Teater:

THE FATHER

Florian Zeller lät inte nöja sig med sin ”The father”, som pjäs utan låg också bakom den som film med Anthony Hopkins i huvudrollen. En omtumlande, ömsint, perspektivförskjutande film om en man i accelererande senildemens. Jag såg filmen under Filmfestivalen 2021 och blev både drabbad och förtjust (recension här).

När Teater Trixter bjuder på ”The father” – trots den engelska titeln är det en översättning till svenska – är det en enmansshow. Skådespelaren Philip Lithner spelar samtliga roller, den Alzheimerssjuke Anthony, hans dotter, vårdare etc. Det utmärkta manuset, här översatt av Lisa Lindberg, får sig en prövning. Sannerligen Philip Lithner också.

Inledningsvis i det sparsmakade scenrummet med olika etager tar det en stund innan allt sätter sig. Philip Lithner hittar inte riktigt de olika karaktärerna och replikerna kommer kanske en aning för forcerat. Som om ingenting ska glömmas bort. Som om varje ord är viktig. Men tiden för knapp. Det är synd.

Men det dröjer inte heller länge förrän tempot och persongalleriets hastiga skiftningar landar i betraktarens knä. Nyanserna blir tydligare. Det blir efter hand mer bekvämt och hanterbart. Ljud, ljus, musik är det enda som Philip Lithner har att spela emot.

Det är naturligtvis skickligt att anta den utmaning som ”The father” utgör. Men också vågat.

”The father” är drabbande. Oavsett om man har haft eller har erfarenhet från någon i familjen eller annan närstående som har drabbats av Alzheimer/senildemens eller bara betraktar det som ett drama i sig. Så på film. Så ock på Teater Trixters scen.

”The father”, Teater Trixter, Göteborg. Premiär 17 januari 2025. Denna recension baserad på föreställningen 23 januari. Spelas till och med 15 februari.

Regi/koncept: Daniel Adolfsson/Charlotte Davidson.

Manus: Florian Zeller.

Översättning: Lisa Lindberg.

Scenografi: Daniel Adolfsson.

Mask: Maja Asp.

Ljuskonsutlation: Anna Wemmert.

Ljud/ljus/kostym/teknik/konstruktion: Nerve Constructions.

Samtliga roller: Philip Lithner.