Musikal:

ÄNGLAGÅRD

!!!!

Oscarsteatern, Stockholm.

Bäst: Sanna Nielsen!

Sämst: Längden.

Fråga: Efter två säsonger av succé, klarar ”Änglagård” ytterligare två eller till och med fler säsonger…?

Redan på Göteborgs filmfestival 1992 stod det klart att Colin Nutleys film ”Änglagård” skulle bli en succé. Mottagandet var grandiost och filmen kom snart att bli en självklar del av svenskars favoritfilmer.

Att 30 år senare göra en musikal av en så i svenska folkets minne inpräntad film kan ses som ett vågspel. Men med Edward af Silléns manus (och regi) tillsammans med bländande kompositioner av Fredrik Kempe i sann ”Benny Ulvæus”-anda gick det vägen. Med emfas. En säsong blev två. Nu dags för den tredje och då med omstuvad rollbesättning. Helen Sjöholm ut. In med Sanna Nielsen. Lindy Larsson ut. Denny Lekström in.

Vi pratar alltså om huvudkaraktärer i musikalen, som var och en för sig satt sin ton, sin själ och sitt hjärta i ”Änglagård”.

Jag vågar drista mig till att säga att ”Änglagård” i sin tredje säsong är starkare och bättre. Självklart, kanske, eftersom det är ett väloljat maskineri som har dragits igång. Alla vet sin plats. Alla vet att skapa stämningar. Balansera humor och allvar.

Men att Sanna Nielsen så fullkomligt gå in och dominerar i rollen som Rut Flogfält överraskar ändå. Inte för att jag för en sekund betvivlar hennes förmåga att sjunga. Där är hon fenomenal. Men att krypa in i Rut Flogfält karaktär med sådan styrka och känslighet imponerar.

Denny Lekströms Zac Paulin är mer självklar. En balanserande roll i det känslokaos som den överraskande arvtagaren Fanny Zander (Tuva Børgedotter Larsen) hamnar i.

Ja, ni kan intrigen. Gården Änglagårds ägare, särlingen och enströringenErik Zander avlider (filmens roll spelades av Per Oscarsson, som listigt dyker upp på kistan vid begravningen av Erik Zander i musikalen) tror bygden att arvinge saknas. När så Fanny Zander dyker upp spinns en väv av främlingsfientlighet, avund och ryktesspridning, som äter hjärtat ur bygden invånare.

Musikalen håller hårt i väven. Från den ”Cabaret”-liknande entrén (har vi hamnat på KitKatClub i Berlin i slutet av 20-talet?) över händelser som får spänningen att tätna. Karaktärerna från filmen är måhända inte huggna i sten, men lätt igenkännbara även här på scen. Den tvära och lystna Axel Flogfält, som i filmen gjordes av Sven Wollter spelas lika grovhugget av Fredrik Lycke. Ernst Günthers ömsinta Gottfrid Pettersson görs på scen av Tommy Körberg, som är fullständigt briljant. Vilken tajming. Vilken röst. Vilken humor. Vilken känsla.

Tuva Børgedotter Larsen vårdar sin Fanny Zander och sjunger med styrka och känsla. Dessutom, vilken insats att få göra repris på finalen när man tvingades till ett hastigt avbrott på grund av ett sjukdomsfall hos någon på de främre raderna (enligt rapporterna gick det bra).

Det är skickligt hur man närmast sömlöst lyckats föra över ”Änglagård” från film till musikal och samtidigt gett scenuppsättningen ett eget liv. Här är drama och humor förenade. Edward af Sillén har hittat en ton från 90-talets början, som slår an en klang här och nu på 2020-talet. Ny demokratis mörker ekar än om än i andra främlingsfientliga krafter etc. Här är Fredrik Lyckes musik i emellanåt finstämd folkton i perfekt samklang med den svenska naturen där Änglagård ligger.

”Änglagård” 2024 imponerar och bjuder på en stark nypremiär.

”Änglagård”, Oscarsteatern, nypremiär 6 september 2024.

Manus och regi: Edward af Silén efter Colin Nutleys film med samma namn.

Kompositör och sångtexter: Fredrik Kempe.

Manus: Daniel Réhn.

Koreograf: Per-Magnus ”PM” Andersson.

Arrangemang: Karl-Johan Ankarblom.

Scenografi: Lars Österbergh.

Ljusdesign: Mikael Kratt.

Kostymdesign: Annsofi Nyberg.

Mask- och perukdesign: David Julio.

Ljuddesign: Oskar Johansson.

Orkester: Erik Brag Månsson, kapellmästare/keyboard, Pär Grebacken, träblås, Anders Sjögren, träblås, Johan Ahlin, horn, Martin Lood, trumpet/flygelhorn, Mats Agnelid, trombon/euphonium, Kristina Ebbersten, fiol, Anna Wallgren, cello, Anders Jonsson-Wessman, bas, Peter Nilsbo, keyboard, Niklas Thelin, gitarr/keyboard, och Jörgen Stenberg, trummor/slagverk.

Medverkande: Tuva Børgsdotter Larsen (Fanny Zander), Sanna Nielsen (Rut Flogfält), Tommy Körberg (Gottfrid Pettersson), Gustav Levin (Ivar Pettersson), Fredrik Lycke (Axel Flogfält), Denny Lekström (Zac Paulin), Sofia Pekkari (Eva Ågren), Martin Stokke Mathiesen (Mårten Flogfält), Per Svensson (prästen Henning Collmer).

Ensemble: Pontus Wonkavaara, Jenny Holmgren, Joakim Jennerfors, Hanna Ulvan, Nils Weibul, Hjalmar Freij, Cecilia Wrangel Skoug, Isak Bendelin, Thérèse Andersson Lewis, Emilia Brown, Emma Mellroth, Peter Mario Skoglund och Rolf Christianson.

Alices röst: Helena Bergström.