvspionen Rutger. In kliver istället Peter Gröning som den slemme direktör Fjording. Plus Annika Andersson, som lämnat regissörsstolen.

Det står snart klart att allt inte står helt rätt i fabriken. Direktör Fjording är om sig och kring sig vad det gäller ekonomin, duperar kamrer Putte Lundström (Jojje Jönsson), som lätt förvirrad är lätt att lura. Men han snärjer också hushållerskan Bert Karlsson (Jeanette Capocci) och hennes fästman förman Bergman (Mikael Riesebeck) i sitt garn. För med en signatur från de båda på ett kontrakt kan han tillskansa sig hela fabrikens förmögenhet för egen vinning.

Rörigt? Ja, och det ska det vara i denna buskis. För att skapa än mer kaos försöker förman Bergman gång efter annan fria till sin kära. Men nervositeten omöjliggör varje tillfälle, som istället öppnar för Mikael Riesebecks underbara komik.

In skrider också Julius Augustssons döttrar Ditte (Jennie Rosengren), som gift sig med Major Håård (Pär Nymark) och Nora (Linnéa Lexfors) i handlingen. De förstnämnda med en bäbis, som ska döpas (och som under gång får en allt större roll). Den sistnämnda höggravid med ett koleriskt grossesstemperament.

Kalabaliken når sin fulländning med sen ankomst av Rakel, diakonissan, spelad av Annika Andersson. En stramt spelad karaktär, som hon hanterar till fulländning från entré till final.

Men… det här är en föreställning som brottas med stora problem i första akten. Fläckvis rolig, men med en inledning som alltför mycket tjänar som en resumé av hushållerskan Berta tillsammans med en radioröst för att vi i publiken ska förstå vad som har skett, sker och, ungefär, kommer att ske. Ensemblen har ett styvt jobb att få fart på den initialt bräckliga intrigen.

Lyckligtvis får publiken lön för betalda biljetter i andra akten då allt tas igen med råge. Här blir det kalabalik som bjuder in till skratt åt allt.

Varje skådespelare tar sin plats, bjuder på sin stund på scenen – om de inte gör det tillsammans – med underfundig, publikfriande humor.

Mikael Riesebecks förman Bergman är en stor favorit. En av dessa hans märkliga karaktärer som görs strulig, mumlande, roande från en föreställning till en annan av honom. Hans hustru Jeanette Capocci är en annan. Hennes Berta är frodig och frejdigt slagfärdig med i år – äntligen! – större utrymme på scen. Jojje Jönsson har fått krångla sig ur sin brevbärare Dag-Otto Flink för denna sävliga kamrer Putte. Ytterst klädsamt och roligt. Annika Andersson kan som få göra någon så trist så fruktansvärt underhållande. Församlingsassistenen Rakel är inget undantag. Linnéa Lexfors briljerar som höggravida Nora. Så självupptagen, så ilsk, så blödig. Pär Nymarks major Håård är en härlig karikatyr i fyrkantig förpackning med en barnpedagogik med en härlig disciplin. Se och lär! Och som hans maka, Jennie Rosengrens Ditte, som är både bestämd, ömsint mor och lättförförd i en omöjlig förening.

Slutligen då Peter Grönings direktör Fjording, som görs utmärkt utstuderad och allt annat än sympatisk. Han som lismar och smörjer alla för snöd vinnings skull, men vars avsikter i slutet kläs av i bara mässingen – i dubbel bemärkelse.

Ja, ”Kalabaliken i fabriken” vinner på andra akten då alla poäng, alla skratt och all möda från ensemblen hamnar i en och samma korg. Förhoppningvis får historien om Augustssons korvfabrik en fortsättning. Då är det trettionde (!) sommarunderhållningen på Vallarna sedan starten 1996. En föreställning som förtjänar ett manus som håller i både första och andra akten. Då blir det definitivt en total succé. Scenografin har ni ju redan klar.

Och ett tips i år till publiken på första bänkraderna till höger: klä er för väta, oavsett väder. Det sker blöta överraskningar från scen.

”Kalabaliken i fabriken”, Vallarna, Falkenberg, premiär 29 juni 2025. Spelas till och med 10 augusti.

Av: Niklas Holtne och Håkan Klamas.

Regi: Niklas Holtne.

Originalidé: Pär Nymark.

Peruk och mask: Tiina Bengtsson.

Kostymdesigner: Marianne Lunderquist.

Skräddare: Ulrika Dahlström-Franke och Per Enarsson.

Scenografi: Arduino Punzo och Fredrik Dillberg.

Ljuddesign/ljudeffekter: Peter Tellqvist.

Medverkande: Annika Andersson (Rakel), Mikael Riesebeck (förman Alvin Bergman), Jeanette Capocci (hushållerskan Berta Karlsson), Jojje Jönsson (kamrer Putte Lundström), Pär Nymark (major Håård), Linnéa lexfors (Nora Augustsson, dotter till korvfabrikör Julius Augustsson), Jennie Rosengren (Ditte Håård, född Augustsson, dotter till korvfabrikör Julius Augustsson) och Peter Gröning (direktör Fjording).